Våren 1990 lades förslaget till en ny livsmedelspolitik fram av den socialdemokratiska regeringen. Det var i samband med Omställning 90 som skulle avreglera det svenska jordbruket, men enligt LRF var omställningsstödet i förslaget långt ifrån tillräckligt. Politiken riskerade allvarliga konsekvenser för i synnerhet mjölkproduktionen. I början av april rann bägaren över.

LRF-medlemmar uppmanas att agera

Nästa steg från LRF var en centralt planerad protest där medlemmarna uppmanades att blockera utfarterna från mejerier. På så vis skulle mjölken hindras att nå butikerna och allmänheten skulle få upp ögonen för mjölkböndernas situation. Planerna offentliggjordes av dåvarande förbundsordförande Bo Dockered i ett nyhetsinslag på söndagskvällen den 7 april. Någon timme senare var aktionen i gång.

Vid mejeriet i Halmstad hade ett hundratal bönder samlats och protesten leddes av Gunnar Gullander, som då var länsordförande för LRF i Halland. Han minns det som en dramatisk händelse.

– Vi hade skaffat kedjor som vi spände upp för att blockera utfarterna. Det blev inga handgripligheter, men en stor irritation hos mejeriets distributionsavdelning, berättar han.

Liknande avtryck som pandemin

Även Ingemo Johansson, tidigare mjölkproducent och under 1990-talet förtroendevald i LRF Halland, deltog vid protesten i Halmstad. Hon minns att blockaden gjorde ett liknande avtryck hos konsumenter som inledningen av coronapandemin 30 år senare.

– Folk började hamstra mjölk. Även jag träffade på några som var rädda att mjölken skulle ta slut. Som när folk plötsligt började hamstra toalettpapper för ett år sedan. Börjar en så fortsätter flera.

Efter 30 timmar upphörde blockaden. En längre protest skulle kosta mer än det gav, ansåg LRFs ledning. Men butikshyllorna i många av landets matbutiker hann ändå tömmas på mejerivaror.

Stor effekt av blockaden

– Även om blockaden inte blev långvarig var effekten på människorna ändå stor, säger Ingemo Johansson.

Att det var de egna, bondeägda mejerierna som blockerades ifrågasattes av vissa. Aktionen var även en balansgång mellan kraftfullt påverkansarbete och att värna konsumentförtroendet.

– Vi hade ju ingen tanke på att skada vårt eget mejeri och ville inte heller stöta oss med konsumenterna. Men med blockaden fick vårt folk verkligen tillfälle att visa att vi reagerade på politiken, säger Gunnar Gullander.

Då som nu var det relativt ovanligt med stora bondedemonstrationer i Sverige, men den turbulenta jordbrukpolitiken runt 1990 lockade fram kampvilja.

Stort överskott

– På möten hänvisades det ofta till länder som Tyskland och Frankrike ”där bönderna minsann kunde”. Spektakulära demonstrationer var annars inte väl sedda av LRF på grund av hur konsumenterna kunde reagera, men för sammanhållningen i bondeled var mejeriblockaden nog väldigt viktig.

Det var en tid när priserna på jordbruksvaror ännu avtalades i förhandlingar med regeringen och innan svenskt jordbruk reglerades av EU.

– Allt sker på ett högre plan nu. Då kände man att man var närmare besluten. Dagens bönder har en helt annan situation.

Livsmedelspolitiskt har det också skett en enorm förändring, konstaterar Gunnar Gullander.

– Det enda politiken ville uppnå då var att bli av med överskotten. Det känns otroligt i dag när vi faktiskt har brist på de flesta livsmedel.

Fakta: Mejeriblockaden

Våren 1990 blev den socialdemokratiska regeringens förslag till en ny livsmedelspolitik känd för LRF, som bedömde att jordbruket skulle drabbas hårt av politiken. Särskilt mjölkbönderna ansågs bli lidande. I april samma år uppmanar LRF landets mjölkbönder att protestera. Under 30 timmar blockeras utfarterna till mejerier för att strypa butiksleveranserna och få gehör hos allmänhet och politiker. Under våren följde fler demonstrationer mot livsmedelspolitiken och LRF fick slutligen igenom vissa ändringar.

(Källa: Land Lantbruk nr 12-14, år 1990)

Fira Land 50 år här!