Emil Moström från Junsele har fortfarande svårt att förstå allt som hände den där oktoberdagen då han och hunden Vega var ute för att jaga.

– Det känns faktiskt fortfarande lite svårt att prata om allt som hände, det är nästan en overklig historia, säger Emil när vi sitter vid hans köksbord.

– ­Jag och min unghund Vega, som är en engelsk setter, var på jakt några mil norr om Junsele. Där har jag min egen jaktmark och vi brukar åka dit för att jaktträna efter skogsfågel.

Vega sprang efter en stund in i en dunge av snårskog bredvid en myr och plötsligt hörde Emil hur hunden tjöt till – väldigt högt.

Blod på bröstet

Emil blev rädd och började springa mot platsen och fick syn på Vega en bit bort. Vega var helt nedblodad på bröstet och när hon försökte springa mot Emil så sjönk hon ner på marken efter bara några meter.

­– Jag såg ett hål i bröstet på henne och hörde hur det gurglade därinne. Jag förstod att hunden var allvarligt skadad och insåg att hon behövde hjälp. Snabbt!

Emil ringde direkt sin sambo för att be henne ta reda på närmaste veterinär och sedan lyfte han upp Vega och gav sig av genom den besvärliga terrängen.

”Mitt livs språngmarsch”

Medan sambon ringde efter hjälp så sprang Emil med Vega i famnen mot bilen. Den var en kilometer bort och det var en tung och jobbig terräng att springa i.

­– Det var mitt livs språngmarsch. Jag har nog aldrig varit så trött tidigare och jag fick stanna några gånger för att hämta andan.

När Emil äntligen kom fram till bilen lade han Vega i baksätet och började köra mot Östersund, 19 mil bort. Skadorna på Vega bedömdes vara så allvarliga så veterinärhjälp räckte inte till. Emil rekommenderades uppsöka ett djursjukhus och det så snabbt som möjligt.

Bilen gick sönder

Han tog vägen över Strömsund och i bilen fick han kontakt med djursjukhuset som berättade att de var beredda att ta hand om henne så fort han kom fram.

­– Jag kan erkänna att några hastighetsbegränsningar höll jag inte. Jag körde så fort jag kunde och jag började hoppas att det kanske skulle ordna upp sig trots allt, berättar Emil.

Men problemen var inte slut för Emil och hans sårade hund. Strax före Hammerdal, sju mil från djursjukhuset, så började motorn på bilen ryka och den tappade fart.

­– Jag rullade in på en parkeringsficka och bilen var helt död. Motorn hade skurit ihop. Där stod jag efter 45:an med en dödssjuk hund i baksätet och visste inte vad jag skulle göra. Då trodde jag att hoppet var ute för hunden. Jag såg ett hus en bit bort och började springa dit. Men där var ingen hemma när jag bultade på dörren.

Läs också: Hund i bil – dessa regler gäller

Mer och mer desperat

Emil försökte få stopp på någon medtrafikant men ingen ville stanna hur mycket han än viftade med armarna. Då blev han mer och mer desperat.

­– Jag satte på mig min röda jaktmössa och ställde mig mitt i vägen. Jag tänkte att antingen så kör någon på mig eller så tvingar jag bilföraren att stanna, berättar han.

När nästa bil kom så ställde Emil sig mitt i vägen och bilföraren stannade.

­Det var en äldre man och han hade ett släp med en jordfräs på. Emil förklarade sin situation och mannen i bilen fattade snabbt allvaret. Direkt ringde han efter hjälp och efter en stund så var Emil och Vega på väg mot Östersund igen.

– Djursjukhuset ringde igen och undrade hur långt vi kommit och de förklarade hur jag skulle köra när jag kom fram, berättar Emil, fortfarande tagen av händelsen.

­Väl framme vid djursjukhuset i Östersund så kom fyra ur personalen ut som direkt tog hand om Vega. Själv fick Emil sitta i väntrummet i full jaktmundering med geväret på ryggen.

Hjärtat slutade slå

En av de som tog hand om Vega var chefsveterinären på Östersunds djursjukhus, Åsa Vilson. Hon berättar att Vega från början var relativt pigg men att tillståndet försämrades drastiskt efter en stund.

– En pinne hade gått rakt igenom bröstet på hunden och in i brösthålan och när Vega skulle sövas fick hon hjärtstillestånd och all tillgänglig personal på djursjukhuset fick släppa allt vad de hade för händerna och hjälpa till med upplivningsförsöken av Vega, berätta Åsa Vilson.

De lyckades med det och Vegas hjärta började åter att slå. Den trasiga lungloben togs bort och såret i bröstväggen lagades.

Efter operationen var tillståndet fortfarande kritiskt men Vega vaknade upp efter narkosen och redan dagen efter var hon på benen. Hennes bur var nu fylld med droppumpar som gav henne vätska och smärtlindring.

Läs också: Så håller du hunden frisk – bästa tipsen

Mycket imponerad av Vega

Åsa Vilson på djursjukhuset i Östersund berättar att personalen är mycket imponerad av Vega.

­– Hon var över till andra sidan ett tag, men hon vände och kom tillbaka. Vilken liten kämpe hon är, säger Åsa Vilson.

Emil Moström berättar att han fick åka till djursjukhuset och hämta Vega efter sju dagar.

­Det blev en känslosam stund när de träffades igen och många i personalen fick en tår i ögat när de såg hur glad Vega blev.

– Det är först nu som Vega blivit helt frisk. Det blev en lång konvalescens, men det var ju en svår skada som skulle läka.

Känner stor tacksamhet

När jag besöker Vega, som bor i Mo utanför Junsele, är det en glad och pigg hund som möter upp på gårdsplanen. Att hennes hjärta slutade att slå för några månader sedan ser man inga tecken av nu.

Emil Moström är så oerhört tacksam för all hjälp han fick för att kunna rädda Vega och att Vega och Emil är oskiljaktiga syns på lång väg.

­– Vilket fantastiskt kompetent gäng de är på djursjukhuset. De räddade livet på min hund och det kommer jag aldrig att glömma!