I varje nummer av Land Lantbruk, från 1971 till 2012, finns på sidan 2 en kommenterande teckning signerad Lennart Rydén. Många av teckningarna är lika aktuella i dag som för 20–30 år sedan.

– Det går i cirklar och kommer tillbaks med jämna mellanrum. De sista åren jag jobbade upptäckte jag till min fasa att jag började kopiera mig själv, säger Lennart Rydén, i dag 82 år och bosatt i Stockholm.

Utbildad på Jordbrukarnas Föreningsblad

Han är född och uppvuxen i Traryd i Småland och utbildades till tecknare vid Beckmans reklamskola i Stockholm. Sitt första jobb efter utbildningen fick han på Jordbrukarnas Föreningsblad. När tidningen Land startades 1971 fortsatte han att teckna där. Men för att vara en tecknare som både kan roa och oroa räcker det inte att vara flyhänt med pennan.

– Det hände ju i början att jag kom till jobbet på måndagen och inte hade en enda idé vad jag skulle kunna teckna, säger Lennart Rydén.

Tecknaren en viktig roll på redaktionen

Idéerna fick han av att försöka hänga med i det som hände inom lantbruket. Det kunde vara en notis i en tidning, någon som sa något. Då gällde det att ha en bit papper till hands och få ner idén.

– Men allt som jag kom på glimmade inte, det måste jag erkänna.

I dag används datorn för att skapa bilder som förklarar komplicerade skeenden. På Lennarts tid var det tecknaren som var räddaren.

– Jag vet inte hur många gånger jag har försökt förklara de komplicerade prisförhandlingarna mellan staten och lantbruket. Det var pengar hit och pengar dit. Jag vet inte om jag lyckades så bra, säger han.

Så värst mycket enklare blev det inte efter EU-inträdet. Åtminstone inte för lantbrukaren.

– Jag ritade en bild där man ser lantbrukaren kämpa med att fylla i sin ansökan för EU-stöden, minns han.

Svenska tecknare snällare än brittiska

Lennart Rydén har inte varit överdrivet elak när han tecknat makthavare och säger att svenska tecknare över lag är ganska snälla, jämfört med i till exempel Storbritannien.

– Men det var alltid kul att skoja till det med makthavarna. Särskilt med jordbruksministrarna. De blev många med åren… En favorit var Eskil Erlandsson, en annan Margareta Winberg.

Gubbarna fick komma till tals

Kvinnorna lyste annars länge med sin frånvaro i Lennarts rutor. Det var nästan bara gubbar som fick komma till tals. Det innebar också att han tyckte att det var svårt att få till det när han väl skulle teckna kvinnor.

– Men jag försökte bättra mig. Jag minns en ruta där jag försöker lära pennan att rita de kvinnliga formerna. Det går trögt, pennan är ovan men till slut lyckas den och utropar hurra, jag kunde!

I december 2012 gick Lennart i pension på heltid. Nu har han fyllt 82 år och då undrar man ju om pennan fortfarande går varm?

– Det blir inte så mycket ritat, men det kan bli några snabba streck när barnbarnen springer förbi.

Fira Land 50 år här!