Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 8 september

Här för traktorintresset samman byborna

Vitå

Intresset för veterantraktorer tycks öka, i takt med att också yngre generationer får upp ögonen. I byn Vitå i Norrbotten är det just de gamla nyttofordonen som sammanför bygdens invånare genom populära fredagsträffar.

 Arnold Andersson kom till fredagsträffen vid Storabro i Vitå med sin David Brown -63. På flaket åkte hans pappa Gustav Andersson, hans bror Fredrik Valgren och barnen Felicia Valgren och Vilmer Valgren.  
Arnold Andersson kom till fredagsträffen vid Storabro i Vitå med sin David Brown -63. På flaket åkte hans pappa Gustav Andersson, hans bror Fredrik Valgren och barnen Felicia Valgren och Vilmer Valgren.  

Det puttrar behagligt från en gammal jordbrukstraktor som kommer längs byavägen i Vitå. Vid ratten sitter Arnold Andersson, 48, och myser. På flaket sitter hans pappa Gustav Andersson, hans bror Fredrik Valgren och hans barn. 
När de svänger in på den vackra rastplatsen vid älven brinner redan elden vid grillplatsen.

Här vid Vitåälven träffas människor i byn varje fredag under sommaren – och den gemensamma nämnaren är gamla mopeder, bilar och, inte minst, veterantraktorer. 


– Förra veckan var vi väl elva stycken med veterantraktorer som kom hit. I dag är vi inte fullt lika många, eftersom det krockar med kräftfisket, berättar Staffan Bergman som är en av initiativtagarna till fredagsträffarna. 


Medan byborna tar plats runt elden väljer Fredrik Valgren och hans barn att sitta kvar vid höbalarna på flaket. De bor i Växjö, men är nu uppe och hälsar på i hembyn. Den gamla traktorn och flakvagnen väcker minnen från barndomen. 


– Jag är ju född -73 och jag har till och med hunnit med att hässja hö när jag var liten. Det var en hel del som kretsade runt traktorerna då, säger han.

Läs också: Traktorfotboll – kan det bli en ny succé?

En träff för alla åldrar

Det är första gången som hans barn får åka ut i byn med en gammal traktor och sitta på flaket. 


– Men så här kunde man ju få åka en hel del när man var liten, säger han. 


Tioåriga Felicia Valgren sitter bland höbalarna och ser ut att trivas förträffligt med livet. 


– Det är väldigt kul. Känslan att åka så här. Det är skönt att ligga och luta sig och känna luften. I en bil är man ju mer instängd, säger hon.


Traktorträffen i Vitå är verkligen en träff för människor i alla åldrar. När Arnold Andersson har klivit ut ur sin David Brown -63 får Vilmer Andersson provsitta. Han är bara ett och ett halvt år gammal och stortrivs bakom ratten. 


– Ja, traktorer älskar han, säger mamma Cecilia Johansson och skrattar. 

 Vilmer Andersson som bara är ett och ett halvt år gammal fick provsitta Arnold Anderssons David Brown -63. Entusiasmen hos honom gick inte att ta miste på. 
Vilmer Andersson som bara är ett och ett halvt år gammal fick provsitta Arnold Anderssons David Brown -63. Entusiasmen hos honom gick inte att ta miste på. 


Arnold Andersson har precis satt sig ned vid en av bänkarna vid älvkanten. Han blickar bort mot traktorn som han precis har parkerat. 


– Man växte ju upp med såna här traktorer. Farmor och farfar hade traktor och man var ju där oftast och jämt. Det var slå och vända hö och lada hö, säger han.

Läs också: Så byggde de om skrotbilen till en elbil

Nostalgin och harmonin lockar


Märket David Brown var populärt, inte minst hos familjen Andersson. 


- Vi hade ju en sån här David Brown fast den var snäppet större. Men utseendemässigt är de ju väldigt lika. Bakom en sådan åkte vi hölass från att vi var sex, sju och åtta år. Såklart. Det var därför vi arrangerade det här, så att brorsans barn också skulle få uppleva det, berättar han. 
Han försöker sätta ord på vad det är som är charmen med gamla traktorer. 


– För det första är det nog åldern. Det är en nostalgitripp. När man närmar sig femtio som jag gör börjar man nog också att tänka på den tid som har varit skulle jag säga, säger han och skrattar. 



- Att köra en gammal traktor är ju också en speciell känsla – även om det bullrar och låter lite mer än i en modern. Det är väldigt harmoniskt att köra. Det går sakta. Man har inte bråttom någonstans. Det är lugnande att knattra iväg på en sån här. 

 Arnold Andersson, 48, är uppvuxen med maskiner av olika slag. Han äger i dag fyra gamla veterantraktorer. 
Arnold Andersson, 48, är uppvuxen med maskiner av olika slag. Han äger i dag fyra gamla veterantraktorer. 

Äger hel samling


Men det är inte den enda veterantraktorn som Arnold äger. Han har också en Massey Fergusson 165 -74 och en baklastare Volvo LM 642 -80. 


– Sedan har jag ju en International 956 också. Så nu har jag fått köpstopp, säger han och skrattar på nytt. 


Han får sedan frågan vad han tycker är roligast, att skruva och fixa eller att köra. 


– Det är nog helheten. Att äga den och att åka en sväng. De är ju också så enkelt gjorda så vem som helst klarar av att byta olja eller byta batteri. Startar den inte behöver den få ett nytt oljefilter och sedan går den igen. Det är inga konstigheter. Det är ingen elektronikbox någonstans, säger han.  


Gustav Andersson är pappa till Arnold och även han åkte med på flaket. Han var bara tio år när han började köra traktor. 

– Vi hade en Case med järnhjul. Pappa röck upp kopplingsspaken och sedan fick man harva. Det var väl på gränsen till vad som var lagligt, säger Gustav och myser. 


Sonen inledde sin karriär som traktorförare på ungefär samma sätt. 


– Jag orkade inte trampa ned kopplingen själv ska jag tala om. Jag och pappa åkte ut på en åkerteg och han la i ettans växel och, släppte upp kopplingen och klev sedan ur hytten och han lät mig köra i rund i rund. Han hade instruerat hur jag skulle få tyst på den, att få stopp. Sedan körde jag runt med harven i en halv timme eller en timme, berättar Arnold Andersson.


Läs också: Kolla in deras fina retromopeder – nostalgi på hög nivå

Ökande intresse


Mats Magnusson är ordförande i Svenska Fergussonklubben Grålle. Cirka 8 000 veterantraktorentusiaster över hela landet är i dag medlemmar i föreningen.

 
- Det har varit stort en längre tid men min uppfattning är att intresset sakta ökar trots att vi nu har många medlemmar som är på väg att falla för åldersstrecket. Det sker en föryngring, säger han. 


När en gammal traktor kommer ut till försäljning är intresset ofta mycket stort. 


– Man släpper gärna en traktor i fint skick. Är den fin och blir till salu på till exempel Blocket blir det snabbt huggsexa. En sån traktor vill väldigt många ha, säger han.

 Arnold Andersson i Vitå har en tanke varför så många fortfarande tycker om gamla traktorer. 


- Det är ju gamla nyttofordon. Kommer man från landsbygden så törs jag nog säga alla en anknytning till traktorn – på ett eller annat sätt, säger Arnold. 


Efter nästan två timmar vid mötesplatsen vid bron är det dags för familjen Andersson att bryta upp. 


– Nu rullar vi hemåt, säger Arnold och stiger in i hytten igen. 
Sedan tar unga och gamla plats på flaket.

 Veterantraktorträffen lockar fler än enbart motorentusiaster. Till Storabro i Vitå kommer män och kvinnor i alla åldrar för att umgås och prata.
Veterantraktorträffen lockar fler än enbart motorentusiaster. Till Storabro i Vitå kommer män och kvinnor i alla åldrar för att umgås och prata.

För samman bygdens invånare

Staffan Bergman som har varit med och tagit initiativ till de här träffarna gläds över att intresset är så pass stort. 


- Det här har lockat fler än enbart motorentusiaster. Det är män och kvinnor, unga och gamla. Här finns också en rad olika nationaliteter, säger han och ser sig omkring. 


Så veterantraktorerna och deras ägare spelar på så sätt också en roll att föra människorna i bygden närmare varandra. 


– Man blir ju glad när man ser hur många som har kommit hit under de här fredagarna. Det värmer, säger Staffan. 


Sedan går han bort till sin Bolinder Mungtell 35 -55 som hans far en gång köpte. 


– Se här vad jag fann, säger han och går och öppnar ett fack i den gamla traktorn. 
Han visar upp några gamla sedlar som förmodligen lämnats kvar där under 70-talet. 


– Här står det ”likvid för plogning”. De här gamla femmorna och tiorna har blivit kvar i ett fack under alla år, säger han. 

 I ett av facken i Staffan Bergmans gamla Bolinder-Munktell hittades nyligen kontanter från plogningsuppdrag som utförts någon gång under 70-talet.
I ett av facken i Staffan Bergmans gamla Bolinder-Munktell hittades nyligen kontanter från plogningsuppdrag som utförts någon gång under 70-talet.


Den gamla traktorn är också förknippad med en massa minnen. 


– Jag har till och med renoverat motorn på den när jag gick yrkesskolan. Det är 49 år sedan, säger han. 
Sedan kliver han in i hytten med orden: 


– Nä, nu är det nog dags att hålla hemåt. 


Och snart rullar hans gröna Bolinder-Munktell ut på landsvägen med nosen vänd mot hembyn Högsön. 



 Den här Bolinder-Munktell 35 -55 har Staffan Bergman från Högsön fått överta efter sin far. För 49 år sedan renoverade Staffan Bergman motorn på den och den rullar fortfarande.
Den här Bolinder-Munktell 35 -55 har Staffan Bergman från Högsön fått överta efter sin far. För 49 år sedan renoverade Staffan Bergman motorn på den och den rullar fortfarande.
 Cenneth Löf från Vitå kom dit med sin Volvo Amazon. Sexåriga dottern Emma Löf lyssnar här när pappa samtalar med Nils Engfors som bland annat har en stor samling av gamla lingrävare.
Cenneth Löf från Vitå kom dit med sin Volvo Amazon. Sexåriga dottern Emma Löf lyssnar här när pappa samtalar med Nils Engfors som bland annat har en stor samling av gamla lingrävare.

Läs också: Åke reser till Nordkap på sin traktor från 1954

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Läs fler artiklar från Land.se

Detta är premium-innehåll. Läs mer om vår premiumjournalistik!

Så här läser du vidare!

Skapa ett gratis-konto och logga in!

Klicka här för att registrera
konto och logga in.
Har du redan registrerat konto?
Till toppen