Jag är bara två steg från ladugårdsbacken. I mitt fall en gård i Sörmland, två generationer bort. På min tveksamma meritlista finns också ett misslyckat försök att rädda ännu en mjölkgård från stängning. Samt flera års resultatlöst letande efter ämnet självförsörjning och livsmedel i samhällsdebattens mecka Almedalen.

Bonderötterna delar jag med de flesta här i landet. Liksom tendensen att vilja ha mat och dryck på bordet. Men inte ens coronakrisen har lyckats sätta sökarljuset på en av de viktigaste frågorna just nu. Inte ännu. Detta trots att Italien redan har infört ransonering och kuponger. Trots att transportkedjorna inte fungerar. Trots att flyg står på backen. Fartyg ligger i hamn. Trots att land efter land säkrar sina egna leveranser innan de exporterar.Läs också: Så smittar corona

I värsta fall står vi snart med söndertrasade transportkedjor för den livsviktiga maten. Vi importerar mer än hälften av allt vi äter och dricker. Siffran var ungefär 90 procent då vi gick med i EU. Beredskapslagren är sedan länge borta. …

I Sverige läggs fortfarande två mjölkgårdar i veckan ner.

Ytterligare lika många lantbruk försvinner.

Varje vecka.

Så vem ska fixa allt vi mumsar i oss i vår komfortabla hemmakarantän?

Vi är i princip självförsörjande på fyra livsmedel: Morötter, lök, mjöl och ägg, enligt LRF. Utan matimport kan veganerna glömma sitt importerade jordnötssmör från andra sidan jordklotet, kokosfettet och mandlarna. Och vi andra kan tråna efter fredagens flaska importerat rödvin; den lär fransmännen och italienarna behålla själva.

Visst gav regeringen nu besked att Arbetsförmedlingen ska försöka slussa alla nytillkomna arbetslösa vidare till de odlare som larmat om brist på tusentals händer: Här finns hedervärda och viktiga jobb som inte kräver universitetsutbildning. Eller perfekta språkkunskaper. Att i stället välja A-kassa kan väl knappast vara ett alternativ i dagens ansträngda läge?

Men det räcker inte när lantbrukarna sedan årtionden dignar under blytung administration. Med myndigheter som, enligt bönderna själva, gärna utövar millimeterkontroll men sällan stöttar. Lägg dessutom till att stora delar av miljörörelsen behandlar lantbrukarna som miljöbovar. Det bör för övrigt kanske ställas mot samma rörelses vurm för avokado, långväga transporterad och odlad under vidriga förhållanden.

Förhoppningsvis kan allas vårt stöd till hjältarna i vården kompletteras med lite bondekramande, fritt från trakasserier och hot från militanta aktivister. Lägg därtill verkligt stöd till de svenska matproducenterna och ett omedelbart stopp för Sveriges försök att skära i stöden inom EU. Läs också: Här är maten vi köper mest i coronakrisen

Själv handlar jag sedan lång tid gärna svenskt, det är den enskilt bästa insats vi vanliga konsumenter kan göra – om vi inte har någon stressad bonde att krama i närheten.

Debattör: Lottie Knutson

Ålder: 56 år.

Gör: Jobbar som kommunikatör och journalist. Blev känd för hela svenska folket när hon jobbade som kommunikationschef för Fritidsresor under tsunamikatastrofen 2004. Sitter även i styrelser och blev utsedd till årets smålänning 2005.