Så löser vi mat- och klimatkrisen
Mat- och klimatdebatten brukar mynna ut i att mat och klimat ställs mot varandra. Fredrik Wangsten anser att det går att lösa båda problemen genom att hjälpa naturen att grönska.
De fyra huvudsakliga växthusgaserna är vattenånga, koldioxid, metan och lustgas, där de två mittersta är de mest omdiskuterade i media. Den allmänt vedertagna slutsatsen är att vi bör minska utsläppen av dessa.
Det är då, enligt de allra flesta, oviktigt varifrån gaserna kommer. Börjar man jaga koldioxid och metan från naturliga källor är snart hela naturen utraderad. Dessa gaser finns nämligen överallt och är centrala i väldigt många av ekosystemets processer.
Minska fossila kolet
Det är därför av största vikt att det fossila kolet måste minska och inte det som ingår i naturens korta kolkretslopp. Detta är givetvis lättare sagt än gjort. Länder som Kina och Indien tycks inte vara beredda att ingå något som helst klimatavtal.
Tron på att de fossila bränslena ska minska inom rimlig tid är naiv.
Kvar återstår då att samla in och lagra koldioxid. Teknikoptimister brukar förespråka maskiner som pumpar ner kolet i bergrum. Förutom att det är dyrt och energikrävande så har vi ingen som helst nytta av koldioxiden där.
Binder koldioxid gratis
Genom fotosyntesen däremot binds en tiondel av atmosfärens koldioxid årligen i växter alldeles gratis. När koldioxidhalten i atmosfären ökar så ökar även växtligheten och mer kol binds. För att kolet ska vara bundet så länge som möjligt måste vi använda odlingsmetoder som gynnar kolinlagring i matjorden.
Tyvärr har vårt jordbruk ända sedan vi blev bofasta motverkat den förmågan. Ensidig odling av ettåriga grödor har omvandlat grönskande slätter till kala öknar och har varit en starkt bidragande orsak till många tidigare civilisationers fall.
Det är en påminnelse som få tycks ta på allvar. Det moderna jordbruket skapar nämligen samma problem men i mycket snabbare takt och i mycket större skala. Tidigare var detta begränsat till relativt små områden. Nu sker det globalt!
Missgynnar vi växtligheten så hotar vi inte bara vår civilisations framtid matförsörjning utan även naturens förmåga att kompensera för våra fossila kolutsläpp.
Hållbart jordbruk
Det mest hållbara och effektiva jordbruk, som vi på våra breddgrader har haft, var det som avlöste de primitiva jordbruksformerna och föregick den nuvarande.
Det kan kort beskrivas som ett växtföljdsbaserat jordbruk med djur och vallodling i centrum. Gräs och klöver som betas och skördas till foder bygger upp matjorden och ger värdefullt gödsel från djuren så att vi kan odla vegetabilisk mat utan att äventyra framtida matförsörjning.
Jag tycker att detta system bör vara jordbrukets grund. Då kan vi både binda in våra fossila kolutsläpp i marken och samtidigt återskapa de bördiga jordar som krävs för att försörja mänskligheten med mat. Kan vi dessutom komplettera det med ”nya” kunskaper som biogasframställning och symbiosen mellan svampar och växter ökar potentialen ytterligare.
Måste betala kostnaden
För att vi ska kunna driva ett hållbart jordbruk måste också konsumenterna vara beredda att betala vad produkterna kostar. Ett bra tips är att själv odla grönsaker och besöka bönder i närheten för att lära sig mer. Bönderna i sin tur måste uppmuntra konsumenternas kunskapsutveckling.
Ingen vinner på ökade motsättningar mellan de som odlar och de som äter.
Låt oss nu tillsammans skapa en ny grön revolution som den här gången är grön på riktigt. Får vi jorden att grönska kan vi lösa både mat- och klimatkrisen på ett långsiktigt och trevligt sätt.
Fredrik Wangsten, småskalig jord- och skogsbrukare
