I Land nr 42 efterlyste vi berättelser om hemlösa katter som fått nya hem och nu sitter vi här med tårar i ögonen.

Det har strömmat in brev med berättelser om bortglömda, utslängda, sjuka och hungriga katter men samtidigt om den stora lycka alla känner när de fina katterna sedan blir en omistlig del i familjen.

Tre berättelser belönas med godsaker från Mjau och här är vinnarna.

Berättelsen om Jossan vinner första pris

Så här skriver Kerstin Persson, Väse, om sitt möte med Jossan.

”En söndagsmorgon i januari 2010, ser jag en liten katt som sitter i snön på vår tomt. Ser ut som att den sitter och lyssnar efter möss under snön. Går fram till henne för att se att allt är ok.

När jag är ända framme hos henne får jag se att ögonen har frusit ihop, så hon ser inte mig. Snoret från nosen har frusit fast och öronen är alldeles skrynkliga. Hon har gått runt och trampat upp en cirkel i snön, eftersom hon inte ser något alls. När jag kom emot henne gjorde hon ett tappert försök att fräsa åt mig.

Springer in och hämtar en transportbur, när jag lyfter in henne i buren känner jag att det är bara skinn och ben.

Vi ringer Djurskyddet, som tar emot henne. Var hon kommer ifrån och hur länge hon varit utan mat vet vi inte. Det är ingen som känns vid henne.

Veterinären antar att hon är cirka 5 månader, vikten var cirka 900 gram…  Skinn och ben som sagt.

Djurhemmet  ”döper”  henne till Josefina.

Läs också: Så tar du hand om en hemlös katt!

Hon fick behandling för sina hornhinneskador som uppkommit på grund av infektion och frostskador, behandling för luftvägsinfektion och öronen fick ”friseras” eftersom de också var frostskadade.

Det blev handmatning, ofta och lite åt gången, den lilla kroppen hade varit utan mat ett tag och det var stor lycka när hon började äta själv och att sedan magen äntligen kom igång.

Vi hälsade på henne ofta på djurhemmet och kände att det var nog en mening med att hon hamnade på vår tomt den där söndagsmorgonen, så vi bestämde att hon skulle bo hos oss. Och så blev det.

De första månaderna var det många besök hos veterinären, skadorna på ögonen var envisa, men veterinären trodde på att det skulle bli bra och det blev det också så småningom, MÅNGA ögondroppar senare.

Idag är Jossan, som vi kallar henne, en välmående och helt underbar liten kattfröken med båda sina ögon i behåll.  Hon älskar att vara ute, hon vet ju att hon har ett varmt hem att komma in i om det blir kallt och trist ute.

Jossan hade en väldig tur, hon kunde irrat runt i skogen som gränsar till vår tomt och det kunde ha varit arbetsdag, då hade vi aldrig sett henne. Nu hamnade hon på vår tomt och det var helg.”

Busan på andra plats

Ebba Nilsson, Linköping, vinner andra pris för sin berättelse om ett oväntat fynd på jobbet.

”Den 25 november 2011 hittade jag två kattungar på återvinningsstationen jag då jobbade på. De hittades av ren tur i en stor tidningshög. Annars hade de följt med upp i påfyllningsbandet och paketerats till balar.

Katten till höger på bilden fick namnet Busan, och hon fick följa med hem till mig och min familj. Hennes syster på bilden fick även hon ett nytt hem hos en dåvarande kollega.

Det är fantastiskt fint att se hur Busan har utvecklats och vuxit upp till en individ full av kärlek och glädje. Hon fick ett nytt liv ute på landet där hon får leva i harmoni, och aldrig behöva gå hungrig.”

Läs också: Så skämmer du bort din katt – 7 sköna tips

Tredje pris går till Skräpet

Ida Ferneborn, Mjöbäck, har döpt sin hittekatt till Skräpet. Läs hennes berättelse så förstår ni varför.

”Jag jobbade ett tag med att köra in bröd på Gekås i Ullared. Det innebar att jag började jobba klockan 5 varje morgon när brödbilen ställt av brödet utanför.

En vintermorgon när jag var klar och kom ut ur varuhuset så var det en liten spräcklig katt utanför. Den jamade och var så söt.

Jag rörde den inte men pratade lite med den. 

Sedan följde den efter mig hela vägen till parkeringen, (det är långt till parkeringen utanför Gekås) med ett stopp vid varje papperskorg där den hoppade upp och letade efter mat.

När jag kom till bilen så kunde jag inte överge den lilla, magra katten som var tvungen att äta sopor, utan den fick följa med hem.

Vi satte upp lappar och utlyste hittelön men ingen ville kännas vid den.

Ovanan att hoppa i papperskorgar hängde i ett tag även efter att den fick ett varmt, tryggt hem så givetvis fick den heta Skräpet.

Det är den goaste, finaste lilla katt vi någonsin haft! Vår älskade Skräpet.

Nu har hon bott hos oss i 5 år.”

Läs också: Överraskande fakta: Katten spinner inte bara för att den är nöjd