Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
krönika 5 maj

Katters stora inverkan på naturen borde lyftas – nej, jag hatar inte katter!

Att minken är ett skadedjur är de flesta överens om. Men katten, varför pratas det inte om katten? Lands reporter Håkan Steen gillar katter, men inte överallt.

FOTO: IBL

Jag är inte katthatare. Jag hade själv katt i tonåren. Den var grå och vit och jättegullig.

Katter är vackra och mjuka och spinner förtjusande. Och det är oemotståndligt roligt att om och om igen dra ett snöre med en papperstuss framför en kattunge. Bättre än TV. Katten tröttnar långt före mig.

Jag hatar alltså inte katter. OK?

Jag hatar inte kattägare heller. Jag hatar inte människor. Jag gillar människor.

Detta säger jag för att i förväg bemöta möjliga reaktioner på det jag fortsättningsvis tänker skriva. Det handlar om något jag inte riktigt kan förstå.

Minken är en så kallad invasiv art i Sverige. Arten är införd av människan och ställer till stora problem bland annat genom att ta sjöfåglar och deras ägg och ungar.

Mårdhund, svartmunnad smörbult, mördarsnigel och vandrarmussla är andra invasiva arter som gör skada i den svenska naturen. Det råder stor enighet om att dessa, liksom minken, ska hållas kort. Helst ska de inte vara här alls.

Men det finns en art som tycks ha frikort och det är tamkatten.

Jag hörde på Studio Ett (programmet finns på Sveriges Radios webb) att tamkatter dödar cirka 16 miljoner fåglar per år i Sverige. I programmet sade biologen (och kattägaren!) Bo Söderström att katter tar 5-10 procent av vårt lands fåglar per år.

Han berättade också att katter förändrar fågelfaunan i och omkring bostadsområden där de får gå fritt. Markhäckande fåglar, som till exempel trädpiplärka och buskskvätta, kan inte leva där.

Söderström ansåg det även troligt att tamkatter är en starkt bidragande orsak till att fågelarterna fältpiplärka och tofslärka, som redan var sällsynta, inte länge tycks häcka i Sverige.

Hundar brukar det bli en del debatt om. De får inte springa lösa i mark där det finns vilt, det vill säga så gott som all mark, mellan 1 mars och 20 augusti. Många hundägare följer denna bestämmelse, vilket är bra för alla djurungar som försöker överleva den här tiden.

I lagen om ”tillsyn över hundar och katter” står i första paragrafen:

Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.

I resten av lagtexten står det bara om hundar, men egentligen borde denna första textsnutt räcka. Katter ska inte få orsaka skada.

Fast bevisligen är det precis vad de gör. Att döda massor av vilda fåglar år ut och år in är att orsaka skada.

Katter pratas det dock inte alls om, på samma sätt som om hundar. De bara tassar omkring och är söta och får göra som de vill. Möjligen bråkas det om att de kissar på folks altaner.

Det är det jag tycker är så konstigt, alltså att katters stora inverkan på naturen är en sådan icke-fråga.

Det borde vara en stor fråga. Jag läste nyligen om en brittisk studie som visar att det i höstas illegalt dödades cirka 2,3 miljoner flyttfåglar på Cypern. Fåglarna kommer från norra Europa och en del förstås från Sverige. Det är bedrövliga siffror man knappt orkar ta in.

Men mycket långt ifrån de 16 miljoner fåglar, som alltså dödas bara i Sverige. Varför tar inte Naturvårdsverket upp detta, som det stora problem det faktiskt är?

Jag fattar det inte.

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen