Gå till innehåll
Shopping Resor
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Djur & natur 23 december 2015

Familjens mål: Bestiga Nordens toppar! "Nu kan vi bli blåsta på allt"

Att bestiga Nordens högsta toppar är rena lotteriet. De ändrar sig hela tiden. Är det inte smältande toppglaciärer så är det otillåtna bronsåldersgravar. Om Norge ger Finland ett berg blir min topplista nästan tom. Lands Håkan Steen inser att de snart måste göra om allt igen.

Bild 1/2 FOTO: Håkan Steen
Bild 2/2

Jaha, nu ska man visst bli blåst på en toppbestigning till!

Det pratas om att Norge ska ge bort en fjälltopp till Finland. Därmed skulle Finland slippa skymfen att ha sin högsta punkt i slänten av ett norskt berg.

Det handlar om en gåva på några hundra kvadratmeter stenig fjällterräng. ”Vi tar Finland till nya höjder” säger man i den norska kampanjen och rent exakt handlar det om sju höjdmeter, om Finlands territorium får omfatta den flacka lilla toppen som ligger ett stenkast in på den norska sidan.

För mig och min familj blir det i så fall ännu en plump i protokollet över erövrade nordiska bergstoppar. Vårt mål har varit att bestiga alla de nordiska ländernas högsta toppar och vi har trott att vi hade fyra av fem bakom oss.

Allra först spankulerade vi upp, eller snarare fram till, Yding Skovhöj på danska Jylland och prickade av den första toppen. Då, sommaren 2004, räknades den som Danmarks högsta punkt och angavs till 172, 54 meter över havet.

Två år senare gjorde vi ett första försök med finska Halti. Snöstorm tvingade oss att avbryta, men påsken 2013 gick det hela vägen. Dess emellan hade vi klämt norska Galdhöpiggen och svenska Kebnekaise. Det borde bara vara Islands topp kvar.

Men bit för bit håller vår framgångslista på att vittra sönder. Det började med Yding Skovhöj. Året efter vår ”modiga bestigning” kom något ljushuvud på att toppen av kullen utgörs av en bronsåldersgrav.

Kruxet är att ett lands officiella högsta punkt måste vara naturlig, och med gravresterna borträknade blev en annan dansk kulle nio centimeter högre.

Människogjorda toppar får inte räknas.

Måste vi dit igen, trots att vi vid det aktuella tillfället besteg det som hela världen erkände som Danmarks högsta punkt?

När vi besteg Kebnekaises sydtopp var den med sina 2 101 meter Sveriges otvivelaktigt högsta punkt. Men toppglaciären smälter undan för undan och när som helst kan nordtoppens 2 097 meter höga fasta stentopp vara högre. Kan vi då säga att vi bestigit Sveriges högsta topp?

Och så det här med Finland. Om norrmännen storsint ger bort den lilla plätten fjällhed kan finnarna skryta med svindlande 1 331 meter i stället för 1 324. Men hur går det då för oss och vår statistik, vi som trodde att vi nått maximal finsk höjd där vid gränsröset på 1 324 meter?

Och för att krångla till det ytterligare: När vi var på Halti gick vi faktiskt upp på den lilla höjd som nästa år kan bli Finlands högsta punkt. Vi gick helt enkelt till fel ställe först.

Men får det räknas? Just precis då var den ju bara en av Norges alla triviala små toppar, som ingen bryr sig om.

Vem kan avgöra detta? Måste vi gå till FN med vår lista?

Om klimatet gör en lokal kullerbytta riskerar faktiskt vår lista på bestigna högsta toppar att bli helt tom. Nära Galdhöpiggen (2 469 m) i Norge ligger Glittertinden, som är några meter lägre. Men Glittertindens toppglaciär var förr så stor att den nådde högre än Galdhöpiggens stentopp. Tänk om den börjar växa igen! Hur räknar vi då?

Relaterade artiklar

Gör som 60 000 andra!

Missa inte Lands nyhetsbrev

Få lästips om hem och trädgård, mat och dryck samt djur och natur

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Populära ämnen på Land.se

Läs artiklar i säsong

Till toppen