Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag

Envise eftersöksjägaren: "Skadat vilt ska bara hittas"

Ibland lägger han flera dygn på ett eftersök. Landets enda eftersöksjägare på heltid Per Kristoffersson har 500-600 uppdrag per år. Och tio hundar som hjälper honom.

 Hunden Loui har ännu några års träning framför sig innan han kan förväntas ligga på topp som viltspårhund. Per Kristoffersson har tio hundar med olika kompetens och erfarenhet.
Hunden Loui har ännu några års träning framför sig innan han kan förväntas ligga på topp som viltspårhund. Per Kristoffersson har tio hundar med olika kompetens och erfarenhet. FOTO: lotta silfverbrand

Per Kristoffersson är landets enda helprofessionella eftersöksjägare. Han har sin bas utanför Katrineholm i Sörmland och ansvarar för eftersök på felskjutet vilt i Sörmland och Östergötland. Dessutom finns han till förfogande för eftersök vid viltolyckor dygnet runt, året om.

Just idag har han dock delegerat bort ansvaret för skarpa eftersök till en kollega. Själv befinner han sig i Granhed, ett par mil söder om Hälleforsnäs, för att träna eftersöksstart med en av sina fyrbenta medarbetare. Det är en hannoveransk viltspårhund som heter Loui och är tre år gammal.

Läs också: 12 tips – så gör du vid en viltolycka

Så spårar hund vid eftersök

Det tar ett par vändor längs vägrenen innan Loui snappar upp det utlagda kortspåret och leder Per in i skogen. Lugnt och metodiskt, med linan släpande efter sig, söker sig hunden kors och tvärs genom ris och snår.

Han tappar spåret ett par gånger men hittar snabbt på det igen. Efter cirka 15-20 minuter når han målet som ligger vid foten av en gran, omkring 400 meter från vägen.

Per ser nöjd ut.

– Det där gick ju bra, särskilt med tanke på att han är så ung. Han har några år på sig. På topp brukar de vara vid 6-7 års ålder, säger han och klappar om Loui.

Läs också: Snart vildren i svenska skogar?

Hundraser som är bra på eftersök

Hemma på sin gård har Per för närvarande tio hundar – terriers, laikor, stövare, jämthundar och hannoveranska viltspårhundar. Var och en med specifik kompetens och erfarenhet. Och de är oumbärliga för Per.

– Jag använder vanligen två hundar vid ett eftersök, en spårhund och en som ställer viltet, men när jag åker på ett uppdrag tar jag med mig fem eller sex i bilen. Vilka av dem jag ska använda bestämmer jag först när jag väl är på plats och har fått situationen klar för mig. Dessutom kan en hund bli skadad, eller jag kan bli kallad till ett nytt eftersök direkt efter. Då är det nödvändigt att ha utvilade hundar i beredskap.

Läs också: Skyddad natur går att tjäna pengar på

 Per Kristoffersson märker att många bilister inte saktar ner vid viltolyckor, trots varningsskyltar.
Per Kristoffersson märker att många bilister inte saktar ner vid viltolyckor, trots varningsskyltar.

Under ett eftersök kan Per ställas inför tre olika situationer. En av dem är att söka rätt på skadat vilt för avlivning. En annan är att friskförklara djuret och låta det löpa. En tredje är att försöka avgöra om djuret trots en skada kan klara sig och ska få löpa, eller om eftersöket ska fullföljas. Den svåraste situationen är den sistnämnda.

– Käkskador är typexempel på svåra situationer. De är plågsamma och oftast dödliga, men djuren kan fortfarande springa fort, långt och länge. Genom att iaktta hundens reaktioner på blod och övriga spår kan man ibland avgöra hur svår skadan är. Men det är svårt, och ännu svårare är det att fatta beslut om att avbryta.

Skillnad mellan eftersök och jakt

Efter att ha ägnat sig åt eftersök i över 40 års tid, varav 15 år på heltid, har Per samlat på sig enorm erfarenhet. Och erfarenhet krävs om man ska vara framgångsrik.

– Eftersök är både svårt och jobbigt. Till skillnad från vanlig jakt handlar det ju om att hela tiden följa en enskild individ, och det är en stor utmaning. Man måste vara hundra procent koncentrerad på spåret.

Till det kravs tålamod och uthållighet.

– Det måste få ta den tid det kräver helt enkelt. Ibland flera dygn.

Per är beredd att gå ut i skogen vilken tid på dygnet som helst. Han genomför omkring 70 procent av sina uppdrag i mörker.

Lättare på natten

– Viltolyckor inträffar ofta på natten, och ju snabbare efter en kollision man inleder eftersök desto större chans har man att lyckas. Och självklart ska man ska göra allt man kan för att förkorta pinan. På sätt och vis är det också lättare på natten. Vittringsförhållandena är bättre och det är lugnare och säkrare i skogen.

Han har räknat lite, och kommit fram till att han hittar mellan 80 och 90 procent av de djur han åtar sig att söka efter.

– Jag vet att det låter som en hög siffra, men så är det faktiskt för tillfället. Siffran beror ju delvis på vilka typer av skador det rört sig om under året.

– Men den beror också på att jag är enormt envis. Gäller det hårt skadat vilt så ger jag mig inte i första taget. Det bara ska hittas.

Läs också: Snön ger fler viltolyckor

Käkskador vid viltolyckor allt vanligare

Under 2017 registrerades 61 261 viltolyckor i Sverige, en ökning med drygt 27 procent från 2015 då 48 190 viltolyckor registrerades.

Den mest avgörande anledningen till den drastiska ökningen är enligt eftersöksjägaren Per Kristoffersson att vi har en starkare viltstam än på många år. En annan är ökad biltäthet och högre hastigheter.

Han säger också att skadorna hos de drabbade djuren har ändrat karaktär med åren.

– Det var fler benbrott förr. Moderna bilar är anpassade för att klara krockar. De är mjukare i fronten vilket gör att de lättare knycklas ihop vid en kollision. Utvecklingen har lett till att det tyvärr blivit vanligt med käkskador, särskilt hos större klövdjur. Det händer när fronten viker och djuren träffas av den främre dörrstolpen.

Käkskador kräver ofta avlivning. Men tyvärr kan det innebära svåra och utdragna eftersök innan djuren hittas.

– Har de bara friska ben kan de springa fort, långt och länge. Lyckas man inte hitta dem så innebär det svårt lidande. Det kan ta någonstans mellan en vecka och 14 dagar innan de självdör, beroende på om de klarar av att dricka eller inte, säger Per.

Läs också: Nytt lagförslag ska ge myndigheter rätt till ingrepp på privat markLäs också: Kålpudding på viltfärsLäs också: Felaktig utfodring leder till trafikolyckor

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 31 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen