Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 13 mars

"Jag är den enda som fått betalt för att flytta till min man!"

I början av 1980-talet var Ing-Marie Nyström städerska och ensamstående mamma. När hon svarade på en platsannons förändrades livet.

– Jag arbetade på Säters sjukhus i Dalarna. Jag hade ensam vårdnad om mina barn men ville inte att mina barn skulle gå på dagis. Jag ville kunna vara hemma med dem och letade efter ett jobb där ­detta skulle gå.

Hittade annons i Land

I ett nummer av Land hittade Ing-Marie en platsannons från en lantbrukare i Markaryd som sökte en hushållerska. Hans mamma som också bott på gården hade nyligen fått en stroke och mannen som annonserade hade insett att han inte längre skulle kunna klara allt själv.

– Jag tog en chansning och åkte ner till Småland med min bror. När jag kom in på gården kändes det som om jag hade kommit hem. Att träffa Lasse gav ett lyckorus, kan man kanske säga! Det var lätt att prata och vi hade samma intressen.

Trodde inte att det skulle funka

När så den 25-åriga Ing-Marie från Dalarna, tillsammans med två barn på 3 och 4 år, flyttade in hos den 13 år äldre ungkarlen Lars-Göran i ­november var det många i byn som inte trodde att det skulle funka.

– Attityden hos grannarna var att ”hon kommer att flytta” och ”det där kommer inte att gå.” Men Lasses mamma, som hade flyttat in på sjukhem, tyckte det var roligt att hennes son hade fått sällskap. Han hade haft en besvärlig uppväxt med både epilepsi och en känsla av att ingen tog honom på allvar. Han hade förblivit ungkarl.

Blev känslomässig

Ing-Marie och Lars-Göran fick 33 år tillsammans och träffades via en platsannons i Land.
Ing-Marie och Lars-Göran fick 33 år tillsammans och träffades via en platsannons i Land. Foto: Privat.

Det tog inte lång tid innan arbets­relationen blev känslomässig. Lars-Göran och Ing-Marie förstod snart att de var förälskade och på julafton samma år förlovade de sig.

Ett år senare hade de gift sig och fått det första av tre gemensamma barn. Under åren som följde fick Ing-Marie det liv som hon hade önskat och kunde vara hemma med sina barn. De var ofta med och ­hjälpte till med uppgifter på gården – som att ta in djur och hö.

Blev hemmapappa

När Lars-Göran efter tio år av ­olika anledningar slutade med jordbruket började Ing-Marie läsa till undersköterska. Den som då tog hand om de fem barnen var Lars-Göran som blev hemmapappa.

Återigen möttes paret av bygdens fördomar.

Ansågs vara lat

– Han sågs som ”lat” och folk undrade hur han ”bara” kunde vara hemma med sina fem barn under ett och ett halvt år. Men jag hade aldrig kunnat pendla 18 mil om dagen och göra färdigt mina studier om det inte hade varit för Lasse!

När Ing-Marie var färdig undersköterska fick hon jobb i Åsele och familjen flyttade 100 mil norrut. Något som var helt naturligt för Ing-Marie som alltid gillat att anta utmaningar.

Gillar när det är spännande

– Jag gillar när det blir lite spännande. Det där jobbet i Markaryd blev ju mer än vad jag hade tänkt mig! Trodde väl först att jag kunde flytta dit och så kunde jag hitta någon annan därnere. Jag fick ju flyttbidrag för att ta det nya jobbet så jag brukar säga att jag är den enda som fått ­betalt för att flytta till min man!

I dag är Ing-Marie änka, då hennes Lasse dog för drygt ett år sedan. Men paret hann få 33 år tillsammans.

– Vi har haft mycket roligt tillsammans! Vi fann glädjen.

Läs mera om

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen