Denna krönika publicerades första gången i april 2017.

En härlig vårdag kom jag gående på en vandringsled i ett stort naturreservat i Sörmland. Skogen är stor och obrukad sedan urminnes tider och här har jag flera gånger träffat på såväl tjäder som orre och järpe. Här lever förstås även alla andra djur som hör en mellansvensk skog till.

Plötsligt hördes hundskall och strax kom en glad och lurvig golden retriever i full fart på stigen. Skällande och viftande på svansen studsade den runt mig ett par sekunder innan den försvann bakom min rygg.

Står i lagen

Några sekunder senare mötte jag hundens matte och påpekade att hundar inte får springa lösa från den 1 mars till den 20 augusti. Det något animerade svaret löd ungefär så här:

– Det får de visst! Vad tusan vet du om det?

Något stressad påpekade jag att det står så i lagen, och lade till att eftersom vi befann oss i ett naturreservat var det högst troligt att här till och med rådde uttalat kopplingstvång. Inte bara nu, utan året runt. Denna upplysning bet dåligt på matte, som kontrade ungefär så här:

– Det där vet du uppenbarligen inget om! Ta och läs på innan du öppnar munnen nästa gång!

Attityden gjorde intryck

Med tanke på att oskyldiga barn kan råka läsa detta har jag här friserat hundägarens språkbruk en smula.

Hursomhelst gjorde kvinnans hårdhudade attityd visst intryck. Tänk om jag hade fel i det där om kopplingstvång i naturreservat? På reservatets informationsskylt fick jag dock bekräftelse en stund senare. Detta, liksom de flesta naturreservat, har kopplingstvång för hundar året runt.

Rätt många gånger har jag haft liknande möten, fast sällan på en fullt så hårt taggad nivå. När jag redogör för lagens bokstav brukar jag däremot mötas av hundägares olika hemsnickrade tolkningar.

De flesta säger något i stil med ”jodå, han får vara lös, bara han kommer när jag kallar på honom”.

Skriker sig blåa

Jag har själv många gånger hört och sett folk skrika sig blåa efter hundar som har kul på egen tass i skogen. Men grejen är inte om de kommer eller inte kommer när de blir kallade. Hundar ska helt enkelt inte springa lösa. Så här säger lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter:

” Under tiden den 1 mars-20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.”

Och så här lyder Naturvårdsverkets officiella tolkning av detta:

”Om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig.”

Naturvårdsverket förtydligar även varför lagen finns:

”Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande.”

Denna sista skrivning bör vara något att notera för den som säger att deras hundar aldrig skulle skada något djur, att just deras hund inte har någon jaktinstinkt.

Alla hundar har jaktinstinkt

Jag har hört av flera jägare att alla hundar har jaktinstinkt. Och även om den inte personligen skulle sätta tänderna i något vilt djur kan det gå illa ändå. Det kan räcka med att hunden skiljer tjäderkycklingarna från hönan eller rådjurskidet från geten bara genom att komma flåsande. Och vips kan de små helt i onödan bli farligt exponerade för riktiga rovdjur.

Slutligen ett ord till de mattar och hussar som försäkrar att jag inte behöver vara rädd när deras fyrbenta älsklingar kommer galopperande under hesa och högljudda skall.

Jag är inte rädd. Jag har aldrig blivit attackerad av en hund. Det är inte för att skydda mig som lagen är skriven.

Håkan Steen är reporter på Land.