Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Djur & natur 8 juni 2017

Lär känna ditt hemland – till fots!

Hoppa över flygresan och turista i Sverige i stället. Det finns massor av smultronställen på hemmaplan. Vandring är ett härligt sätt att hitta dem!

 Angeliqa Mejstedts vandrar över hela Sverige, driver landets största vandringsblogg och är kommunikationskonsult inom friluftsområdet.
 Foto Louise Forslycke Garbergs.
Angeliqa Mejstedts vandrar över hela Sverige, driver landets största vandringsblogg och är kommunikationskonsult inom friluftsområdet.
 Foto Louise Forslycke Garbergs.

Sverige är svårslaget som vandringsnation. Vi har unik tillgång till naturen tack vare allemansrätten, och det finns hur mycket som helst att upptäcka från fjällen i norr till böljande hedar och bokskogar i söder. 


En som verkligen tagit vandringen till sitt hjärta är Angeliqa Mejstedt från Västerås. Efter att ha pilgrimsvandrat på S:t Olavs-leden i somras, sa hon upp sig från jobbet som HR-specialist för att satsa helt på vandring. I dag driver hon Sveriges största vandringsblogg och jobbar som kommunikationskonsult inom friluftsområdet.


– För mig började vandringsintresset med att jag tillbringade jättemycket tid i skogen med min mormor. När jag tänker på min barndom är det våra promenader tillsammans jag minns, berättar Angeliqa.


Beundrade omgivningen

Varje morgon efter frukost packade Angeliqa och mormodern matsäck med klassiska ostsmörgåsar inlindade i prassligt papper, tre sorters småkakor och saft i sirapsflaskor. Sedan bar det ut i skogen.


– Det behövde inte vara långt och vi pratade inte så mycket. Vi gick tills vi hittade någon trevlig glänta i solen och så satte vi oss ner och fikade.

Ett bra sätt att röra sig genom Sverige


Mycket av Angeliqas vandringsglädje bottnar i de där kravlösa skogsturerna med mormor. Att hon växte upp i en allmänt friluftsinriktad familj, som gärna fiskade och fjällvandrade, har förstås också gjort sitt. 


– Vandring är ett väldigt bra sätt att se och röra sig genom Sverige. Från äventyrliga turer långt borta till enklare men jättefina vandringar och promenader alldeles i närheten av där man bor. 


Angeliqa har förstås testat båda, och det mesta däremellan. Hon går till exempel ofta en viss sträcka utmed ån hemma i Västerås, en sträcka som bara är några kilometer lång. Ängsö naturreservat två mil utanför stan är en annan favorit. 


– Det är otroligt fint där, med korta och långa slingor runt hela ön. Och i mitten ligger ett slott där man kan fika!
För det mesta möts Angeliqa av positiva attityder när hon är ute och vandrar. Men hon har också stött på motsatsen. En del människor drar sig till exempel inte för att ifrågasätta andras rätt att identifiera sig som vandrare. Som om det skulle hänga på utrustningen, erfarenheten, hur långt man går eller till och med på kroppsformen. 


– Det där hierarkiska förhållningssättet gillar jag inte alls. Vandring är till för alla och alla har sitt eget Everest. Det som är ett äventyr och en dröm för mig behöver inte vara det för någon annan.

En månad av nya möten och platser

Att vandra kan handla om att upptäcka nya platser och njuta av att vara ute. Eller om att testa sina gränser, fysiska och mentala. Det kan också vara en väg till sinnesro och till att hitta ett borttappat jag. 


– Vandringen fyller en funktion oavsett mål eller livssituation. När jag gick S:t Olavs-leden var det ett sätt att skapa andrum åt mig själv.

Den 564 kilometer långa leden börjar i Selånger utanför Sundsvall och passerar jordbrukslandskap, fjällmiljö och städer. Slutdestinationen är Trondheim i Norge. Det tog en månad för Angeliqa att gå hela sträckan. 


– På vägen hittade jag platser och mötte spännande människor jag aldrig skulle ha kommit kontakt med annars. Folk som bor intill leden kom gärna ut och pratade när jag gick förbi. Ibland fick jag komma in och dricka kaffe eller äta lunch. 


Tillfälle att lyssna inåt

Pilgrimsvandringen blev ett välbehövligt avbrott i Angeliqas vardag med 30 hela dagar utan tider att passa och förväntningar att infria. Äntligen kunde hon slappna av och släppa på kontrollen, lyssna mer inåt än på omvärlden.


– Det var både härligt och lite skrämmande. När det blir tyst omkring en hör man ju plötsligt sin egen kropps signaler. Först kan det vara jobbigt, men det hjälper en också att få distans till sig själv och det man håller på med. Vem är jag när jag bara är?

Angeliqa vandrar över hela Sverige och i alla typer av miljöer, men fjällen ligger henne lite extra varmt om hjärtat. Grövelsjön i Dalarna är en plats hon gärna återkommer till.


– Det är både fint och tillgängligt. Där kan man bo bekvämt på hotell och samtidigt ha kalfjället utanför dörren. 


Lusten får styra – inte klockan

Just från Grövelsjön har Angeliqa ett av sina allra mest magiska vandringsminnen. Hon berättar inlevelsefullt om hur hon en morgon öppnar dörren och får syn på en stor renhjord alldeles utanför stugan. Bakom dem skimrar en regnbåge och under den står en ensam, snövit ren.


– Det var nästan för vackert för att vara på riktigt. Men det var det!



En viktig del av vandringen är vilan och pauserna. Att låta lusten styra istället för klockan eller distansen. Vill du stanna till en stund, gör det. Blunda, ta in naturens dofter och ljud och bara existera.


– Jag snör av mig kängorna, lägger mig i den mjuka mossan och känner solen i ansiktet. I den stunden är inget annat viktigt. Det blir tomt och tyst inuti när jag går, men det är inget farligt, jag har bara tänkt klart alla tankar.


Relaterade artiklar

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen