Motorklubben hjälper hotade vildbin med mat och husrum

Guldsandbiet har inte så stora krav på tillvaron – men de är bestämda. Öppen sandig mark där de kan gräva sina bon och blommande ängsvädd där de kan hämta pollen för att mata ungarna med är ett måste.

Eftersom aktiviteterna på motorcrossbanan skapar just sådana sandiga och solbelysta miljöer där vildbin trivs har Finspångs motorsällskap bestämt sig för att hjälpa de hotade arterna guldsandbi och silvergökbi. Det senare trivs på samma ställen som guldsandbin, men av helt andra skäl…

Läs också: Inga bin? Nej, så får det inte vara!

Vi gör bra för naturen

– Det är roligt att vi kan göra något bra för naturen och positivt för klubben att inte bara bli förknippade med motorbuller, säger Morgan Johnson, miljöansvarig på motorcrossbanan.

Ängsvädd är ingen ovanlig växt men för att hålla ett litet bestånd med guldsandbin med pollen behövs ett par hundra plantor. 2016 planterades därför 600 ängsväddar på banan för att locka guldsandbiet att bygga bo i de öppna sandiga backarna. Och det verkar fungera! Förra året hittades guldsandbi för första gången i läktarslänten.

Läs också: De bor i en bikupa!

Vill ha hit silvergökbiet

– Det vore kul om vi även kunde få hit silvergökbiet, säger Morgan och berättar stolt att klubben i år fått Svenska motorcykelförbundets miljöpris för andra gången.

I miljöarbetet ingår även att hålla undan invasiva lupiner, att använda regnvattnet från taket till maskinhallen till motorcykeltvätt och bygget av en trehundra meter lång bullervall.

Bakgrunden till insatserna för vildbin är dels motorcykelförbundets egen naturvårdskampanj, dels ett åtgärdsprogram för att hjälpa hotade vildbin i Sverige som tagits fram av länsstyrelsen i Östergötland.

Läs också: Så kan du rädda ett törstigt bi

Försökt vända trenden

Sedan programmet startade har en hel del gjorts för att vända den negativa trenden för vildbin i Finspångtrakten – där guldsandbi och silvergökbi ändå har ett av sina starkaste fästen i landet. Bland annat har en helt ny miljö skapats längs en kraftledningsgata där man anlagt sandbäddar och planterat ängsvädd.

Arbetet var klart 2015 och redan 2016 hade både guldsandbi och silvergökbi flyttat in.

Eftertraktad bimark

– Finspång har mycket barrskogsbygder med näringsfattig och sandig mark som många vildbin behöver för att kunna bygga bo. Det har också funnits tillräckligt med ängsvädd för att guldsandbiet ska finnas kvar och nu ha möjlighet att sprida sig till nya platser och öka i antal, säger Tommy Karlsson, biolog på länsstyrelsen i Östergötland.

Förändringar i landskapet

För även om trakten har förutsättningar att vara en guldgruva för vildbin är de förändringar i landskapet som hotar vildbina tydliga även här. Öppen sandig mark växer igen och mängden blomrika marker minskar.

– Precis som kraftledningsgatan är motorcrossbanan därför en viktig del av det nätverk av lämpliga lokaler för guldsandbin som vi nu försöker stärka, berättar Tommy.

För dagen är Tommy på plats för att besöka några av lokalerna där det finns guldsandbin och silvergökbin. Förutom Morgan på motorcrossbanan passar han på att träffa kommunekologen Marika Sjödin och markägaren Göran Lindvall.

Läs också: Binas pollenbyxor – så funkar de

Avtal med länsstyrelsen

Göran har ett naturvårdsavtal med länsstyrelsen för att skydda en åkerholme som är värdefull för vildbina. Åkerholmen, som tidigare betats, har bränts av för att hindra igenväxning och skrapats för att blottlägga den sandiga marken. När vi kommer på besök tar det inte lång tid innan Tommy får syn på det första guldsandbiet i en blommande ängsvädd. Snart har han håvat in ett litet bi och placerat det i ett glasrör så att vi kan titta närmare på det.

Orange bak

– Honan är lätt att känna igen på att bakkroppen är tydligt orange. Bara segmentet närmast midjan är svart, berättar Tommy, innan han släpper ut henne.

Men hur var det med silvergökbiet, vad har det för roll i den här historien? Silvergökbiet har inte fått sitt namn av en slump – den är en boparasit som varken gräver bon eller samlar pollen åt sina ungar. I stället smyger de sig in i guldsandbinas bon och dödar deras ägg eller larver innan de lägger sina egna ägg.

– Hjälper man guldsandbiet hjälper man därför även silvergökbiet, säger Tommy.

Läs också: Egma bikupor i trädgården – så funkar det

Snylta är silver, gräva är guld …

I Sverige finns omkring 300 arter av vildbin. Sandbin, Andrena, är med sina 60 arter det artrikaste släktet. Gökbin, Nomada, är ett stort släkte med ett trettiotal arter i Sverige. Alla är boparasiter på andra arter av vildbin.

Guldsandbi – solitär specialist

Utbredning: Götaland, Svealand upp till Dalarna och Värmland.

Ekologi: Solitärt bi som föder upp sina larver med pollen från väddväxter. Boet består av en mittgång med sidogångar i vars slut ett ägg och en pollenklump placeras.

Utseende: Honan har iögonfallande orange bakkropp. Bakbenen är täckta av långa hår där pollenkornen fästs under insamlandet. Hannen är slankare och endast andra och tredje segmenten på bakkroppen är orangea. Eftersom hannar inte samlar pollen saknar bakbenen långa hår. Längd: 8-11 mm.

Hot: Har minskat kraftigt i södra Sverige och klassas som ”nära hotad” i den svenska rödlistan.

Silvergökbi – hotad parasit

Utbredning: Öster- och Västergötland.

Ekologi: Boparasit på guldsandbi. Flyger sent, från slutet av juli och en bit in i september.

Utseende: Mörkt rödbrun med silvervit behåring på bröst och rygg. Kan förväxlas med andra gökbin men flyger sent på säsongen och ses ofta i närheten av ängsvädd. Längd: 7-9 mm.

Hot: Räknas som ”starkt hotad” i den svenska rödlistan och som ”nära hotad” globalt.

Viktiga väddar

Ängsvädd ingår i familjen väddväxter som är viktiga nektar- och pollenkällor för många insekter som fjärilar, humlor och blomflugor. Genom att gynna ängsvädd och åkervädd hjälper man många olika blombesökande och pollinerande insekter.