Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
djur&natur 17 februari

7 hönsraser du bör satsa på – vilken passar dig?

Att skaffa höns är inte så svårt, men vilken hönsras ska man satsa på? Det finns många att välja mellan, med olika egenskaper och behov. Här är sju bra raser att känna till.

Bild 1/10 FOTO: Anette Brunsell
Bild 2/10
Bild 3/10
Bild 4/10
Bild 5/10
Bild 6/10
Bild 7/10
Bild 8/10
Bild 9/10
Bild 10/10

1. Lohman

Vi blev med höns

Det här är egentligen ingen hönsras utan en värphybrid framavlad för äggproduktion. Finns vit och brun. Det är en korsning mellan två linjer. Även om man har en Lohmantupp så kommer avkomman inte att bli likadan som föräldrardjuren och kanske inte har samma värpegenskaper. Driften att ruva är så gott som bortavlad.

2. Fifty-five Flowery

Vi blev med höns

En av de äldsta värphönsraserna, normalstora, framtagen i Sverige 1955 som namnet antyder. Räknas idag som en kulturhöna värd att bevara. En kul och praktisk egenskap är också att man redan från kläckningen kan se skillnad på tuppar och höns genom deras färg. Tupparna är vita och hönskycklingarna bruna. Hönsen ändrar sen färg från brun till vitsmutsig när de blivit några år, medan tupparna förblir kritvita. Här syns vit tupp i mitten. Brun unghöna i förgrunden och två lite äldre ljusa hönor.

3. Dorking

Vi blev med höns

En gammal storväxt hönsras. Kan väga upp till sex kilo och sägs härstamma från romarna. Namnet kommer från det engelska grevskapet Dorking. Används för köttproduktion men är också en bra värpras. Man har också avlat fram en dvärgversion. En lugn ras med ruvlust som lätt blir tam, men kan vara känsliga för kyla och väta.

4. Svarthöns

Vi blev med höns

Bohusläns-Dals svarthöna är en dvärgras som tros ha kommit från Mocambique till Norge på 1600-talet med sjöfarare. I Sverige har de en hundraårig historia och stammar alla från en och samma flock. De har anpassat sig till vårt klimat och räknas numera till lantraserna. Äggen väger runt 40 gram, en tredjedel mindre än ett normalägg. Svarthöns flyger gärna och vill man inte hitta dem högt upp i ett träd är tak på hönsgården att rekommendera.

5. Stridstupp

Vi blev med höns

Nyfiken tupp av rasen Moderna engelska stridshöns. Inte alls stridslysten som man skulle kunna tro utan tvärtom en mycket lätthanterlig. De moderna stridshönsen är en renodlad utställningsras som har avlats på rasen Gamla engelska stridshöns där syftet var tuppfäktningar, därav namnet. De långa benen gör dem känsliga för kyla. Det är en lättviktare med sina cirka två kg, men hönsen värper ändå förhållandevis stora ägg på ca 50 g. Äggproduktionen är dock låg och sporadisk. Orädd, pigg och nyfiken ras som blir trevligt sällskap i trädgården.

6. Silkeshöns

Vi blev med höns

Silkeshönsen har inte så många vattenavstötande fjädrar utan mer dun som ger det karaktäristiska utseendet. Dunen gör dem lite känsliga för regn och blåst, men å andra sidan tål de kyla bra med sina fjäderbeklädda ben, fötter och sin fjäderplym på huvudet. Det är liten höna som värper förhållandevis stora ägg upp till 50 gram. Det finns också en mindre dvärgvariant. Rasen härstammar från Asien och har kvar sina ursprungliga instinkter. Kräver att få ruva två, tre gånger per säsong. Är däremellan en god värpare. Fem hönor lagom per tupp och också en lagom storlek på flocken om man vill ha dem lösa i sin villaträdgård. Sociala och sällskapliga.

7. Pärlhöns

Vi blev med höns

Det finns ett antal olika arter pärlhöns, men Hjälmpärlhönan är den man oftast ser hos oss. En ganska storvuxen hönsfågel med härstamning från Afrika. Lever i par och man håller lika många tuppar som hönor i flocken. Lägger normalstora ägg med speciell form och stenhårt skal. Förutom att det är en väldigt vacker fågel föds den upp för köttet. Fjädrarna är översållade med pärlor och populära i påskriset, bland fiskare och smyckestillverkare. Vaksam på  främlingar och blir bra som vakthund. Låter mycket och högt.

Hönsgården – tänk på det här:

Vi blev med höns

En hönsgård kan i princip inte bli för stor. Att placera flera små hönshöns i en stor hönsgård kan vara både trevligt och praktiskt, men har man olika raser får man vara beredd på att de kan bli korsningar .

Hönshus kan se ut på många sätt och det är lätt att falla för nåt gulligt, men de ska främst vara funktionella och lättskötta. Kanske har man ett uthus som går att bygga om eller man bygger något själv. Har man ett litet portabelt hönshus med hönsgård kan hönsen flyttas runt och fungera som markberedare i grönsakslanden. Höns kurar ihop sig på nätterna och behöver inte särskilt mycket sovutrymme, men har man ruvande hönor behöver de ett eget utrymme avskilt från flocken till exempel en kaninbur. Alla behöver dessutom kunna vistas utomhus med skyle för sol och regn, gärna även lä.

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen