Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 16 mars

Per-Arne och Magdalena: Vi levde omodernt i vårt torp i skogen ett helt år!

Per-Arne Johansson och hans fru Magdalena blev fascinerade av ödetorpet i den småländska granskogen! De beslöt att leva ett helt år som sina föregångare med utedass, vedeldning och utan rinnande vatten.

Bild 1/2 FOTO: Sara Södergård
Bild 2/2

Djupt in i den mörkgröna granskogen utanför småländska Kosta ligger det lilla torpet Hästön. En gråmulen vinterdag för tre år sedan upptäckte Per-Arne  Johanssonoch hans fru Magdalena Vidal det.
– Torpet var en ganska sorglig historia då, säger han.

I ett hus vid skogens slut.. Det lilla kronotorpet nära Kosta med sin fascinerande historia.
I ett hus vid skogens slut.. Det lilla kronotorpet nära Kosta med sin fascinerande historia.

Men den mossbelupna stengärdsgården, den igenslammade vattenkällan och de knotiga äppelträden skvallrade om den aktivitet som en gång rådde här och väckte deras nyfikenhet.
Inne i förstugan såg de skylten ”FREDAT AV KUNGL. DOMÄNSTYRELSEN” – med symbolen tre kronor. Det visade sig att Hästön är något så ovanligt som ett småländskt kronotorp.

Hundraårig historia

Statligt skydd? Fredat av kungliga Domänstyrelsen står det på skylten.
Statligt skydd? Fredat av kungliga Domänstyrelsen står det på skylten.

Sådana uppläts av staten för att dugligt folk skulle ges möjlighet att bruka ett stycke mark för en låg arrendeavgift. Mot att de istället gick dagsverken i skogen. Dessutom skulle de hugga och forsla ved till Kosta glasbruk, grundat 1742.
På en skylt som Ekeberga hembygdsförening låtit sätta upp, kunde de läsa alla torparnas namn, århundrade för århundrade. Från den förste soldaten till de sista brukarna på Hästön.

Bröderna Erik och Sture Björk, som tog över gården 1939 och drev den fram till 1970-talets slut.
Det är oklart om det var brödernas höga ålder eller den stora eldsvådan som fick dem att ge upp lantbruket. Erik och Sture råkade nämligen sätta fyr på 70 hektar av den omgivande skogen. Ryktet förtäljer att skogsbranden orsakades av en exploderande hembränningsapparat.

Renoverade varsamt

Köket har nygammal stil med vedspis och pärlspont.
Köket har nygammal stil med vedspis och pärlspont.

Per-Arne och Magdalena blev fascinerade av torpets historia och läge och köpte det. De renoverade varsamt inuti men behövde inte göra några större arbeten på huset i övrigt. Statens renovering 1941 var så grundligt gjord att det mesta håller än i dag.
– Man lade sig vinn om kvalitet in i minsta detalj. Dropplisten mellan stenfot och ytterpanel är av så grov plåt att den fortfarande, efter mer än 73 år, inte hyser den minsta lilla rostfläck, säger Per-Arne.

Däremot fick de mura en ny murstock och sätta in två kakelugnar som ersatte torpets tidigare öppna eldstäder. De moderniserade också köksinredningen från 40-talet.
Att stugan nästan lämnats orörd sedan den byggdes om 1941 var ett stort plus. Inget indraget vatten, och därmed inga rör som riskerar att frysar sönder vintertid.

Valde att stiga av karriärerna

Ingen tilläggsisolering som markant ökar risken för mögelproblem och dessutom förfular avsevärt, särskilt i de fall det isoleras utvändigt. Inga dubbelkopplade fönster, utan gamla innanfönster av utvalt kärnvirke och handblåst glas.
– Behöver jag säga att vi blev förälskade i torpet? Så pass att vi valde att stiga av våra karriärer och bosätta oss på torpet ett helt år, berättar Per-Arne.

Ja, han och Magdalena valde att ta ledigt från sina jobb som journalist respektive vårdare för att leva så enkelt som möjligt under ett år. Pröva på livet som skogstorpare utan det moderna livets bekvämligheter.
Särskilt vintern var en utmaning. Gå på utedass i 15 minusgrader, hämta vatten i en grävd brunn på gården, skotta snö tvåhundra meter ner till allmän väg, hämta post i brevlådan tre kilometer bort, och hålla värme genom att endast elda i kakelugnar.

Det bästa som kunde hända

Kronotorpet,sang,jpg
Vilsamt sovrum i torpet som omges av tyst skog.

– Det var förvisso en prövning. Men samtidigt bland det bästa vi har upplevt i livet. Det var som ett stort, stort lugn. Bara vi, naturen och de vilda djuren, berättar Per-Arne
– Och så att allt fick ta sin tid. Att gå upp på morgonen, hämta ved, tända vedspisen och vänta på att få koka sitt kaffe. Det finns ett skönt lugn i det också, fortsätter han.
Men han erkänner att de ”fuskade” lite genom att ha tillgång till tvättmaskin och dusch nere i byn. Och så finns det faktiskt el indraget också.

Ängsblomstren en belöning

Med våren det året kom nästa stora belöning. Per-Arne och Magdalena, som älskar att odla egna grönsaker och leva så grönt som möjligt, hade anat att det skulle finnas unika, bevarade ängsmarker.
– Det besannades i maj månad när ängsblomstren började göra entré: klöver, blodnäva, blåklocka, styvmorsviol, åkervädd, tjärblomster, svinrot, midsommarblomster, kattfot, prästkrage, gullviva, gulmåra, vitmåra, lungört, mandelblomma, här fanns de allesammans… ja, till och med den utrotningshotade slåttergubben.
– Örter som trivs i jungfrulig, mager jord, läkeväxter som inte hade haft en chans om det moderna jordbruket hade fått ta vid, menar Per-Arne.

Ödmjukhet inför torparna

Under året på torpet, en vårdag sittande mot en solvarm stugvägg, kände Per-Arne och Magdalena plötsligt att de blivit en del av Hästöns långa, ofta mödosamma, historia. De känner en stor ödmjukhet och tacksamhet mot de generationer som verkat här tidigare.
– Ja, man vill tacka alla som slitit i sitt anletes svett för att bringa fram ett stycke kultur ur en annars tämligen så mager natur, säger Per-Arne.

Vad är ett krontorp?

  • De flesta kronotorp fanns norr om Dalarna, där de tillkom under 1920-talet för att säkra tillgången på arbetskraft i de stora skogarna, ofta anlagda på myrmarker ägda av staten.
  • Jordlotten arrenderades på 50 år, varav de första femton åren var avgiftsfria. Förutom att odla upp sin ”egen” jord, ålades arrendatorn ett visst antal dagsverken.
  • 1929 beslöts att kronotorpen skulle upplåtas till lokala skogsarbetare som gjort sig kända för ”nykterhet, sparsamhet och hederlig vandel”.
  • 1943 kom ännu tydligare villkor. Domänverket var, i och med andra världskriget, en stor leverantör av kol, virke och ved. Arrendatorerna tvangs arbeta för Domänverket minst 75 dagar på år. Å andra sidan skulle Domänverket svara för upprustning av ekonomibyggnader och bostadshus. Arrendatorn fick rätt till småviltsjakt, men nekades att jaga älg.
  • På 50-talet fick arrendatorerna frätt till ersättning för utförda förbättringar på fastigheterna om de till följd av ålder eller sjukdom måste lämna fastigheten.
  • 1972 var skogsbruket så mekaniserat att behovet av arbetskraft minskade radikalt och det gick inte längre att förlänga de tidigare så långa kontrakten. Istället infördes en ”avträdessyn”, arrendatorn fick ersättning för nerlagt arbete, samt möjlighet att förlänga kontraktet med max 10 år.
  • 1980 instiftades en lag som ytterligare underlättade friköpande av kronotorpen.

Lands Nyhetsbrev

Gör som 31 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter Gratis

När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter.

Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen