27 maj 2022

Lära känna Sveriges nio mårddjur

En grävling har du säkert sett. Men kanske inte en vessla. Eller en järv. Mårddjuren är en spännande familj rovdjur att lära känna.

KAMPANJ:Börja prenumerera – Erbjudande till dig som följer Land.se

Alla har väl hört talas om mård. Men faktum är att mårddjur är en familj inom den större ordningen rovdjur. Det finns nio arter av mårddjur i Sverige, och en av dem är mård.

Mårddjur skiljer sig sinsemellan ordentligt i storlek från den minsta vesslan, på inte ens ett hekto, till den bastanta järven som kan väga över 15 kilo.

Det mårddjur de flesta av oss stöter på är nog grävlingen, som ibland har sitt gryt under sommarstugor vilket inte alltid är populärt.

Även mården kan hålla sig nära, och till och med inne i, människors hus men är mer diskret och svårsedd än grävlingen.

Stenmården ny i Skåne

Järven är den i familjen som mest typiskt är ett vildmarksdjur. En av arterna är nyligen invandrad, nämligen stenmården som påträffats i Skåne.

De flesta mårddjursarter är små och slanka. Järv, utter och grävling är dock mer storväxta än de andra. Hanar är vanligen klart större än honor.

De flesta av våra mårddjur livnär sig framför allt på att ta byten, men flera lever också delvis av kadaver och vegetabilier.

Här presenterar vi allihop, från den minsta till den största.

Läs också: Lär känna våra rovfåglar

Vessla

Hela Sverige utom Gotland.
Nordens minsta rovdjur. Mindre i norr (blott 20-100 g) än i söder (40-140 g). Längd utan svans 13-20 cm i norr och 16-23 cm i söder.
Norr om Mälardalen (grovt sett) blir de vita på vintern. Annars rödbrun ovansida och ljus undersida.
Äter mest sork som den dödar med ett bett i nacken.
Kallas även småvessla, snövessla (i norr) och dvärgvessla. Alla vesslor är dock samma art.

Hermelin

Hela Sverige utom Gotland.
Nordens näst minsta rovdjur. 150-400 g. Längd utan svans 16-30 cm. Förutom könsskillnad kan storleken variera mellan olika delar av landet.
Vit om vintern i Svealand och Norrland. För övrigt brun ovansida och ljus undersida. Alltid svart svansspets (vilket vesslan inte har).
Äter framför allt smågnagare, men även fåglar, fågelägg, harungar, grodor och småkryp.
Kallas också lekatt. Jagades för sin eftertraktade vita vinterpäls, som förr prydde europeiska kungligheter.

Iller

Götaland och Svealand. Ej Gotland och Öland.
05-1,5 kg. Längd utan svans 29-46 cm.
Mörkbrun päls med ljus som bottenull. Det blandat ljusa och mörka ansiktet skiljer den från andra mindre mårddjur.
Äter fisk, smågnagare, fåglar, groddjur, ödlor m m. Kan ställa till förödelse om den tar sig in i hönshus.
Har historiskt hållits som tamdjur, som råttfångare och senare även som sällskapsdjur. Ett annat namn för tamiller är frett.

Läs också: Sveriges alla ugglor

Stenmård

Nyligen invandrad, troligen från Danmark där den är vanlig. Möjligen en mindre population i Skåne. Första bekräftade fyndet där 2018.
1,3-17 kg. Ca 45 cm utan svans.
Brun päls med ljus bottenull. Mycket lik mård, men strupfläcken är vit och sträcker sig ned på frambenen. Rödaktig nos.
Äter smågnagare och andra mindre däggdjur, fåglar, småkryp, frukt m m.
Lever gärna nära människan och kan bo på bland annat husvindar. Ofta illa sedd i Danmark och Tyskland för att skada husens isolering.

Mård

Hela landet utom Gotland.
0,6-1,9 kg. 40-55 cm lång utan svans.
Brun päls med mörk bottenull. Mycket lik stenmård. En viktig skillnad är halsfläcken som är gulaktig och inte går ned på frambenen. Helt mörk nos. Större öron än stenmård.
Äter smågnagare, fåglar och ägg (som kan grävas ned och sparas), grodor, småkryp samt vintertid gärna talg vid fågelbord.
Kallas också skogsmård. Klättrar bra, men tar faktiskt sina flesta byten på marken.

Mink

Hela landet.
0,7-2 kg. 30-45 cm utan svans.
Mörk brunsvart päls och mörk bottenull. Ljus haka.
Äter fisk, grodor, kräftor, fåglar, fågelägg m m.
Amerikansk art som farmats för pälsens skull. Förrymda djur har bildat ett stort vilt bestånd över hela Nordeuropa. Skicklig simmare som hårt kan decimera sjöfågelkolonier.

Utter

Hela landet utom Gotland.
3-12 kilo. 53-100 cm utan svans.
Mörkbrun päls. Halsen kan vara vitgrå.
Äter framför allt fisk. Även kräftor, grodor, större vatteninsekter, andungar m m.
Inte långt från utrotning för 50 år sedan, mest på grund av miljögifter, men har återhämtat sig och återtagit tidigare områden. Betydligt större än minken (som ibland misstas för utter) och mer trubbnosig och ”puckelryggig” samt betydligt grövre svansrot.

Läs också: Kan du våra hackspettar?

Grävling

Götaland, Svealand, södra Norrland samt Norrlands kustlandskap.
6-17 kg. 67-90 cm utan svans.
Typiskt och välkänt utseende med gråaktig kropp och svartvitt ansikte.
Äter det mesta. Gärna maskar, insekter, sniglar, grodor, fågelungar, as samt växter, bär och frukt.
Enda mårddjuret som sover vintersömn, men kan tillfälligt gå ut ur grytet varma vinterdagar.

Järv

Fjällen och inre Norrland. Har spritt sig ner i västra Svealands skogslandskap.
8-18 kg. 70-85 cm lång utan svans.
Brunsvart päls som är ljusare på djurets sidor.
Äter vintertid framför allt ren. För övrigt andra däggdjur som älgkalv, räv, hare, hönsfåglar (ripa, tjäder och orre) samt kadaver och även bär.
Beskylls ibland för ”blodtörst” då den kan döda fler renar än den äter. Eftersom den är en ganska dålig jägare tar den chansen (t ex i lös snö) och lägger sedan upp förråd.