Haparanda Sandskär ligger högst upp i Bottenviken och ingår i Haparanda skärgårds nationalpark. Fåglar och andra djur en fristad på ön, och Norrbottens ornitologiska förening har där sedan många år en fågelstation som medlemmarna besöker bland annat för att ringmärka fåglar.

Tre generationer av ringmärkare

För Gunborg Stenvall, 58 år, från Boden har detta blivit en tradition och passion. Hon delar det med dottern Sarah Stenvall och sexåriga barnbarnet Ella Boman, tre generationer av ringmärkare som alla älskar att vara ute på den stora och fridfulla ön.

Läs även: Bästa fågelskådningen i varje landskap

– Det är så härligt att vara här. Man lever i nuet och man är också bortkopplad från vad som händer hemma och på fastlandet. Sedan är det ju en dimension till när man kan få dela det här tillsammans med dem man älskar allra mest, säger Gunborg Stenvall.

Fåglarna har börjat färden söderut

Hon har precis gett barnbarnet Ella en riktig björnkram. När dottern Sarah och barnbarnet Ella anländer med båten hade hon redan varit ute på ön i några dagar.

– Gud, vad jag har längtat efter er, säger hon och ler med hela ansiktet.

Hon och väninnan Kerstin Eriksson har spänt upp ett tjugotal nät för att ringmärka fåglar som just börjat den långa flytten söderut.

– Här är varje dag som julafton. Man vet aldrig vilka fåglar man ska lyckas ringmärka eller bara få se glida över heden, säger Gunborg på väg mot det första nätet.

Fåglarna fångas i nät

Där har några ängspiplärkor fastnat. Med vana och varsamma händer tar hon den lilla fågelkroppen i sin hand och befriar den från nylontrådarna. Sedan stoppas fågeln ner i en liten tygpåse. Ella får i uppgift att bära en av påsarna och tar uppdraget på stort allvar.

Läs även: Klimatförändring påverkar flyttfåglar

Arbetar med att art- och könsbestämma fåglarna

– Hon är otrolig. När hon är med är det aldrig något gnäll. Vi brukar gå upp redan vid fyratiden. Och Ella väcker vi vid femtiden när allt är färdigt. Allt för att hinna vara ute i tid vid ringmärkarudden och hon hakar bara på. Hon är helt otrolig, säger mormor Gunborg med stolt röst.

Inne i märkningsboden börjar arbetet med att art- och könsbestämma fåglarna. Gunborg och Sarah hamnar i diskussion om det är en ängspiplärka eller en trädpiplärka.

– Det är ju det här som är så roligt och intressant, säger Sarah och ler.

Varje fågel mäts och vägs och lilla Ella får hela tiden vara med.

– Vad är det här för art när den har så här långa klor, frågar Gunborg pedagogiskt.

”En bofink!”

Ella funderar en stund och får en liten ledtråd.

– Ängspipare, säger hon.

– Jajjamän. En ängspiplärka, säger mormor.

– Och här har vi en bofink, säger Kerstin Eriksson.

Varje fågel får en liten metallring runt ena benet. På väggen hänger en karta över alla de platser som man har återfunnit fåglar som blivit märkta på ön genom åren.

– Det är ju många som flyger ända ner till Afrika. När det gäller själva märkningen är vi noggranna med att ringen måste vara helt stängd. Det får inte finnas något glapp, säger Gunborg.

Fåglarna släpps till friheten

Via en liten sluss i väggen får sedan fågeln återvända till friheten.

– Hej då, säger Ella som en sista hälsning.

Sedan fortsätter de med nästa fågel som är en sävsparv. Innan dagen är till ända har de hunnit med att märka hela 56 individer.

Läs även: Lövsångaren en riktig långflygare

För några år sedan blev Gunborg utbränd. Livet med fågelmärkningen på Haparanda Sandskär var en viktig del i tillfrisknandet. I dag har hon tagit sig upp ur svackan. Hon ser på fågeln som hon har i handen och säger:

– Jag är ju tacksam som har fått den här hobbyn. Här händer det hela tiden något och är samtidigt ett helt annat liv än det man lever hemma. Det är ett enkelt och okomplicerat liv här. Man hämtar vatten ur brunnen och lagar den mat man har med sig. För det mesta är vi helt ensamma på ön under hösten och det är också helt underbart.

Vår östligaste nationalpark

Haparanda Sandskär är en ögrupp i Bottenviken. Sveriges östligaste nationalpark. Den största ön började sticka upp ur havet för 1500 år sedan.

Norrbottens ornitologiska förening har fågelstationen på Sandskär, den största ön som är cirka fem kvadratkilometer.

Det väderbitna kapellet är ett välkänt landmärke som uppfördes redan på 1700-talet. I dag finns också små stugor i anslutning till hamnen. Några är privata medan andra går att hyra.

Tio-i-topp för den perioden 1963-2019

Åren 1963-2019 ringmärktes 145 002 fåglar på ön. Årsgenomsnitt 3 970.

• Lövsångare 47 301
• Gråsiska 18 485
• Bergfink 7 671
• Grönsiska 7 060
• Ängspiplärka 4 009
• Talgoxe 3 744
• Kungsfågel 3 535
• Blåhake 3 144
• Rödstjärt 3 082
• Grönbena 2 550