Jonas Classon: "Det var som att ugglan poserade för mig"

Först blev han av med alla sina uppdrag på grund av covid. Men det löste sig rätt bra för fågelfotografen Jonas Classon ändå.

För efter inställda uppdrag och förlorade inkomster så blev det en enda lång triumffärd med tunga utmärkelser som gett uppmärksamhet långt utanför landets gränser.

– Det är en väldig utmaning att fota fåglar, det är därför jag gillar det så mycket, säger Jonas Classon.

Restriktionerna ändrade allt

Fotograferandet har resulterat i boken ”Svart album” som är fylld av bilder på fåglar som Jonas tagit genom åren.

Den 17 mars 2020 när covid-restriktionerna slog till ändrades allt.

– Sen blev det lugnt kan man säga, alla uppdrag ställdes in. Alla föreläsningar, resor och workshops. Då bestämde jag mig för att slutföra arbetet med boken som jag jobbat med i sex, sju år, säger Jonas Classon.

Läs också: 11 ugglor i Sverige: Så känner du igen dem

Vinnare i världens största fototävling

Arbetet var lyckosamt och strax efter att boken kom ut blev en av Jonas bilder på en lappuggla publicerad i brittiska tidningen The Times.

Veckan efter vann samma bild en tävling i Europa och slutligen vann den även den internationella stortävlingen ”Siena Photo Awards” i klassen för bilder på djur. Alla djur räknades, inte bara fåglar.

– Siena är världens största fototävling. Det är inte så vanligt att bilder på fåglar vinner, det gjorde det extra häftigt. Och kanske framförallt med tanke på att bilden bara är tagen två mil hemifrån, fastslår Jonas.

Hemlig plats

Precis var bilden är tagen vill dock inte Jonas avslöja. Där går gränsen. Efter vinsten i Siena brakade det alla fall loss ordentligt. Det har blivit intervjuer för tidningar från alla möjliga hörn i världen. Självklart även en hel del i Sverige.

– Allt från Daily Mail och The Sun till Rix FM, SVT och TV4. Det har varit ett helt galet pådrag.

Jonas Classon led av sjukdomsproblem under flera år som barn och ungdom. Det värsta var att det aldrig gick att hitta en diagnos till vad problemen grundade sig i.

Läkande effekt

Men efter att en lärare vid namn Nils tagit ut Jonas i naturen för att fota började han må allt bättre.

Det är inte överdrivet att påstå att naturen läkte hans sår och blev hans andra hem. Nu är han frisk som en nötkärna.

– Jag gillade att fotografera redan innan, men Nils väckte mitt intresse för just fåglar. Att det sedan fortsatt med fåglar för mig beror på att de kanske är det absolut svåraste som finns att fotografera. Det går så otroligt fort och är så många element som måste stämma. Det är en väldig utmaning helt enkelt.

”Det är som att spela schack”

Lappugglan i Närkeskogen som Jonas blivit så prisad för bevakade han i över en månad såväl morgon som kväll. Det var alltså en och samma fågel under hela denna tid som han följde. De blev rätt bra bekanta till slut.

– Om den var rädd för mig? Nä, inte alls. En förutsättning för att komma nära är att bli ett med naturen och få fågeln att komma till sig och inte tvärtom. Det gäller att bygga upp en ömsesidig respekt och sen är lappugglan en ganska stationär fågel, säger han.

Men du visste var den skulle hålla till hela tiden eller?

– För att få sådana bilder gäller det att lära sig fågelns rörelsemönster, beteende och jaktrutiner. Då till slut kan man knäcka koden och vara på rätt plats. Det är som att spela schack, och när jag tog den där bilden blev det schack matt, säger han med ett skratt.

Fick själv gåshud

Den förtrollade bilden av ugglan i månsken knep förstapriset i världens största fototävling.

Kände du direkt att det var en speciell bild?

– Jaja, det var gåshud. Allting stämde. Det var som att ugglan poserade för mig när den lyfte upp sin klo. Den samarbetade på ett bra sätt kan man säga.

Kommer aldrig släppa fåglarna

Året har för Jonas del gått från det lugnaste till det mest hektiska och han har nu skrivit kontrakt med flera fina samarbetspartners. Bland annat kameratillverkaren Canon, som han är ambassadör för i Europa.

Kommer du fortsätta fota just fåglar som huvudsyssla eller lockar något annat?

– Det känns som ett livsprojekt med fåglar, det finns så mycket kvar där jag vill göra. Faktiskt är det så att ju mer tid jag lägger på att vara i den världen ju mer intressant blir det och desto mer vill jag veta. Och fortsätter det så kommer det väl aldrig att ta slut, avslutar Jonas Classon.

Tyckte du om den här artikeln? Läs tidningen Land