Fira naturens starka mammor

Brunbjörnshonan föder sina ungar, oftast två eller tre, i idet mitt i vintern. Att sätta björnungar till världen är ett slit så det gäller att den blivande mamman lyckades äta upp sig ordentligt året innan.

Läs också: Se den unika filmen på fjällugglan

När ungarna fötts går det åt mycket energi för att producera mjölk. Nyfödda ungar kan väga kring halvkilot, men när de lämnar idet i april–maj väger de 4–6 kilo. Då är det lätt att föreställa sig att mamma är hungrig som en björn.

Fortsätter att dia

Ungarna fortsätter att dia samtidigt som de börjar äta mat som deras mamma visar dem. Björnar äter varierat och efter säsong så det är mycket kunskap som björnhonan måste lära ut. På våren gräver hon upp rötter och letar efter spirande gräs och örter.

– I början av säsongen utgör protein ungefär hälften av maten och myror är den viktigaste proteinkällan. Honor med ungar jagar sällan men äter gärna av älgkadaver och kan ta gömda älgkalvar, berättar björnforskaren Andreas Zedrosser, professor vid Sydöstra Norges universitet och aktiv inom Skandinaviska björnprojektet.

Måste skyddas från björnhannar

En björnmamma tar hand om sina ungar länge, ungefär 1,5 år i Mellansverige och 2,5 år längre norrut där livet är tuffare. Under tiden måste hon skydda dem från björnhannar, som precis som lejon, dödar ungar som inte är deras egna.

Läs också: Hjälp den biologiska mångfalden i din trädgård

Den evolutionära orsaken är att honan då snabbt kan komma i brunst och hannen få chans att para sig med henne. Honorna parar sig ofta med fler hannar, ju fler som tror att de kan vara pappa till ungarna desto säkrare.

Flyttar hemifrån allt senare

Nyligen har forskarna i Skandinaviska björnprojektet upptäckt att även mellansvenska björnungar, i Gästrikland och Dalarna, flyttar hemifrån allt senare.

– Fram till millennieskiftet stannade de flesta 1,5 år hos sin mamma men under de senaste tjugo åren har det blivit vanligare att de stannar i 2,5 år, berättar Andreas.

Jaktregler förklaringen

Orsaken är en förändrad miljö, men här är det inte bostadsbrist utan jaktregler som är förklaringen. Eftersom familjer med honor och ungar inte får skjutas ökar mammorna både sina egna och ungarnas chanser att överleva så länge de håller ihop.

– Det här visar hur snabbt evolutionen kan gå när någonting förändras. Det är också intressant att vi på det här viset gynnar björnhonor som behöver längre tid att få sina ungar flygfärdiga och alltså är svagare än honor som är snabbare, säger Andreas.

Läs också: Därför älskar vi Sveriges nationalparker

Kan bromsa stammens tillväxt

Han tror ändå inte att detta innebär några problem för björnarna.

– På sikt kan det bromsa björnstammens tillväxt men eftersom målet för den svenska björnförvaltningen är att stabilisera stammen istället för att låta den växa spelar det troligen inte så stor roll just nu, säger Andreas.

Sälmamman hinner inte äta

Gråsälen föder en enda unge i februari-mars, helst på packis men ibland på kobbar och skär långt ut i kustbandet.

Där gäller det att vara rustad mot kylan, och kuten föds med en ullig päls som den tappar efter någon månad. Till dess måste den lägga på sig ett rejält, isolerande späcklager.

Kutarna diar intensivt och ökar från cirka 10 till mellan 40 och 60 kilo på bara några veckor.

Gråsälens mjölk är en av djurvärldens fetaste. Den har en fetthalt på över 50 procent, att jämföra med ko- och människomjölk som innehåller 4 procent fett.

Under tiden hon dias har mamma säl svårt att hinna jaga och kan tappa nästan halva sin kroppsvikt. Efter denna investering i kutens väl och ve svalnar modersinstinkten och det är dags för en ny parningssäsong. Kutarna får hoppa i vattnet och lära sig att jaga på egen hand.

Ejdermammor samarbetar

I fågelvärlden är det vanligt att föräldrarna hjälps åt, men hos vissa arter får mamman klara sig själv. En av dessa är ejderhonan, som även kallas för åda. Hennes partner, gudingen, drar till havs för att leva ungkarlsliv så snart äggen lagts.

När äggen kläckts bildar en del ådor grupper där de hjälps åt att vakta ungarna. Det har visat sig att dessa ådor är svagare än de som tar hand om sina ungar på egen hand.

Finsk forskning har också visat att det blivit vanligare med grupper på senare år och att dessa blir allt större. Orsaken är troligen ett ökat antal rovdjur, framför allt havsörn men även rödräv, mink och i Finland mårdhund.

Trots ådornas samarbete har antalet ejdrar i Östersjön halverats sedan millenieskiftet. Förutom fler rovdjur påverkar bland annat miljögifter, brist på vitamin B1 och sämre kvalitet på favoritfödan blåmusslor.

Ådorna har dessutom minskat mer än gudingarna, eftersom de som ruvar och tar hand om ungarna är de mest utsatta. I Artdatabankens rödlista klassas ejdern sedan 2015 som sårbar.

Spindelmamma blir mat åt ungar

Bland svenska spindlar brukar honan lägga sina ägg i en kokong som sedan lämnas åt sitt öde.

Hos vargspindlar och rovspindlar bär honorna med sig äggkokongen vart de går för att se till att den är säker och lagom varm och fuktig. När äggen kläckts sitter vargspindelns ungar kvar några dagar på mammans rygg innan de ger sig ut i världen på egen hand.

Vargspindlar som förlorat sina ägg kan ibland adoptera andra spindlars äggkokonger. De kan till och med ta hand om ägg från andra arter, efter att ha ätit upp deras mamma.

Den rödlistade källarmörkerspindeln går ännu längre. Mamman vaktar sina ägg tills det är dags för kläckning. Då lägger hon en hög obefruktade ägg som blir ungarnas första måltid.

Efter det uppför hon en märklig dans som verkar vara en signal till ungarna att klättra upp på hennes rygg. Där suger de i sig mammans kroppsvätska och hon dör efter några minuter.