Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
åsikt 6 november 2015

ÅSIKT: "Ge tillbaka min medmänsklighet!"

Överallt ser vi människor som tigger i Sverige. Men vad ligger bakom och varför vill vi dela in människor i olika fack? Marcus André och Jessica Svensson bestämde sig för att göra en film och ta reda på det.

Häromdagen avlystes EU-migranterna från sitt läger i Malmö. Samtidigt läser vi dagligen om attacker mot EU-migranter, skottlossningar i förorten, knivdåd och verbala såväl som fysiska angrepp. Men vem är det egentligen som utför dessa attacker? Och vem är det som drabbas?

Det är muslimer, tiggare, Sverigedemokrater, feminister, invandrare, svenskar och så vidare.

Det är inte längre människor, utan skuggor bakom de epitet vi valt att sätta på dem. 
Jag och min sambo Jessica valde att kliva förbi just epitetet ”tiggare”. Vi ville själva se och uppleva verkligheten, träffa människan. Utan tidigare erfarenheter bestämde vi oss för att göra en film om en av många EU-migranter som finns i Sverige idag.
 En grupp som är reducerade till okvädesord som ”tiggare”, ”zigenare”, ”snyltare” med mera.

dokumentarfilmarna-marcus-och-jessica
Marucs André och Jessica Svensson bestämde sig för att följa en hemlös tiggare i Sverige. Resultatet blev dokumentärfilmen Varför – ett av många människoöden.

När vi tillsammans med 30-årige Mariyan reste till Bulgarien fick vi en helt annan bild av verkligheten, hans verklighet. 
Vår film handlar lika mycket om muslimer, flyktingar, moderater, sossar, sverigedemokrater som om tiggare.
 I alla ovan nämnda kategorier återfinner vi människor som alla har känslor, tankar, funderingar och åsikter. Men det är lätt att glömma bort det så länge vi applicerar ett ”dom”-tänk kring dem.

Jag hamnar själv ofta i samma tankebanor, ”dom som röstar på…”, ”religiösa är….” och så vidare. Det är helt naturligt att vilja kategorisera. Vi är uppfostrade att gruppera och sätta människor i fack, för det är lättare så.

Just nu pratas det mycket om att bekämpa saker: Fattigdom, rasism, cancer, SD, IS, med mera.
 Min fråga runt detta är: Om jag kallar mig anti-rasist, alltså kämpar mot rasism, om jag når mitt mål och utrotar rasismen. Slutar jag att tycka saker då? Varför ska jag låta mina meningsmotståndare definiera vad jag tycker?

Tänk om vi människor kunde börja utgå ifrån att vara för saker istället. Kraften i det positiva är oändligt mycket starkare än kraften i det negativa.
 Mycket på grund av en bild av en död pojke vid en strand mobiliseras massor med bra initiativ och fokus har riktats mot ”alla kan göra något”, ”vi gör vad vi kan” och så vidare.

Man kan lätt se hur mycket större genomslag detta fått än de initiativ som är emot något.

När du nu läst hela den här texten, fundera kring hur många gånger jag använt orden ”inte” eller ”problem”.
 Jag är för att se människor, jag är för ett samhälle som åter utgår ifrån medmänsklighet.

Gjort dokumentärfilm

Namn: Marcus André.
Ålder: 37.
Bostadsort: Norrköping.
Aktuell med: Varför – ett av många människoöden, en dokumentärfilm han har gjort tillsammans med sambon Jessica Svensson. Filmen kan ses genom bokning.

Vad tycker du? Skriv en debattartikel!

 

Relaterade artiklar

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen