Min vän Josefin funderar på att flytta. Hon bor på Söder i Stockholm med sin lilla pojk, i en lägenhet på tolfte våningen. De har 42 kvadrat tillsammans. Pojken är tre år nu. Josefin är ensamstående mamma av eget val och därför är det bara hon som bestämmer över sitt liv och över sin sons. Hon har bestämt att 42 kvadratmeter börjar bli för litet för dem. Häromkvällen SMS-ade hon mig. ”Jag funderar på att flytta hem till Falun.”

Det faktum att hon ska flytta har varit på tal länge och jag visste att Falunkortet skulle komma, jag bara väntade på det. Så blir det när folk skaffar barn. Och speciellt när de skaffar barn på egen hand. I Falun finns hennes föräldrar och syskon och några av hennes bästa vänner. Där finns hjälpen som hon behöver som ensamstående morsa, nästan runt hörnet. Hon har dessutom ett jobb som tillåter henne att jobba precis varifrån hon vill.

Läs också: Nya gröna vågen: Möt 7 människor som flyttade till drömlivet på landet

Men när jag läste hennes SMS … Falun? Nej nu jävlar, tänkte jag. Och det svarade jag henne också. Nej, flytta inte till Falun! Vad ska du göra där? Vem ska du bli? Hur ska du leva? Vad ska du göra? Flytta inte och lämna mig inte här! Jag höll verkligen kvar vid den åsikten, i flera dagar. Jag gick in i flightmode eftersom alla vänner som skaffar barn dessutom börjar planera flyttar: till hus, till Småland, till Bagarmossen, i princip till var som helst som inte är deras plötsligt alldeles för trånga lägenheter. Det är så tröttsamt. Speciellt eftersom jag själv inte är på väg någonstans. Överhuvudtaget. Varken själsligt eller geografiskt.

Sedan, när jag fick tid att smälta saker och ting och framför allt lämna mig själv och min egen vilja utanför, så började jag fundera på Josefins alternativ. Visst, hon kan säkert få en fin trea i Bagarmossen om hon säljer sin minimala tvåa på Söder och visst, där finns det gott om grönområden och flera av hennes goda vänner som lever liknande liv så att de kan hjälpas åt med barnen och grilla på balkongerna tidiga vårkvällar. Men vad kan hon få för sin lägenhet i … Falun?

Läs också: Fem Attefallshus för alla smaker

Jag gick in på Hemnet. Om det är någonting som jag är bra på så är det att hitta vad mina vänner vill ha, må det vara sidobord i teak (som passar jättebra i treor i Bagarmossen) eller Acneboots i storlek 42 på Blocket eller den perfekta blandrasvalpen – de letar, jag finner.

Och jag fann. Herregud som jag fann! I Falun fanns drömboendet. Jag hittade ett underbart litet sekelskifteshus, mitt i stan, med en lagom stor trädgård och högt i tak. Rött med vita knutar. Gästrum. Tvättstuga. Ett litet rum som skulle passa utmärkt som kontor för en frilansande journalist. Jättenära till Josses mamma och syrra. Det skulle verkligen bli ett annat liv, om hon flyttade dit.

Man blir lite dum i huvudet om man har bott länge i Stockholm.

Pengar har ett annat värde här på något sätt och det är på många vis otänkbart att hoppa av fastighetsstegen om man nu en gång har lyckats förvärva en bostadsrätt. Man är beredd att ge avkall på så mycket för att kunna leva stadslivet. Men när stadslivet plötsligt inte är lika viktigt längre kan man höja blicken. Och det är faktiskt helt otroligt vad man kan hitta då.

—–