Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Djur & natur 30 december

Jan förlorade sin kamrat på skridskoturen

En fantastisk skridskodag förvandlades till tragedi när Jan Klasson och hans kamrat gick genom isen för ett år sedan. Räddningen kom till slut, men kamraten klarade sig inte.

 ”Jag har förlorat en god kamrat. Det kommer alltid att finnas med mig”, säger Jan Klasson. (Bilden är tagen förra vintern.)
”Jag har förlorat en god kamrat. Det kommer alltid att finnas med mig”, säger Jan Klasson. (Bilden är tagen förra vintern.) FOTO: lotta silfverbrand

Jan Klasson har lagt den fasansfulla upplevelsen den 27 november 2018 bakom sig. Men han kommer aldrig att glömma.

– Jag har förlorat en god kamrat. Det kommer alltid att finnas med mig. Och känslan av att bli räddad när man tror att hoppet är ute. Den är obeskrivlig, säger han.

Läs också: Vandra på vintern – 10 smarta tips för turen!

Bor vid sjön Åmänningen

Han bor i Ängelsberg utanför Fagersta i Västmanland, cirka 300 meter från sjön Åmänningens östra strand. Han dukar fram kaffe och kanelbullar och berättar att han och hans kamrat sett fram emot att åka på tur den där dagen på sjön Stora Kedjen, några kilometer sydväst om Åmänningen.

Väderförhållandena var optimala när de gav sig iväg vid 11.30-tiden på förmiddagen. Solen sken, det var två-tre minusgrader, ingen vind och isen var blank.

Hade förberett sig väl

– Vi hade planerat länge, och jag tycker att vi hade förberett oss väl. Innan vi gav oss iväg testade vi isen med ispik på ett tiotal ställen. Den var uppskattningsvis 9-10 centimeter tjock. Verkade stark och bra. Vi hade isdubbar, ispik, lina och extra kläder i ryggsäckarna.

 Isen hade verkat stark. Jan Klasson och hans kamrat hade testat med ispik på flera ställen. I efterhand misstänker han att det hade varit strömt nära land av någon anledning. (Bilden är tagen förra vintern.)
Isen hade verkat stark. Jan Klasson och hans kamrat hade testat med ispik på flera ställen. I efterhand misstänker han att det hade varit strömt nära land av någon anledning. (Bilden är tagen förra vintern.) FOTO: lotta silfverbrand

De hade varit ute i omkring en och en halv timme och var på väg hemåt när olyckan var ett faktum.

– Vi åkte bredvid varandra och småpratade. Hade allmänt trevligt. Och plötsligt bara brast isen. Jag minns att jag svor högt. Då hade jag inte en tanke på att det kunde vara kört. Först trillar man i och sen ska man upp igen. Det var mera så jag tänkte då. Att det skulle bli kallt och besvärligt.

Läs också: Därför känns det kallt inomhus runt nollan

Isen var för svag

De båda bestämde sig direkt för att jobba var och en på egen hand. Med hjälp av isdubbarna högg Jan tag i isen och försökte häva sig upp. Men den var för svag.

– Ett stort flak bröts loss. Jag åkte bakåt och fick flaket under mig. För att nå iskanten igen var jag tvungen att komma runt flaket och fösa bort det. Det var otroligt kämpigt. Och samma sak hände tre gånger i rad.

Hängde över iskanten

Han uppskattar att de kämpat i omkring 15 minuter när han kände att han inte orkade längre. Kraften var slut. Han vände sig mot sin vän som då höll sig fast genom att hänga över iskanten.

– Han var ännu mer utmattad än jag. Orkade inte röra sig. Vi såg varandra i ögonen och jag minns att jag sa ”nu blir det inte mer än så här. Nu är det slut.” Blicken jag fick då gör sig påmind.

Fick syn på skridskoåkare

Ögonblicket därefter fick Jan syn på en grupp skridskoåkare på långt håll.

– Den synen, efter att man trott att man ska dö, var helt underbar. Tankarna vände blixtsnabbt: ”Nu blir vi räddade.” Jag försökte ropa för att påkalla uppmärksamhet, men rösten bar inte. Jag var helt enkelt för trött. Men jag såg att de var på väg åt vårt håll. Då blev hoppet väldigt tydligt.

Läs också: Får man plocka granris i skogen? Så säger lagen

Vaknar upp på sjukhuset

Han minns att han fick en lina kastad till sig, men han var för utmattad och hans armar och händer var för stela för att han skulle kunna greppa den. Därefter har han bara fragmentariska minnen fram till att han vaknar upp på Västerås lasarett dit han förts i helikopter.

Den grupp skridskoåkare som uppmärksammat Jan och hans kamrat i vaken var ett sällskap från Eskilstuna Långfärdsskridskoklubb. Lars ”Ludde” Lundin, som är turledare, berättar att det blev en långdragen och komplicerad räddning.

– Vi trodde att det skulle bli lätt, och började med att kasta flera linor till dem. Men det var lönlöst. De hade legat i längre än vi trott och var på gränsen till medvetslösa.

Kröp ut på isen

Ludde insåg snabbt att han måste hoppa i för att kunna hjälpa dem. Med en lina säkrad bakom sig kröp han ut på isen. Som väntat brast den när han närmade sig kanten.

– De hade inga karbinhakar på sig att fästa linorna i, så jag försöka greppa om dem med armarna för att baxa upp dem, men det var omöjligt eftersom de inte kunde hjälpa till själva. Det blev en väldigt stressig situation.

Hoppade i vattnet

Efter flera försök lyckades Ludde dock få upp Jan på isen. Medan skridskoåkarna drog in honom mot land för att möta räddningstjänsten hoppade Stina Bjurstam, som också är turledare, i vattnet. Ludde, som var för utmattad för att fortsätta lyckades ta sig upp ur vaken.

Trots upprepade försök kunde Stina inte få upp Jans kamrat. I det laget hade ytterligare ett skridskosällskap, från Örebro, anlänt till platsen. Deras ledare, Karin Magnholt, lyckades krypa fram till vaken utan att trilla i. Hon lyckades också fästa en lina runt mannens kropp.

– Vi upplevde att han var livlös. Så vi började genast med hjärt-lungräddning. Sen tog räddningstjänsten över, säger Ludde.

 En skridskoåkare i ett annat sällskap fotograferade helikoptern som tog de nödställda till sjukhus. (Bilden är tagen vid olyckstillfället.)
En skridskoåkare i ett annat sällskap fotograferade helikoptern som tog de nödställda till sjukhus. (Bilden är tagen vid olyckstillfället.) FOTO: bo johansson

Avled på sjukhuset

Senare fick de besked om att Jans kamrat avlidit på sjukhuset.

– Det känns förstås oerhört trist att vi inte lyckades rädda båda. Jag har dragit upp människor ur vakar tidigare, men de har kunnat hjälpa till själva. Det är väldigt mycket svårare när någon är medvetslös.

Efter händelsen har skridskoåkarna tränat räddning, både i kallt och varmt vatten.

– Hade vi gjort det tidigare, innan händelsen, så hade vi förmodligen lyckats rädda bägge två, konstaterar Ludde.

Läs också: Nu lanserar Land helt nya webbutbildningar

”Vi skulle inte ha åkt i bredd”

Jan har funderat på anledningar till att det gick så fel den där dagen.

– Med facit i hand hade det varit bra om vi haft mer flytkraft i ryggsäckarna. Och en visselpipa. Då kunde vi ha påkallat uppmärksamhet direkt. Vi borde ha varit fler än två, och vi skulle definitivt inte ha åkt i bredd, konstaterar han.

Vad har du för andra tankar så här i efterhand?

– Jag tänker så klart på min kamrat. Det var förbannat trist att det hände, men jag känner ingen skuld. Har inga mardrömmar. Det blev som det blev och det var tragiskt. Jag känner också stor tacksamhet gentemot alla som la ner så mycket kraft på att rädda mig. Det finns kvar så länge jag lever.

Fortsätter att åka på isen

På frågan om det är slutåkt på isen nu svarar Jan nej.

– Jag har alltid varit mycket aktiv och sysslat med utomhusaktiviteter. Det tänker jag fortsätta med. Om jag måste välja mellan att sluta mina dagar sittandes i en fåtölj eller kämpande i en isvak så väljer jag isvaken, säger han.

Åk säkert på isen

  • Ge dig aldrig ut på naturis ensam. Man bör vara minst två, helst flera.
  • Ha alltid med en ispik så att du kan bedöma isens bärighet innan du ger dig iväg.
  • Ha alltid med isdubbar, visselpipa, räddningslina och en vattentätt packad telefon.
  • Ta med ett komplett ombyte kläder i en ryggsäck. Packa kläderna i vattentäta påsar. En välfylld ryggsäck fungerar som flythjälp vid eventuell plurrning.
  • Ryggsäcken bör vara utrustad med grenrem så att den inte glider upp över huvudet om du trillar i vattnet.
  • Har du inte kunskap och erfarenhet? Åk tillsammans med ett sällskap där en ledare finns med.
  • Jan Klasson

Ålder: 82 år.

Familj: Fru Yvonne och två vuxna döttrar.

Engagerad i: Föreningslivet i Ängelsberg. Kyrkbåten Djupnäs II.

Bor i: Ängelsberg sedan 20 år.

Intressen: Allt, mestadels utomhus. Slalom, skridskor, trädgård, segla Blekingeeka på sjön Åmänningen.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen