Därför måste klyftorna mellan stad och land minska
Allt oftare hotas lantbrukare av djurrättsaktivister. På senare tid har många grova hot uppmärksammats och klyftan mellan stad och land är tydlig, skriver Erika Sörengård.
Jag ser med stigande oro på de ökade antal hot och trakasserier som våra medlemmar, lantbrukare, jägare och andra landsbygdsbor får.
Läs också: ”Därför strider jag för hela landet”
Flera hot
Det senaste åren har inte bara hoten om grovt våld, tillmälen och rädslan ökat utan även antal ladugårdsbränder, nattliga besök, inbrott och stölder på lantgårdar som har gjort att många av våra duktiga lantbrukare väljer att inte finnas med på sociala media och i andra sammanhang på grund av rädsla.
Rädsla för sig och familjen, djuren och gården.
Hårt kontrollerad
Inte nog med att man som bonde inte får tillräckligt betalt i dag, jobbar långa dagar och är hårt kontrollerad. Man ska också leva med ovissheten ifall någon ovälkommen gäst har släppt ut eller skadat djuren under natten, besökt ladugården eller lagt hot i brevlådan.
Denna ekoterrorism speglas dessutom som rena hjältedåd där aktivisten hyllas av likasinnade.
Värt kampen
Många frågar sig om det är värt kampen för bra mat, öppna landskap, ett liv på landet med djurhållning, företagande och jakt.
Jag vill påstå att ett av skälen till denna klyfta och dessa hot beror på avsaknad av kunskap. I dag lever cirka en tredjedel av Sveriges befolkning på landsbygden.
För bara två generationer sedan var det tvärtom. De som levde i staden hade många gånger en nära kontakt med landsbygden, kanske hälsade på mormor och morfar på sommarlovet, hjälpte till med korna, såg liv och död, slakt och matproduktion, lärde sig hur allt hängde ihop.
Respektera varandra
Men oavsett vad man väljer att äta och hur det är producerat så ska man inte hota någon.
Vad sägs om att sitta ner med en kopp kaffe, se varandra i ögonen, diskutera olikheter, lära av varandra och leva vidare med respekt?
Våra lantbrukare är ryggraden i vårt land och producerar mat till oss alla, oavsett om vi väljer att äta animalier eller vegetabilier.
Kämpar för landsbygden
Landsbygdspartiet oberoende kämpar för en levande landsbygd och en viktig del i detta är att förstå kopplingen mellan stad och land.
Vi behöver varandra, vi måste respektera varandra och det är allas vår skyldighet att bevara kunskapen om djur och natur och föra den vidare till våra barn.
Ingen ska behöva gömma sig av rädsla för att man ser till att Sveriges befolkning har mat på bordet – oavsett om det är mjölk, kött eller grönsaker! Vi accepterar inte dessa kränkningar utan kräver att regeringen och myndigheter sätter stopp för detta.
Minska klyftorna
Jag vurmar för mer praktisk kunskap i skolan. Vad sägs om några veckor varje termin på ett lantbruk där man ser hur allt fungerar? Det skulle bidra till att minska klyftorna och öka kunskapsnivån och respekten för varandra.
Och nästa gång du handlar bra svensk mat i affären – sänd oss svenska lantbrukare en tacksam tanke.
Erika Sörengård, partiledare för Landsbygdspartiet oberoende
