Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
land möter 21 april

Lokalreportern Peter Lejon: Därför bär jag alltid solglasögon

Lokalreportern Peter Lejon ser lite ut som en rockstjärna. Men solglasögonen är inte främst en coolfaktor. De hjälper honom att klara vardagen.

Han ser cool ut där han kommer gående, reportern Peter Lejon med sina solglasögon och sin skinnjacka. Det är han också, men under ytan ligger ångesten på lur.

Helt utan förvarning kan hjärtat börja skena, bröstkorgen krymper, det sticker i armar och ben, en yrsel och overklighetskänsla kommer över en så att man tror att man ska dö.

Fick sitt första panikångestanfall vid 21

Det kallas ett panikångestanfall, som ofta kommer som en blixt från en klar himmel.

Peter fick sitt första mitt under en föreläsning på Kalmar Högskola 1985, endast 21 år gammal, då han studerade Internationell Turism.

– Vilket berodde på att mormor så när tjatat livet ur mig om att jag borde plugga. Turismkursen verkade absolut lättast att ta sig igenom, berättar Peter med ett leende.

Peter Lejon, Emmaboda
Peters psykiska begränsningar har hindrat honom från att vandra på allfartsvägen. ”Jag har varit tvungen att bygga min egen scen”, säger han, ”och på den är jag kung!”

Upptäckte sin skrivförmåga

Anfallet skulle följas av fler. I dag, 52 år gammal och lokalreporter på Barometerns lokalredaktion i småländska Emmaboda, konstaterar han torrt:
– Ångesten tog tio år av mitt liv.

Färdig med turismen beslöt han sig för att bli historiker. Hans prisade C-uppsats handlade om sedan länge nerlagda Modala Glasbruk utanför Moshult. Wilhelm Mobergs födelseby.

– Jag gick all in i arbetet med den där uppsatsen, minns Peter. Efteråt fick jag ett massivt panikanfall som varade i nästan tre veckor.

Skulle ha det på papper

Men han hade erfarit sin skrivförmåga och bestämde sig för att bli lokalredaktör i Emmaboda. Han behövde bara invänta att dåvarande redaktör skulle gå i pension, samt skaffa någon form av papper på att han var murvel.

Det blev dagspresskursen på Poppius journalistskola i Stockholm.
– Där funkade jag förhållandevis bra, journalistkåren är ju nerlusad med neurotiker. Diagnoserna duggade tätt, skojar han.

Öppen om sin problematik

– Jag bestämde mig för att vara öppen med min ångestproblematik och sa till mina kursare: Skulle jag rusa iväg och bete mig allmänt underligt, så beror det inte på er, utan på att jag har fått ett panikanfall, fortsätter han.

Peter minns ett tidigare tillfälle när han låg och skakade av rädsla på en vårdcentral och hur läkaren då undrade om inte Peter hade lite problem med magen?

– Det kunde jag inte förneka. Man har ju det om man är i upplösningstillstånd. Då skrev läkaren ut Novalucol – mot panikångest, utbrister Peter.

Solglasögonen en viktig pusselbit

– I dag kan jag häva anfallen med djupandning säger han och lutar sig tillbaka i fåtöljen och drar ett djupt andetag, håller andan en stund och låter sedan luften sakta pysa ut.

Han upprepar övningen bakom slutna ögonlock. Antar jag. Omöjligt att veta eftersom Peter Lejon alltid bär solglasögon. Utomhus såväl som inomhus.
Solglasögonen blev en viktig pusselbit i Peters förståelse av sig själv.

Men kan uppfattas som udda av andra. En KBT-terapeut han gick till sa till exempel: ”Jaha du, inte mycket till sol härinne”.

– Jag förklarade att jag behövde solglasögonen för att skärma av mig från alla intryck. Då hävdade terapeuten att jag, med nittiofem procents sannolikhet, har Aspergers syndrom. Vilket bland annat innebär att jag har ett speciellt minne för detaljer, säger han.

Peter medborgarförslag gav resultat

Peters vardagsrum ger syn för sägen. Montrar, skåp och fönsterbräden är fyllda med figuriner, antika leksaker och glasföremål. Och Peter kan namnen på fabriker, stilepoker, glasbruk och designers som ett rinnande vatten.

Peter Lejons eget universum, det vill säga området han har att bevaka som lokalreporter, Emmaboda Kommun, utgör en stor del av Glasriket. Dessvärre är bruken i Johansfors, Åfors och Boda nerlagda.

Men i Boda finns The Glass Factory. Ett glasmuseum med fokus på framtiden. Att det existerar är i mångt och mycket Peters förtjänst.

– Jag skrev ihop ett medborgarförslag som föll i god jord, berättar Peter. I dag är The Glass Factory en högprofilerad verksamhet som samarbetar med Millesgården, Nationalmuseum, Louvren och American Swedish Institute, berättar han stolt.

Peter Lejon, Emmaboda
Peter Lejon, med älskade Haflingerhäst Stark hemma på gården i Långelycke.

Själv har han blivit den småländska hembygden trogen, bor på gården Långelycke med sin fru, två barn och många djur.
– Om man upplever sig omgiven av yttre faror fast man vet att hoten kommer inifrån, känns det tryggt att verka i en hemtam miljö, förklarar han.

Många spännande möten

En miljö som rymmer många spännande människoöden.
– Allra roligast är att hitta okända personer som uträttat något stort ute i världen, konstaterar Peter och berättar historien om bysnickaren från Tokelsmåla som kom på ett sätt att bygga i absolut lod. Hans utedass blev de rakaste i hela Småland.

– Mannen emigrerade till Amerika och startade byggfirma… och det är nu blir det riktigt coolt, säger Peter och stoppar in en prilla.
Som alla gudabenådade berättare vet han vikten av en konstpaus. Sedan fortsätter han:

– När dåtiden högsta byggnad, Chrysler Building, skulle få sin ”skruvade” toppspira, kunde byggarna inte få den i lod. Vem kallades in till bygget? Jo, vår man från Tokelsmåla!
– Jag älskar att skriva om det lillas betydelse för det stora.

 

Enklare på landet

Peter är intresserad av och utövar måleri, konst- och filmvetenskap och musicerande.
– Går ju precis lika bra på landet som i storstaden, om inte bättre, säger Peter, och frågar sedan retoriskt: Hur lätt är det att skaffa en replokal i Stockholm – jämfört med Emmaboda?

Gud som samtalsterapeut

Han känner fortfarande av paniken ibland. Särskilt när han jobbat för mycket och sovit för lite och försöker att hushålla med krafterna.
Ibland pratar Peter med Gud. Högt i bilen. Helt vanliga samtal om sådant som känns viktigt.

– Den enskilt viktigaste förklaringen till att jag lyckats frigöra mig från demonerna, konstaterar Peter. Gud är den bästa samtalsterapeuten och jag upplever ofta att jag blir bönhörd. Men jag är inte bokstavstroende.

Ibland frågar sig Peter vad som hade hänt, vem han hade varit, om inte ångesten hade varit en ständig följeslagare. Hade han lyckats förverkliga sim ungdoms rockstjärnedröm?

– Det får jag förstås aldrig veta. Men jag har accepterat att jag är en främmande fågel som tittar in genom fönster men sällan kommer in i värmen. Och det trivs jag med.
Ett bra perspektiv för en hängiven lokalreporter.

Peter Lejon, Emmaboda
Peters medborgarförslag blev starten för The Glass Factory. en högprofilerad verksamhet som samarbetar med Millesgården, Nationalmuseum, Louvren, med flera.

Drömmer om att återupprätta Glasriket

Namn: Peter Lejon.
Ålder: 52 år.
Yrke: Lokalreporter
Familj: Hustru Lotta Lejon Stenberg, biblioteksassistent. Sonen Calle, 13 år, och dottern Karin. 7 år.
Husdjur: Haflingerhästen Stark, åtta myskankor, sju katter och några får i antågande.
Bor: På en liten gård (5 ha) i Långelycke i Emmaboda kommun.
Udda intresse: Leta efter överväxta grundstenar från sedan länge nerlagda glasbruk.
Självpåtagen ambition: Att bidra till återupprättandet av det småländska Glasriket.

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen