Landsbygden är verkligen inte bäst
Landsbygden är vacker men blir styvmoderligt behandlad. Utrymmet landsbygden får i media är minimal och får sällan utvecklas, skriver Karin Jonsson, grundare av Glesbygdsgirls.
Landsbygden är inte bäst. Den är verkligen inte det. Landsbygden bjuder på vacker natur, men delar av världen utan städer blir hemskt behandlade av samhället. Men man hinner inte säga det på den uppmärksamhet som
särfrågan ”landsbygden” ges.
”Du bor så vackert”, ”vilken utsikt”, ”här är det livskvalité”. Det sägs mycket om idyllen utanför staden. Om religiösa naturupplevelser, semesterresor och rekreation. Det är det som är lovligt att säga om glest
befolkade platser.
Läs även: Livet som företagare är bättre i norr
Styvmoderligt behandlad
Det är nämligen oacceptabelt och obekvämt, ja kanske till och med gnälligt att påtala hur styvmoderligt landsbygden är behandlad.
Det är att det är trångt i uppmärksamhetsspannet som är problemet.
När ett jordskalv drabbade delar av Sverige som inte är lika trångt befolkade som Stockholm, valde Tv4-nyheterna att inte rapportera. Det här är ett exempel i mängden.
När det handlar om glesbygd och landsbygd är det en kvot som fylls väldigt fort. En nyhet från utanför Stockholm. En landsbygdsfilm. En typ av norrlänning. En typ av glesbygdsbo. Inte en mängd, en mångfald, ett batteri av händelser och skildringar.
En och en får de plats.
Därför måste vi sluta med att bara vara idyllen och schablonen.
Alltid borträknad
Jag är arg, ledsen och frustrerad över att min del av landet alltid är borträknad, uträknad, bortprioriterad. Jag är inte bara glad över att det kommer turister till mina breddgrader när det är påsk och betalar för liftkort och hundspann.
Jag är inte enkom ruralt entusiastisk över att stadsbon spenderar dagar och kronor här. Jag vill att min del av världen ska bli sedd för mer än ett påsklov, ett sportlov, en julhelg eller en period av extremt många polisanmälda kvinnofridsbrott.
Jag tror inte att landsbygdens särbehandling av makten, kulturen och samhället åtgärdas av att vi fortsätter måla världen i vykort av platsen vi befinner oss på.
Det är en magnifik vårvinter som är mångas anledning till att de bor eller besöker platsen mitt liv snurrar kring. Men det är inte hela verkligheten.
Det fasta telenätet kopplas ner. Det mobila telefonen och internetuppkopplingen når inte överallt. Skattepengarna lyser med sin frånvaro trots att vinden, vattnet och bergens kraft härifrån gör att det lyser i hela Sverige.
Läs även: Så avslöjar du den urbana normen
Vackert och inget mer
Som det är nu är det som att landsbygden får tv-tid på tre sekunder och hinner bara säga ”vi är bäst, det är jättefint här”. Trots att resonemanget fortsätter efter med ett ”men” så var det bara det utrymmet, det momentum och det tålamodet som räckte till för att lyssna på vad bonderiet och hillbillysarna hade att säga om verkligheten.
Här är det vackert och inget mer.
Det är inte alla stadsbor som vet det, men alla landsbygdsbor vet: Fiberdiken grävs tyvärr inte av sig själva i Sverige 2016. Och det är urbana normens fel.
Landsbygden är inte bäst.
Karin Jonsson, grundare av Facebookgruppen Glesbygdsgirls och ledarskribent på Östersunds-Posten
