Vad får vi lantisar för pengarna?

När Leif Östling, Svenskt Näringslivs numera före detta ordförande, ställdes mot väggen och anklagades för skatteflykt så myntade han det nu smått klassiska uttrycket ”vad fan får jag för pengarna”.

Reaktionerna kom direkt, både i traditionella och sociala medier. Förståsigpåarna var rejält upprörda och Östlings moral sågades totalt. Vi översköljdes av inlägg som visade på allt han får för sina skattepengar. Gratis utbildning, vård, omsorg, räddningstjänst, vägunderhåll, bibliotek, museer, idrottsanläggningar, kollektivtrafik och mycket mer.

Budskapet som hamrades in handlade om orättvisor och vad alla försnillade pengar skulle räcka till i samhället.

Läs också: Polisen kan inte garantera tryggheten

Blev förbannad

Jag blev alltmer förbannad ju mer jag läste, men inte mest på Östling och hans gelikar. Det som verkligen fick mig att koka över var när jag ställde frågan utifrån ett landsbygdsperspektiv. För på fullaste allvar – Vad fan får vi lantisar för pengarna?

Sanningen är att vi får väldigt lite eftersom mycket av våra skattepengar skyfflas till städerna. Vilket leder till att byaskolor läggs ner och våra barn får spendera sin fritid på skolbussar. Vi tvingas föda barn i bilar och vi får klara oss utan poliser. Vägar ute i byarna får vi underhålla själva men vi betalar ändå för vägunderhåll i städerna.

Läs också: Har du råd att vara otrogen mot din lokala butik?

Vi betalar för kollektivtrafik som främst stadsbor kan använda. Vi betalar dyrt för ett kulturutbud vi inte ser röken av utom när bokbussen kommer var femte vecka. Vi betalar för flådiga idrottsanläggningar i städerna men vi får spola vår egen hockeyplan, dra upp våra egna skidspår och spela innebandy i små skokartonger. Vi tvingas ta ansvar för bygdens tillväxt eftersom alla satsningar görs centralt. Vi måste alltså själva ordna sådant som för de flesta är en självklar samhällsservice.

Skyldighet mot barnen

I klartext så förväntas vi som bor på vischan helt enkelt hålla käft och betala vår skatt utan att ifrågasätta varför vi inte får något tillbaks.

Men det är faktiskt både vår rättighet och skyldighet som medborgare att kritiskt granska och ifrågasätta hur myndigheter hanterar våra gemensamma pengar. Sedan har vi en skyldighet mot våra barn och barnbarn att göra vår röst hörd, för ska det finnas en levande landsbygd i framtiden så måste frågan ställas högt och ofta.

Varför så tyst?

Så återigen – Vad fan får vi lantisar för pengarna? Vi bör också fråga oss varför förståsigpåarna är så tysta just i landsbygdsfrågan, varför hängs inga ansvariga ut? Var är alla predikningar om moral och rättvisa? För inte blir väl orättvisor mindre upprörande bara för att det är vi lantisar som drabbas?

Debattör: Robert Axebro, BullmarkLäs också: Kvinnor på landsbygden behöver kortare arbetstid