Bedårande, pytteliten – och skogens tuffaste jägare
Den är liten och söt men skenet bedrar. För sin storlek är sparvugglan en av skogens tuffaste jägare. Få har kommit den så nära som naturfotografen Kenneth Johansson.
Kenneth Johansson har följt många olika djur med sin kamera. En av hans favoriter är sparvugglan, som han satt upp flera holkar åt hemma i skogarna kring Skillingaryd söder om Jönköping. Varje vår ägnar han ett par veckor åt att bevaka utvecklingen för de sparvugglepar som gått till häckning och här på sidan ser ni några av de senaste resultaten.
– Det var särskilt roligt att få se ungen ta klivet ut för sin första flygtur. Jag är nog ensam i Sverige om att ha fått en sådan bild.
Han berättar att ungen som modigt gav sig ut från holken kraschlandade efter 15–20 meter och blev sittande lågt i ett träd. Då lyckades han knäppa ett vackert porträtt från 6–7 meters håll innan den flög vidare.
Stor som en knuten näve
Sparvugglan är inte större än en knuten mansnäve, om man räknar bort stjärten, men är ändå en riktigt tuff jägare. Den tar både sorkar och möss samt småfåglar om det behövs för att mätta sina hungriga ungar. Bytena är ofta nästan lika stora som jägaren själv eller till och med större.
Kenneth Johansson tycker att det finns ganska gott om sparvuggla i hans hemtrakter. Kanske har rent av hans uppsättning av holkar hjälpt till. Men det är viktigt hur de ser ut, det har han lärt sig.
– När jag satte upp brädholkar fick jag ingen häckning. Men med stubbholkar går det bättre.
Kenneth Johansson gör sin egen variant av sparvuggleholkar, där han använder befintliga högstubbar i skogen. Men det går också att bygga nästan vanliga holkar och få den lilla ugglan att trivas. Framstycket på holken ska dock vara en bit trädstam, till exempel en bit ytved som blir över vid sågning av brädor.
Håll holkmåttet
– Bohålet ska vara 50 millimeter i diameter och framväggen får inte vara för tunn. Djupet i ingångshålet får inte vara mindre än 40–50 millimeter, det är viktigt. När jag bara hade 25 millimeter så var det tydligen för tunt, säger Kenneth Johansson.
Sedan han fick kläm på hur ugglorna ville ha holkarna har han haft häckningar varje år.
– Jag har till och med haft häckningar jämte varandra, det var bara 60–70 meter emellan. Jag har aldrig hört talas om sparvugglehäckningar så nära varann.
Att fotografera fåglarna kräver förstås tid och tålamod, men inte några särskilda gömslen.
”Ska inte härma dem”
– Nej, sparvugglor är orädda och man kan komma ganska nära dem. Men man ska inte härma dem för då kan hannen anfalla. Det har jag varit med om en gång!
Sparvugglans vissling är lätt att härma men rådet är alltså att avstå från att utmana denna lilla tuffing. Även om den knappast kan ställa till någon större skada på en människa. Att komma för nära och störa andra, större, ugglor kan dock vara riktigt smärtsamt.
Slagugglor är kända för att försvara bo och ungar med hårda flygattacker mot huvudet. Även hökugglor och vissa lappugglor kan gå till anfall. Se upp!
Snabba fakta om sparvugglan: Kan ta stora byten
Bygg en sparvuggleholk!
Utgå från entumsvirke och dessa mått (ugglan lär inte vara där med tumstock):
Botten invändigt 150×150 mm.
Höjd invändigt 500 mm.
Framstycke av naturstam (kan spikas på i efterhand).
Avstånd ingångshålets nedre kant till botten 350–400 mm.
Ingångshålets diameter 45–50 mm.
Ingångshålets djup 50–100 mm.
Fyll gärna holken med två liter spån.
Höjd över mark 1,5–6 meter.
Källa: Arbinger.se
