Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
krönika 17 februari

Så tävlar man i fågelskådning - Lands naturnörd avslöjar

Jo, man kan tävla även i fågelskådning. Men det är inte lätt. Den kanske största utmaningen är att mörka sina fynd inför medtävlare.

FOTO: Håkan Steen

En söndag i mitten av januari stod tre män och glodde med kikare rakt in i en gigantisk taggbuske på Värmdö. Från fem meters håll. Ganska länge.

Till slut sa en av dem:

– Jo, men den där längst till höger, visst är den grå på huvet?

Greppen hårdnade om kikarna. Någon flyttade sig en halv meter för att få en bättre vinkel, och sa lättad:

– Yes! Klockren! Ser ni den?

De två övriga nickade, varpå det lilla sällskapet hoppade in i en bil och drog iväg.

Såg skumt ut

Jag erkänner att detta såg lite skumt ut, men faktum är att liknande underligheter ägde rum på många ställen i landet nu i januari. Den tiden brukar ornitologiska föreningar ordna så kallade artrallyn, då skådare på alla nivåer ger sig ut för kryssa så många arter som möjligt på en dag.

Men hallå! Tävla i fågelskådning? Är det seriöst?

Dum fråga. Det tävlas i allt. Bollsparkning, citronätning, kapprustning. Varför inte fågelskådning? Från om med den 21 februari får ni förresten se kändisar och fågelskådare hårdtävla i ”Det stora fågeläventyret” i STV.

En av männen vid taggbusken var jag, sekreterare i ett av fem lag i Värmdö fågelklubbs artrally 2017. Fågeln med grått på huvudet var en gråsparv, som föga samarbetsvilligt gömde sig i busken med ett gäng pilfinkar.

Ligger bra till

Jag plitade ”pilfink” och ”gråsparv” i protokollet och räknade till 29 arter.

– Ser bra ut! Vi kan bli svårslagna.

En finess i artrallyn är att alla arter har samma värde. En gråsparv väger lika tungt som en albatross, och det är kul att för en gångs skull få litet hjärtklappning av skata och talgoxe. Lättroad? Jag?

En småjobbig grej är att alla i laget måste se eller höra fågeln för att den ska få räknas. I fjol missade jag gröngöling, som de andra hörde. Det sved illa.

Att stöta på motståndarlag är ett skådespel. Tidigt den här dagen gick vi på en liten skogsväg, fortfarande i gasen över en oväntad mindre hackspett, när en bil med konkurrenter smög upp bakom oss. Sidorutan vevades ned.

– Tjena, hur går det?

– Inte så värst. Ni då?

storskrake, hona och hane
Storskrake (hona och hane) är två fåglar, men en art. Alltså en poäng. Inga problem. Så lätt är det inte alltid i ett artrally, alltså en tävling i fågelskådning.

Alla håller färgen

Motståndarna utbytte blickar inne i bilen och svaret blev:

– Litet trögt. Vi hade hoppats på bättre så här långt.

En normal ordväxling i detta läge. Alla mörkar sina obsar stenhårt. När bilen glidit vidare hängav vi oss åt artrallyts kremlologi.

– Såg de inte rätt nöjda ut?

– De hade nog fasen också haft nåt bra precis, som vi bommade.

Jag sätter min tubkikare på att ett närmast identiskt samtal fördes i bilen som försvann i kurvan.

Ibland blir man snuvad. Vid förra årets rally stannade vi vid en fjärd, där ett annat lag just packade ihop. Artiga hälsningar. Nollställda ansikten. Långt ut guppade vita fåglar och vårt lag bockade raskt av knölsvan.

– Ja, här fanns i alla fall knölsvan, sade vi tonlöst.

– Eeeh… precis… knölsvan, blev svaret.

Såg tomt ut

För övrigt såg fjärden tom ut och även vi drog snart vidare.

– Lasse såg litet lurig ut, eller?

– Nej, han frös nog bara.

Efter målgång träffades alla som vanligt och diskuterade dagens upplevelser. Lasses lag flinade mot oss.

– Fick ni sångsvanen?

– Sångsvanen?

Bittert insåg vi att vi hade slarvat med svanflocken och inte sett den enda sångsvanen. En missad poäng! Inte undra på att Lasse sett lurig ut.

I år hamnade vi själva i dilemma. Timmen före målgång fick vi in hökuggla, en mycket exklusiv art för Värmdö. Sångsvan är dussinvara i jämförelse.

Skulle vi behålla den själva, eller larma ut den enligt god sed? Svaret kändes givet och snart plingade våra skådarkompisars telefoner till. Två andra lag hann se den vackra fågeln och det kändes gott.

Och vi vann i alla fall!

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen