Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
åsikt 4 februari 2016

"Lantisarna är själva skeptiska till landsbygden"

Hur bra är lantisar på att prata väl om landsbygden – egentligen? Inte särskilt, skriver komikern och journalisten Karin Adelsköld.

FOTO: Jessica Lund

När jag för några veckor sedan skulle berätta för min omgivning att jag flyttar från Stockholm till Jämtland var jag beredd på att bli ordentligt ifrågasatt. Jag hade visserligen bara bott i stan tio år men jag förväntade mig ändå frågor som: ”Hur kan du? Men jobb då? Hur ska du nu få tag på en perfekt latte och pizza gjord av sjögräs?”

Men till min förvåning uteblev frågorna helt och istället fick jag höra: ”Men gud vad roligt! Så underbart! SÅ avis jag blir, jag vill också bort från den här stan!” Nyhetens behag tänkte jag. Och laddade på med argument om fantastisk natur och ett enklare liv. Men mina Stockholmsbekanta fortsatte. ”Så fantastiskt! Får jag komma och hälsa på?”

”Ska du bo här?”

Inte förrän jag var på plats i Östersund kom kritiken. ”Men oj ska du bo i Jämtland? Är du inte klok? Vad ska du jobba med?” Men de skeptiska frågorna kom inte från den stad jag lämnade utan den stad jag kom till, Östersundsborna själva alltså. Då insåg jag att det inte alltid är stadsbor som är skeptiska till landet, det är allt som ofta lantisar själva.

Själv är jag uppvuxen på landsbygden och är en stolt lantis i själ och hjärta och oerhört tacksam över min underbara uppväxt med jordbruk och skog. Fast när jag pratar med andra om den här tiden fokuserar jag ändå mest på utmaningarna. Det jobbiga. Slitet.

Kanske för att folk ska förstå att det inte är någon lek på landsbygden. För att jag vill hävda mig, som inte fick allt det där som de som växte upp i stan fick. Men jag erkänner, jag glömmer faktiskt ofta allt det positiva med att ha växt upp “utanför tullarna”.

Självförtroende i botten

Och kanske är det inte så konstigt att självförtroendet är i botten när bussar dras in, internet inte fungerar och skolor läggs ner. När programledarna i nationell TV säger “nu är det vår i Sverige” och skiter i att två tredjedelar av landet har vinter i flera månader till. Det är kanske logiskt att det är svårt att kaxa sig när julfilmen kom till den lokala biografen först i juni och folk omkring dig kallar jeans för jinns.

Men ändå. Hur säljer vi som bor här in landsbygden egentligen? Klagar vi inte mer på internet och stängda affärer än pratar om allt det andra? Hur är det egentligen med självförtroendet hos oss lantisar?

”Hur ska vi få folk att förstå?”

Visst finns det negativa saker på landsbygden som vi inte ska dölja. Jämställdheten i buskarna lämnar mycket att önska, den sociala kontrollen är stenhård och många gånger orättvis och tillhör du HBTQ-rörelsen lär du inte direkt räkna med att få en egen temakväll på hembygdsgården.

Men om inte ens vi som bor på landsbygden kan marknadsföra landsbygden, hur ska vi få folk hit då? Hur ska vi få regeringen att förstå och prioritera oss om vi inte gång på gång berättar om allt det bra? Landsbygdsprogram och glesbygdssatsningar i all ära, det måste börja med att vi lantisar börjar sälja in vår omgivning bättre.

Säg som det är

Upp med bilder på fjäll i motljus och magiska morgondopp i egna sjöar. Skriv och prata om maten, lugnet sammanhållningen. Visa på glädjen, enkelheten och stressen som inte existerar. Skryt, ta i och bre på. Eller säg bara som det är, det räcker långt.

Som Östersund som jag flyttat precis till. Sveriges mest progressiva stad. Här finns ren luft, fantastisk natur, ett fotbollslag i allsvenskan, ett universitet där du kan plugga sportteknologi eller en unik kurs i facklitteratur. Här är maten bland den renaste och nyttigaste i världen, du pendla överallt på åtta minuter, åka slalom i två backar mitt i stan och köra till flyget med skoter.

Och inte minst: På lunchen kan du gå ner till Storsjöns strand, ta en klämma och sätta dig i en 4 meter hög snöborg och blicka ut över fjällen. Bara en sån sak.

Karin Adelsköld, journalist och komiker

Vad tycker du? Skriv en debattartikel!

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen