Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Jakt & Fiske 22 september

Följ med på ripjakt i Härjedalen – första testet för vorstehn Metso

Höstfjällen i Härjedalen sprakar av färg och dagen är perfekt för ripjakt. Målet är att fälla första fågeln för ettåriga vorstehn Metso. Om nu bara Lands jaktreporter kan få ordning på skyttet.

Drygt ettåriga vorstehn Metso har nyligen plockat hem två förstapris på jaktprov. Han är stabil i fågel och lägger ofta upp ett bra sök. Med andra ord är matte Anna Klockervold rätt nöjd med sin yngsta vorsteh.

Nu när vi är på väg ut på fjället är även rutinerade Masur med, jaktchampion och fågelfinnare av rang. Fast målet med dagen är inte att skjuta en klase ripor över Masur utan att fälla unghunden Metsos första.

Anna vill att det ska vara ett bra fågelarbete och att hunden ska vara lugn i uppflog och skott. Detta för att inte ödelägga allt arbete med dressyr som hon lagt på hunden.

Ger sig ut på sök

Vi ska på ripjakt i de böljande fjällen mellan Ramundberget och Fjällnäs i västra Härjedalen. Masur, den rutinerade, är först ut på sök, medan Metso får gå bakom en stund.

Den rutinerade kommer direkt i fågel intill en liten tjärn just där kalfjället möter björkskogen. Situationen blir inte helt perfekt, den ensamma ripan tar till vingarna innan Anna hinner i skotthåll.

Vi fortsätter söderut. Vid tjärnens andra ände, där en liten bäck ansluter med brusande vatten ligger det ofta fågel säger Anna, men inte i dag. Åtminstone hittar vi inga. Däremot bli Masur borta misstänkt länge bakom ett krön strax därpå och Anna anar.

– Det brukar vara något när han blir borta så här. Han håller vanligtvis bra kontakt, så vi ska nog gå uppöver och titta, säger hon samtidigt som hagelbössan krängs av.

FOTO: Christer Lindberg / www.utebilder.se

Läs också: Mirakelhunden Nova jagar vidare – på bara tre ben

Litar på hundarna

Anna brukar varken pejl eller beeper på sina hundar utan förlitar sig på känsla och inte minst samarbetet med hundarna. Och utan tekniska hjälpmedel sätter hon naturligtvis värde på egenskaper som rapportering hos hundarna. Vilket betyder att hunden kommer och hämtar sin förare om denne inte hittar hunden på en stund.

– Mina äldre hundar rapporterar. Inte för att jag lärt dem det utan för att de har den egenskapen, det är värdefullt tycker jag.

Just nu är nog inte Masur så långt bort att vi behöver vänta på en rapportering, vi tror att han står just bakom krönet bara, och dit är det 50 meter.

Och mycket riktigt. När vi ser över kanten får vi både hund och fåglar i blicken. Anna laddar varpå fem ripor lyfter. Hunden står lugnt kvar men någon chans till att hinna skjuta finns inte.

– De är lite sköra i dag? säger jag frågande.

– Jo det kan ju variera mycket nu när vi är i slutet av september, men vänta så ska du se att vi nog hittar trygga fåglar också.

FOTO: Christer Lindberg / www.utebilder.se

Upp till bevis

Masur får gå bakom för nu är det Metso som ska gå. Och nu ska vi fälla hans första fågel. Jag byter kameran mot bössa och Anna hänger sin bekvämt på ryggen, hon ska sköta hunden och jag ska skjuta är det tänkt.

Det känns ärofyllt att få uppgiften men samtidigt betungande, det får inte bli fel, om Metso mot förmodan går efter får det inte komma något skott. Men uppgift nummer ett är att hitta fågel.

Lite typiskt går vi tomt en lång stund, laddade som vi är, och det är snart mitt på dagen och dags för lunch. Passande nog är vi just invid familjen Klockervolds stuga i väglöst land, så matsäcken intas på bron med utsikt över hela Ösjödalen.

Läs också: Jaga med barn? Här är jaktparets bästa tips!

Tar pauser också

Fjällvädret är snällt den här dagen och björkarna skiftar i gult och grönt. Ösjökläppen på andra sidan står i ett brett färgspektrum medan sjön bara är blå. Trivsamt absolut! Hundarna får också lite lunch och en halvtimmes vila, sedan är vi på igen.

Vi går under den färgsprakande Ösjökläppen och det är Metso som får jaga. Vi vill gärna ha fågel för honom. Han söker bra, gör det han ska och till slut kommer också chansen.

Hunden tvärnyper i en dunge med fjällbjörkar men vi är tveksamma. Vi tror fågeln har gått, av flera anledningar. Så med nonchalanta steg går vi upp till hunden och reser. Efter en precis resning går det upp en ripa bara fem meter framför oss, oj då. Men Metso gör jobbet och är lugn i fågel.

– Där ser man, plötsligt är de hur trygga som helst, kanske finns det fler här, säger Anna och ler.

Får en ny chans

Och visst, det finns fler ripor så Metso står snart igen. Lika säkert som sist och nu laddar jag för Metsos första. Anna går upp till hunden och låter den resa. Ripan går upp, kommer rakt emot mig, passerar på två meter och förföljs sedan av två hagelsvärmar. Bom och bom, pinsamt. Jag brände chansen.

– Nu gjorde han ett bra jobb igen, kanske att han tog något steg efter men det är helt OK för en unghund säger Anna, lika glad som tidigare.

– Ber om ursäkt för bommarna, harklar jag fram och får en blick av Metso.

– Jag blir mer och mer nöjd med den här hunden, ska bli kul att se vad han kan prestera på jaktprov, fortsätter Anna.

Unghundens första fågel

Det märks tydligt vad som är viktigt. Anna noterade knappt mina bommar, hon bara njöt av hundens arbete, och tur var väl det. Fast det tar bara ett par minuter så är det stånd igen, Metso är i sitt esse.

Vi gör om proceduren. Anna lägger fokus på hunden och jag på skyttet. Metso rusar fram ett par meter efter kommando, ur videt under björkarna kommer en ripa. Hunden lugnas av Anna.

Även den här fågeln kommer nästan rakt på mig men nu finns det möjlighet att släppa ut den en bit och sedan avfyra hagelsvärmen. Jag får den äran att fälla Metsos första fågel, till slut.

Ripan landar i kanten på myren nedanför oss men Metso får inte apportera. Han är inte riktigt klar för det än. I stället får Masur den uppgiften och sköter det som en champion ska.

Som sig bör tar vi en liten paus. Anna låter Metso bära ripan lite under kontroll, tar tillfället i akt att träna lite med varm fågel. Hon är nöjd, med sig själv och hunden, och det blev ju precis som tänkt. En dag med jakt och första fågeln för unghunden.

Läs också: Så ökar du chansen att få skjuta en älg

Hundras från Tyskland

Vorsteh används i dag främst som stående fågelhund och finns i tre hårlag; korthår, strävhår och långhår.

Rasen har sitt ursprung i Tyskland där den varit jägarens allround-hund.

Svenska Vorstehklubben fyller snart 100 år vilket talar för att vorsteh har en lång historia även i Sverige.

Det registreras cirka 450 vorstehvalpar varje år i Sverige, alla hårlag inräknade.

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Detta är premium-innehåll. Läs mer om vår premiumjournalistik!

Så här läser du vidare!

Skapa ett gratis-konto och logga in!

Klicka här för att registrera
konto och logga in.
Har du redan registrerat konto?
Till toppen