Att vi hamnat på en westernranch syns tydligt lång väg. En så kallad windmill, ett vindvattenhjul direktimporterat från Texas, pumpar upp vatten till hagarna.

En skylt med Quarter Creek målat i rött gnisslar för vinden, ett ko-kranium uppspikat på väggen.

Så förverkligade Leif cowboylivet

Än tydligare blir det när Leif Norberg möter oss, iklädd läderchaps och bärandes en vackert arbetad westernsadel och med hatten stadigt på huvudet.

– När jag var liten älskade jag bröderna Cartwright. Jag ville bli indian, men pappa sa att det kan du aldrig bli, det föds man till, men cowboy kan du bli, säger Leif med ett leende.

Läs också: Svetsaren Ahmad kan prata med hästar

Svensk version av ranch på Bokenäset

Så, cowboy fick det bli. Här på Bokenäset har han och hustrun Ingela byggt upp sin version av en amerikansk ranch. Hit kommer hästmänniskor från hela landet för att delta i olika clinics och för att lära sig om rancharbete.

På våren erbjuds träningar i Ranch Team Sorting och Team Sorting, det vill säga att från hästryggen förflytta kor mellan olika fållor.

– Både Leif och jag har ridit sedan vi var barn. Jag fick min första shetlandsponny när jag var fyra, förklarar Ingela.

Inne i boningshuset luktar det nybakade bullar och kaffe. Ett måste med gott fika till gästerna får vi veta, eftersom det ofta hålls utbildningar i rancharbete från hästryggen på gården.

I hallen står ett tiotal färgranna, slitna och handgjorda läderboots med silversporrar på rad. Att de inte bara är prydnader och vackra tillbehör är tydligt med tanke på spåren av lera och reporna på dem.

Autentiskt rancharbete från hästryggen

Ovanför hänger hattar på en enorm trähängare. Vissa dammiga och med svettränder som vittnar om hårt arbete, andra så gott som nya.

Här är det på riktigt, får vi veta innan vi ger oss ut på ägorna. Både Ingela och Leif har varit i USA flera gånger och följt hur amerikanerna sköter rancharbetet från hästryggen. Att efterlikna det i Sverige kändes självklart.

– Arbetet med att valla kor till häst är praktiskt. Med jämna mellanrum har vi ranchdagar då vi lär ut hur man driver boskap ute i det fria. Det brukar vara mycket populärt, så många anmäler sig och sin häst till någon av våra utbildningar, säger Ingela.

Magiskt med boskapsdrivning

Över kaffet förklarar Leif och Ingela magin bakom boskapsdrivning och rancharbetet.

Samspelet mellan djur och människa är bland den viktigaste faktorn och kan vara mycket imponerande, men det tar tid att lära sig, och det är inte alla hästar, eller kor, för den delen, som det passar för.

– Det passar definitivt inte för alla ryttare. Här är det tre gånger saktaregeln som gäller. Alltså inget för stressade människor. Att rida i kapp en ko är omöjligt, konstaterar Leif.

Älskar westernlivet på Quarter Creek Ranch

För Ingela och Leif var det något av en dröm som förverkligades när de byggde upp Quarter Creek Ranch.

Leif hade varit bonde som ung. Nu var han pensionär. Både han och Ingela var passionerade ryttare och älskade westernlivet.

Även om intresset är stort för gårdens utbildningar, arbetar Ingela på ungdomsmottagningarna i Fyrbodal vid sidan om arbetet på ranchen. I gengäld blir kontrasten desto större när hon kör upp på gårdsplanen.

Läs också: Ridterapi kan hjälpa personer med schizofreni

Utbildning i att driva boskap

Här, på Quarter Creek, finns de vidder som behövs för rancharbete och boskapsdrivning, och tack vare grannen Lenas boskapsbesättning, finns det gott om djur att öva på.

– Till oss kommer folk för att delta i clinics, för att utveckla sig i att sortera och driva boskap från hästryggen, men också för att förbereda sig inför olika tävlingar, säger Leif, som är en välkänd domare i ropingtävlingar, det vill säga lassokastning.

Intresset är stort bland hästmänniskor som vill hitta en lite annorlunda tävlingsgren.

– Man får en upplevelse tillsammans med sin häst och med likasinnade människor, får uppleva vacker natur och vara ute. Framför allt blir det ett samspel med hästen, ett slags grundkurs i hur man hanterar hästar, helt enkelt, säger Ingela.

På Quarter Creek finns åtta hästar, och eftersom rancharbete ställer stora krav på hästen, jobbar Ingela och Leif även med avel i mindre skala.

Läs också: Våra nordsvenskar har huvudrollen på gården

Unikt tillfälle i Sverige att träna rancharbete

I hagen bakom stallet står Leifs och Ingelas hästar Travis, med det mer formella namnet Sol Steel Cowboy, och Gangster, Leo’s Little Jayjay, och stampar, ivriga att få komma ut på dagens första tur.

När de 32 kilo (!) tunga westernsadlarna och de specialtillverkade sadelpaddarna av ren ull är på plats, lassona sitter vid sadelhornet och hästarna är tränsade är det svårt att tro att vi befinner oss i Bohuslän.

När paret drog igång verksamheten på ranchen hade de redan bestämt sig för att inte ha egna kor. Det har däremot grannen Lena, och här är det ömsesidigt samarbete som gäller.

Lena får hjälp att driva sina kreatur mellan markerna när det finns behov av det, och folket på Quarter Creek får djur att träna på när de behöver.

– Det finns inte så många ställen i Sverige som man kan träna rancharbete från hästryggen på, och vi inom den här världen samarbetar ofta genom att träna hos varandra och med varandras boskap, säger Leif.