7 saker du inte visste om gräshoppor
Under sensommar och höst pågår syrsornas spelmansstämma. Sägs det. I själva verket är det gräshoppor och vårtbitare som spelar upp till dans.
När vårens och försommarens fågelkör mattats av är det gräshoppornas och vårtbitarnas tur att tonsätta den svenska naturen.
Precis som många fåglar använder sig hannarna av ljud både för att locka honor och hålla rivaler borta.
Läs även: Äta gräshoppor?
Någon vidare sångröst har de inte, här är det instrumental musik som gäller. Tonerna framkallas genom att olika kroppsdelar gnids mot varandra. Det kallas att stridulera och är ett ovanligt sätt att kommunicera och typiskt för insektsgruppen hopprätvingar där gräshoppor, vårtbitare och syrsor ingår.
De flesta gräshoppor spelar genom att gnida bakbenens taggförsedda lår mot en hård list på täckvingarna. Vårtbitare och syrsor gnider i stället den främre delen av täckvingarna mot varandra.
Ljudet har vanligen hög frekvens och äldre människor kan förlora förmågan att höra detta spelande.
Form och storlek på de kroppsdelar som används påverkar lätet. Det gör att artfränder kan känna igen varandra. Vissa arter kan även kompa genom att knäppa med käkarna och stampa takten med fötterna.
När man kommunicerar med ljud är det förstås viktigt att höra bra. De flesta insekter har inga välutvecklade hörselorgan, men de som själva alstrar ljud för kommunikation har utvecklat olika typer av öron.
Gräshoppor har sina öron på varsin sida av magen medan vårtbitare och syrsor har sina hörselorgan strax under knäna på frambenen.
Läs även: Hotade svenska fjärilar
När man pratar om att ”syrsorna spelar” handlar det oftast om gräshoppor och vårtbitare, som är två vanliga insektsgrupper i Sverige. Syrsor har vi bara två. Den ena, hussyrsan, lever mest i byggnader medan den andra, mullvadssyrsan, är väldigt sällsynt.
De första gräshopporna börjar spela kring midsommar. Sedan avlöser arterna varandra och musiken fortsätter ända in på hösten.
Hos vårtbitarna är det bara hannar som spelar men hos gräshopporna kan även honorna ta sig ton. Då oftast lågmält och i samband med att hannarna uppvaktar dem med en särskild friarsång.
I våras när fåglarna gav hals vilade gräshopporna ännu i de ägg som legat på vänt sedan fjolåret. De flesta arter kläcks någon gång i maj.
De nykläckta ungarna ser ut som sina föräldrar men i miniatyr, bara millimeterstora. De saknar reproduktionsorgan och vingar, och därmed förmågan att spela. De första månaderna tillbringar de med att äta, växa och ömsa skinn, äta mer, växa mer och ömsa skinn igen.
Detta upprepas för de flesta fem eller sex gånger. Efter den sista hudömsningen är gräshopporna redo att såväl flyga som spela.
