Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
kultur 9 december 2016

Malin Sundin: "Vi kan inte tiga om det hotade jordbruket"

Malin Sundin i Orsa har tagit över föräldrarnas jordbruk, är nybliven mamma och tränar draghundar på elitnivå. Ändå har hon hunnit skriva den hyllade boken Spilld mjölk - en bok som berättar om verkligheten för Sveriges bönder.

Vi åker genom Rättvik och Mora, och längs vägen ligger de idylliska dalabyarna som ett radband. Bondbyar. Det är byar präglade av generationers arbete med jorden. Här är det öppna landskap vi hyllar i ord, men sviker i handling när vi slänger ner en dansk fläskfilé i varukorgen.

Slutmålet för resan är Grindals gård i Orsa. I socknarna häromkring har orsingarna rykte om sig att vara lite speciella. Det sägs att de är sturska och egensinniga, vilket är egenskaper som kan behövas när man är mjölkbonde, har både VM-guld och SM-guld i draghundstävlingar, driver en framgångsrik kennel och nu också har debuterat som författare. Det är Malin Sundin vi ska träffa.
−    Haha, ja, det kan nog stämma, säger Malin som kommer springande i trappen ner till köket.
−    Fast jag är ändå bara tredje generationen infödd orsing. Men visst är vi nog lite sturska, böjer oss inte gärna för överhet och är vana att klara oss själva.

Citat på kylskåpet

Hon är nyss hemkommen från en träningsrunda med hundarna, det blev några mil på Koppången. På köksbordet ligger lille sonen Zebulon och sover i en babysitter. På kylskåpet sitter ett citat av Arne Lindström, LRF-ordförande i Västerbotten:
”Någons landsbygd kommer alltid att försörja oss. Varför inte vår egen?”
En klocka tickar, det känns fridfullt.

malin sundin
Här vid köksbordet hemma på gården i Orsa skrev Malin boken Spilld Mjölk. Tips och underlag fick hon från en bonde som hamnat i både ekonomisk och personlig kris. Foto: Hällpeters Maria Bergström

Grindals gård ligger vackert på randen till Orsasjön. Malin, fästmannen Mattias och barnen bor i det ena av boningshusen. Hennes föräldrar och bror bor i huset intill, en vanlig lösning i det gamla bondesamhället och lika praktiskt idag.

I ladugården står ungefär trettiofem mjölkkor, det är mycket som skall göras. Många händer behövs, speciellt nu när Malin själv är föräldraledig. Det är ett familjeprojekt att få det att gå ihop.

− Jag var bara tjugofyra år när jag tog över hela jordbruket. Morfar dog, han hade hjälpt mina föräldrar mycket och mamma och pappa kände att det var dags att lägga ner.
− Jag jobbade då på en gård i Hedesunda och bestämde mig för att flytta hem och ta över, satsa och ge det några år. Jag fick lov att testa, annars skulle jag alltid gå och ångra mig att jag inte tordes försöka. Min tanke var tre år. Nu har det gått tio år och jag undrar vart tiden har tagit vägen.

Jobbar före frukost

Malin beskriver hur en vanlig dag kan se ut.

− Vi börjar mjölka och utfodra vid halv sex. Det tar ungefär två och en halv timme när vi är två personer. Framemot nio är vi klara och äter frukost.

− Vad vi sedan gör beror på årstid och vad som är mest angeläget. Nu när det är vinter passar jag på att träna hundarna medan det är dagsljus. Är det sommar så har vi istället skörden att ta hand om, eller så tar jag fyrhjulingen och åker och ser till hagar, kvigor, och stängsel.

− På eftermiddagen är det dags att gå ut i ladugården och göra samma saker igen, mjölka och utfodra. Vi brukar vara klara vid sjutiden. Sedan är det allt det andra, pyssel med mat och att ta hand om barn och hushåll, saker som pågår hela dagen.

Vad driver en mjölkbonde?

Så ser det ut, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Och ändå går verksamheten knappt att leva på. Det här är verkligheten för många svenska bönder. Varför fortsätter de, vad är det som driver en mjölkbonde? Malin funderar lite innan hon svarar.

− ”Bonde” betyder bofast, kanske är det på grund av det som många av oss fortsätter att kämpa. För att kärleken till jorden, skogen och djuren är för stark för att ge upp.

malin sundin
Malin Sundin med en av sina 18 siberian huskies, som hon så framgångsrikt tävlar i draghundsport med. Foto: Hällpetters Maria Bergström

Hon fasar för känslan av att vara den siste bonden i sin släkt, att flera hundra års slit till sist inte är värt någonting och att se mark förvandlas från mångfald till enfald när den växer igen.

– För mig handlar det väldigt mycket om långsiktighet. Det arbete jag lägger ner idag och de pengar jag investerar bär inte frukt på många år. Det är som med skog, man planterar och vet att det kanske tar sjuttio år innan det är dags för avverkning. Man arbetar för nästa generation. Hållbarhet med andra ord.

”Kalla det inte stöd”

Men det går inte att leva på kärleken till jord och skog. Kostnaden för att producera en liter mjölk överstiger vida det pris som konsumenten betalar i affären. Bonden går back på varenda droppe. Därför finns ett EU-stöd för jordbrukare.

Här protesterar Malin och säger att det är fel att kalla det för ett stöd eller bidrag till bönderna.

− Det är ett stöd så att konsumenterna får billigare mat. Utan det stödet skulle vi vara tvungna att ta ut ett pris som täcker våra verkliga kostnader.

− Priset på mjölk har stigit de senaste månaderna, just nu får vi ut 2,92 kronor för en liter. Kommer den upp i 3,50 kan vi börja investera men den måste upp i 4 kronor för att vi ska kunna ta ut lön också. I Norge ligger priset istället på 5 kronor.

Problemet med EU-stödet, och det som orsakat en katastrof för många bönder, är att det inte betalas ut i tid. Stödet för 2015 skulle ha betalats ut i slutet av förra året. Det har gått ett år och många väntar fortfarande på att pengarna ska komma.

Orsaken till fördröjningen är bland annat att Jordbruksverket har bytt datasystem. Den statliga myndigheten har fått ett rejält datakrångel helt enkelt. Nu är det också dags att betala ut stödet för 2016, även det ser ut att bli försenat. Det här har gjort att många bönder tvingats skuldsätta sig för att kunna betala sina fakturor. Malin är kritisk.

− Tänk om jag skulle ringa till Skatteverket och säga ”Tyvärr ni får vänta på momspengarna den här gången, jag har trassel med min dator”.

Bad henne skriva bok

I början av 2015 fick Malin ett meddelande från en man hon haft kontakt med i en grupp på Facebook. Det var stolpar till en berättelse, ett synopsis som skulle kunna bli en bok. Mannen som skrev till henne var en av alla bönder som drabbats av personlig och ekonomisk kris, nu frågade han Malin om hon kunde skriva en bok av materialet.

− När jag fick erbjudandet så insåg jag att vi bönder inte längre kan sitta tysta och ta emot. Vi måste få ut alla historier som vi bär på. Alla bönders historia.
− Jag ville också låta konsumenterna, de som köper det vi producerar, få veta mer om verkligheten bakom en liter mjölk. Jag ville ge en känga åt banker och rådgivare som bidragit till den kris många jordbrukare befinner sig i.

Skrev efter morgonmjölkningen

Malin satte igång att skriva intensivt, varje dag efter morgonmjölkningen och några timmar framåt. Fästmannen Mattias var bollplank och granskade texterna. Resultatet blev boken Spilld Mjölk som kom ut i november 2015. Boken nominerades till Studieförbundet Vuxenskolans författarpris 2016 och har mött starka reaktioner.

− Jag har fått så många telefonsamtal, mejl och vanliga pappersbrev från läsare. Det ringde till exempel en äldre bonde och sade: ”Malin, hur kunde du?”.

− Jag blev lite ställd och frågade vad han menade. ”Jo, hur kunde du skriva det där om skilsmässan, hur kunde du få det så verkligt? Jag kände igen allting. Det är trettio år sedan jag skiljde mig och jag tänkte samma tankar själv, kände sorgen över att barnen inte skulle få växa upp på gården. Jag har gråtit mig igenom kapitlet”.

Debattinlägg förpackat som ett relationsdrama

Boken är ett debattinlägg förpackat som ett relationsdrama. En nutidsberättelse om en bondefamilj i sönderfall, om svåra beslut, ödesdigra konsekvenser och om ett jordbruk som är på väg att försvinna. Malin har själv bekostat utgivningen.
− Jag kände att det var bråttom och hade inte tid att vänta på att något förlag skulle nappa. Just nu håller jag på att korrekturlyssna på manuset. Boken är på väg att bli ljudbok också, en kanal att nå ut till ännu fler. Bra för alla bönder som lyssnar i traktorn.
− Vi kan inte tiga längre, det måste till en förändring om vi vill ha kvar vårt böljande jordbrukslandskap, säger Malin Sundin.

Zebulon vaknar och vill ha mat. Mattias gör sig klar för att gå ut i ladugården. Det är dags att åka. Lindströms ord från kylskåpet följer oss när vi åker tillbaka genom byarna:
”Någons landsbygd kommer alltid att försörja oss. Varför inte vår egen?”

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen