Far och son hittade fiskepärla vid polcirkeln

Solen letar sig in mellan buskarna som kantar den lilla bäcken. Där strålarna träffar vattenspegeln kan man med tydlighet se botten. Där blir Tommy Forsmark och hans son Joel Forsmark stående en stund. De har promenerat cirka en kilometer från den plats där de har parkerat bilen. Nu väntar en dag vid bäcköringsbäcken.

– Det här har blivit lite av en tradition för oss. Vi har gjort ett par svängar varje år sedan Joel var liten, säger Tommy.

Sedan tar han fram myggstiftet. Han smörjer sig noggrant på huvud, armar, ansikte och händer. I tillägg har både han och sonen Joel Forsmark varsin batteridriven myggjagare som sitter i byxbältet.

– Myggmedel är nästan lika viktigt som mask, spö och krok. Som fiskare här uppe är jag van med insekter men när man går i slyet vid bäckarna kan man mötas av ett mygginferno och då gäller det att vara rustad, säger han.

Läs också: Bushcraft – läran om hur man överlever i naturen sprider sig

Fisketradition som gått i arv

Tommy fyller 50 år det här året och vid sidan av basketen har fisket varit hans stora passion genom livet. Det här är en fiskeform som han växte upp med. Som ung grabb tog han mopeden och hade då med sig rev och krok. Hade han inte mask med sig kunde han sparka sönder en murken gammal stubbe och leta rätt på en larv eller mask att agna med.

– Det här är lite av ett ursprungligt fiske här uppe. Det här höll ju min farbror på med väldigt mycket. Det var han som introducerade mig i det, säger han.

Sedan har han i sin tur introducerat sin son Joel i det. De senaste sex-sju åren har de gjort utflykter upp mot polcirkeln där deras gemensamma lilla favoritskogsbäck finns.

– Nu är det nästan Joel som ligger på mest för att vi ska åka, säger han.

Joel som är lite mer tystlåten nickar instämmande:

– Jag gillar det här. Allt fiske efter ädelfisk är ju spännande. Bäcköringsmetet har jag ju varit med på sen jag bara vara åtta-nio år så det är lite speciellt för mig, säger han.

Napp på tredje försöket

De vecklar ut sina teleskopspön. Maskburken plockas fram och på kroken dinglar sedan granna daggmaskar. Joel söker av vattenspegeln med blicken. Det gäller att försöka se var fisken finns och sedan smyga sig dit för att doppa kroken.

– Den här fisken är skygg. Man får inte lägga för mycket skugga och man får inte väsnas något. Det här är ett tyst, smygande fiske, säger han.

Då ser pappa Tommy något.

– Titta! Där borta var det något. Ta den där du Joel, säger han.

Med en väl avvägd rörelse skickar Joel ut kroken som får följa med ett tag i strömmen. På det första försöket blir det inget napp. Samma procedur upprepas. Till sist, på tredje försöket, kommer hugget.

– Jäklar, säger Joel och lyfter.

Fisken vill inte sitta utan den släpper.

– Men det är lika bra. Den var för liten, säger han.

Läs också: Expertens bästa tips: Så fångar du den största abborren

Undviker öringens barnkammare

I de små isolerade skogsbäckarna lever bäcköringen under hela sin livscykel. Tommy Forsmark är också mycket noga med att bara fiska i sådana bäckar där fisken tillbringar hela sin livscykel.

– Man måste ha koll så man inte är och fiskar i öringens barnkammare. Det skulle jag aldrig göra. Det skulle kännas helt fel. De öringarna ska få vara i fred och växa till sig, säger han.

De små öringarna blir sällan större än tre-fyra hekto. Det har ändå hänt att Tommy och Joel har dragit fiskar som har vägt ett halvt kilo.

– Det är ju sådana som vi vill ha, säger Joel och ler.

Och sådana ska också komma. Han går en bit upp och stannar till där bäcken vidgar sig. Öringarna brukar trivas på just de här platserna och det vet också den erfarne bäcköringsfiskaren. Nu ser han också hur en fisk är uppe vid ytan och precis där stoppar han ned kroken. Öringen hugger nästan instinktivt och det dryga tre meter långa spöet böjer sig lätt när Joel Forsmark landar dagens första riktigt fina bäcköring.

– Den här väger nog fyra hekto skulle jag tro, säger han och ler med hela ansiktet.

– Det är precis så här vi vill att de ska se ut. Bra jobbat, inflikar pappa Tommy.

Fem fina fiskar fångades

Dagen fortsätter. När de tre timmar senare återvänder till bilen har de fått med sig fem fina fiskar.

– Det här är mammas favoritfisk. Nu blir hon glad, säger Joel Forsmark och ler.

– Vi brukar bara ta upp så mycket att vi kan äta lite tillsammans när vi kommer hem. De här ställena ska man vara rädd om. Det är en ynnest att få ha sådana här platser att återvända till tillsammans, säger Tommy.

Utrustning vid bäckmete

Spö

Här kan du välja mellan att ta med dig ett moderna teleskopspö. Det är fullt möjligt att också göra ett spö på plats av ett smalt lövträd.

Rev

Vanlig nylonlina funkar. Det är inte så noga med tjockleken för fisken är så pass lätt att linan knappast lär gå av.

Agn

Vanlig daggmask funkar förträffligt. Det här är ett slags ursprungsfiske så du kan också sätta någon annan form av larv eller mask på kroken.

Krok

I det här fisket använder man en vanlig inte alltför stor metkrok. Inga krusiduller. Öringen hugger hårt och slukar stora som små krokar.

Sänke

I den här fiskeformen ska man inte använda sänke. Längst fram på reven ska bara kroken sitta. Tanken är att krok och mask ska få flyta med lite i strömmen.

Myggmedel

Att skydda sig mot myggen är ofta ett måste om man vill kunna njuta av fisket. Mygghatt kan vara bra och ett väl fungerande myggmedel är viktigt.