Vid andra världskrigets utbrott 1939 var Astrid en vanlig, 32-årig mamma till de två barnen Lars och Karin. Hon var gift med Sture Lindgren, som 1941 blev verkställande direktör i Motormännens Riksförbund. Hon var mycket hemma och gjorde bara tillfälliga inhopp i yrket som sekreterare.

Historisk tillbakablick – 50 år med Land

Under hela Lands jubileumsår 2021 bjuder vi på läsarnas favoriter i repris.

Fira Land 50 år här!

Briljanta reflektioner

Men denna unga kvinna fyllde 17 anteckningsböcker med briljanta reflektioner om kriget och hon lusläste tidningar och klippte ut artiklar och kartor som klistrades in i böckerna.

En sannolikt unik gärning, men först 2015 gavs Astrids anteckningar ut i sin helhet.

– Dagböckerna låg länge på hyllan i en garderob här i lägenheten, säger dottern Karin Nyman när vi träffades på Astrids klassiska adress Dalagatan 46 i Stockholm i samband med utgivningen. Familjen flyttade till Dalagatan 1941 och lägenheten ser likadan ut som när Astrid dog 2002.

– Vi tänkte att det skulle vara svårt att ge ut materialet i bokform, men för några år sedan kom vi i gång med arbetet, säger Karin Nyman.

Varför drog Astrid i gång detta jätteprojekt?

– Hon var en läsande och engagerad människa och hade ju faktiskt jobbat som journalist i tidiga år. Hon trodde nog inte heller att kriget skulle vara så länge.

Sönderslitna kroppar

I dagböckerna refererar Astrid truppförflyttningar och militära operationer som den värsta general, men blir aldrig abstrakt och malande och väjer inte för ohyggliga detaljer.

Hon berättar om sönderslitna kroppar, människor som svalt och förföljelsen av judar som hon tidigt fick upp ögonen för.

– Mamma sökte det konkreta och tog med hemskheter som kanske andra hade hoppat över. För att orka se och förmedla det svarta tog hon till sin humor, säger Karin Nyman.

Stack hål på Hitler

Så här skriver Astrid om japanernas stormning av Singapore 1942.

”Fästningen kunde visst bara försvara sig mot sjösidan och japanerna kom ju masandes över Malackahalvön. Brist på vatten ‘var droppen som kom bägaren att rinna över’”.

– Mamma och hennes syskon körde en slagfärdig jargong med många skämt och pikar, säger Karin Nyman och skrattar. Den stilen är effektiv för att sticka hål på uppblåsta figurer som Hitler.

Mitt i kriget föds Pippi

Mitt i tidens ångest började Astrid glädja lilla dottern Karin med att

berätta om den vilda flickan Pippi Långstrump. Parallellt med dagbokens blodiga anteckningar om slaget vid Stalingrad fantiserade hon om flickan som hade en häst och en apa inomhus.

– Tvära kast, säger Karin Nyman. Men hon hade en hög arbetsmoral och hann med mycket.

Påminde om Barbro Alving

Astrids stil i dagböckerna påminner rätt mycket om Barbro Alving och andra ”berättande journalister”. Om inte Pippi dykt upp, hade hon kunnat sluta som reporter i stället för barnboksförfattare, tänker säkert många läsare av dagböckerna.

– Glöm inte Ester Blenda Nordström, tillägger Karin och vi pratar en stund om denna stora svenska journalist som wallraffade och bland annat skrev om pigornas eländiga arbetsvillkor för 100 år sedan.

Älskade dottern sjuk

Karin Nyman, född 1934, har ett gediget yrkesliv bakom sig som författare, översättare och faktagranskare av böcker om Astrid och hennes figurer. I dagböckerna oroar sig Astrid för den ”älskade dottern” när Karin är sjuk, men berättar också om utflykter och julfirande.

Vad har du själv för minne av allt detta?

– Jag minns inte så mycket faktiskt, säger Karin som ju bara var fem år vid krigsutbrottet. Jag kan inte relatera till det som står i böckerna. Men det var naturligtvis intressant att titta in i sin barndom när jag började läsa dagböckerna.

Mystiskt försvunnen

Karin minns dock när mamma började gå hemifrån om kvällarna och vara mystiskt försvunnen. År 1940 fick Astrid ett beredskapsjobb på Postcensuren som granskade militär- och privatpost till och från landet.

Genom breven fick Astrid en unik inblick i hur människor hade det och hur deras tankar gick under krigsåren. Vissa brev skrev hon av och klistrade in i dagboken.

Gripande är till exempel den tyske officerens brev till sin svenska hustru där han ur stridshelvetet 1944 önskar ”dig och vårt barn all lycka och framgång i livet.”

Han stupade strax efteråt.

Mannen ville skiljas

Mot slutet av kriget hamnar Astrid i en äktenskapskris. Sture har träffat en annan kvinna och vill skiljas. Men makarna reder ut krisen och äktenskapet överlever.

– Dagböckerna har en styrka i hur hon blandar vardagslivet med världshändelserna, säger Karin Nyman. Vi får en inblick i hur livet kunde te sig för en medelklassfamilj i Stockholm under krigsåren.

Hur påverkar krigsdagböckerna bilden av Astrid Lindgren?

– Liksom Jens Andersens biografi Denna dagen, ett liv så fördjupar krigsdagböckerna bilden av henne, säger Karin Nyman.

Ja, till Astrids många kvaliteter kan vi nu också lägga hennes skarpa blick för tidens heta frågor. Hon skrev om nazismens och Sovjetkommunismens grymheter så att det slog gnistor om pennan.

Finns det något som berör dig särskilt starkt dig i dagböckerna?

– Hennes förtvivlan över att Sverige inte gjorde mer för Finland när Sovjetunionen anföll, säger Karin Nyman.

Nazismen – en skräcködla

Mot slutet av sitt liv fick Astrid problem med ögonen och det hände att Karin läste högt för henne ur krigsdagböckerna.

Hade hon själv en tanke på att de skulle kunna publiceras?

– Nej, men hon var nöjd med att på detta sätt ha dokumenterat krigsåren medan de pågick, säger Karin Nyman.

Astrid Lindgren liknar nazismen och bolsjevismen vid två skräcködlor. Hoten mot demokratin må ha förändrats sedan andra världskriget, men fortfarande finns det många hinder för den fred och rättvisa som Astrid Lindgren formulerade bättre än de flesta.

Läs också: Moa Martinsson skrev för livet

Fira Land 50 år här!