En talltita sätter sig på en gren en meter bort, mest för att kolla in läget. Karin Thorell håller fram en blå mugg med fågelfrö, men närvaron av en fotograf med en stor kamera får den lilla fågeln att tveka.

– Det här är annars en av de mest kavata småfåglarna. I vanliga fall är det inte några problem att få den att hämta mat ur handen. Det är också med den här muggen jag brukar mata. De känner igen den, säger Karin Thorell.

Läs också: Grundkurs i fågelmatning

Hon bor i byn Vännäsberget utanför Överkalix i Norrbotten. Intill det röda huset står en stor tall där det är uppdukat för fåglar med bland annat en fröautomat och en uppspikad fläsksvål, där talgoxar och blåmesar samsas om platserna.

– Hackspetten var här alldeles nyss. Den fick sig också en smakbit av svålen, berättar hon.

Ekorrar och hermelin

Karin Thorell har en förmåga att få de vilda djuren att känna sig trygga. Det handlar om att närma sig lugnt och att inte ha bråttom. Under sommaren som gick har hon bland annat handmatat två ekorrar som hon också har filmat.

Då visade även en hermelin intresse för hennes mat och till slut hade hon fått det annars så vaksamma djuret att komma fram alldeles intill henne.

Rovdjur med tänder

– Det trodde jag aldrig skulle hända. Att det ens är möjligt. Men jag satte ut maten där jag hade sett spåren. Sedan närmade jag mig steg för steg och till sist var även den så trygg och lugn att den tog mat ur handen på mig. Det är helt otroligt.

Men en hermelin är ett rovdjur, så det gäller att passa fingrarna.

– Ja, jag såg ju tänderna. Sylvassa. Så jag försökte att hålla in fingertopparna när jag

Hon tröttnar aldrig på att ha de vilda djuren som vänner och närmaste grannar.

– Naturen är fantastisk om du har tålamodet och tiden att bli ett med den. Du kan inte gå ut och kräva att någonting ska ske, utan det händer när det händer.

Läs också: Tidtabell för flyttfåglar – då kommer dom!

Hon delar ofta sina bilder och filmer på sociala medier och i lokal media. På så sätt bjuder hon också andra på sina upplevelser.

Björn inte så viktigt

– Visst finns det mer spektakulära saker att hitta på nätet, men jag tror att det är det vardagliga som många tycker om.

– Jag får frågan om jag har sett någon björn, men det har jag inte. Det är heller inte min högsta önskan. Jag är så nöjd att stå här med fåglarna och få kontakt med djuren som finns här runt omkring.

Karins tips för närkontakt

Tålamod. Man kan inte förvänta sig att någonting sker i en handvändning. Det tar tid för djuren att vänja sig.

Kontinuitet. Jag använder till exempel samma kopp när jag matar. Fåglarna lär sig att känna igen sådant och det gör dem trygga.

Lugn. Det förstår nog de flesta. Att det handlar om att agera med långsamma avvägda rörelser för att inte skrämma.

Taktik. Jag brukar sätta ut mat. Närma dig sedan maten. Lite närmare dag från dag. Och till sist sitter du vid maten när djuret kommer.

Inget gömsle. Jag gömmer mig aldrig. Varken när jag ska fotografera eller när jag ska närma mig dem med mat. Jag står alltid synligt och helt öppet.

De här har ätit ur Karins hand:

Lavskrika, talltita, blåmes, talgoxe, tallbit, domherre, nötväcka, lappmes, ekorre och hermelin.

Tyckte du om den här artikeln? Prenumerera på Land