Snön har vräkt ner i flera dagar nu, den stora myskoxtjuren lyfter sakta på huvudet. Den iskalla vinden har mojnat och stora vita flingor dalar mjukt ner över myskoxarna, som ligger tätt tillsammans, delvis täckta av snö.

Tjuren är flockens ledartjur. Han ser ut över ett vintervitt landskap från den fjälltopp i Härjedalen som blivit myskoxarnas vinterkvarter. Nära intill ligger en fjolårskalv. Den sträcker ut benen, finner en lite bättre ställning, trycker sig mot sin mammas varma kropp.

Läs även: Se video från myskoxemöte!

Nafsar i riset

Tjuren reser sakta på sig, skrapar undan snön med framklöven, nafsar lite i det torra riset innan han sjunker ner på marken igen.

Det är mitt i vintern och den svenska flocken myskoxar lever ett stillsamt liv kring Storvålen i västra Härjedalen. Vintertid rör de sig så lite som möjligt för att hushålla med energin efter sommarens frodiga bete.

Myskoxar lever på hullet

I myskoxarnas vinterområde finns bara torrt, fruset ris som ”nödproviant” på de kalblåsta fjälltopparna. Mest lever de på hullet. Om de upprepat oroas, till exempel av närgångna människor, riskerar de att dö av svält då deras reserv av energi helt enkelt inte räcker till.

Då fem myskoxar 1971, alltså för 50 år sedan, vandrade över från Norge till den svenska sidan väckte det stort medialt intresse, inte bara i Sverige utan i hela världen. Den lilla flocken valde fjällområdet väster om Tännäs som sitt permanenta vinterviste.

Populärt bland turister

Under alla år har en liten grupp av entusiaster samt Naturskyddsföreningen i Västra Härjedalen arbetat hårt för flockens bevarande och överlevnad.

År 2010 invigdes Myskoxcentrum i Tännäs. Det har blivit ett mycket populärt besöksmål och fungerar också som ett avels- och karantänhägn samt för forskning.

För att tillföra flocken nya gener sattes 2013 den unga kon Idun ut på fjället. Det var det första lyckade försöket i världen att placera ut en hägnuppfödd myskoxe i en vild flock. Idun accepterades snabbt och har fått flera fina kalvar.

Stod några meter ifrån

Mats Ricklund är ordförande både för Myskoxcentrum och för den lokala kretsen av Naturskyddsföreningen. Han flyttade till Funäsdalen med sin fru året efter det att myskoxarna vandrat över till den svenska sidan och han berättar om sitt första möte med dem.

– Jag åkte till Fjällnäs, nära den norska gränsen med min kamera och då var det redan fullt med folk som stod i långa rader en bit från myskoxarna, berättar han.

– Vissa stod bara några meter ifrån. Kanske trodde de att djuren var halvtama då de inte visade rädsla och flydde. Då ställde sig djuren tätt tillsammans, gjorde utfall mot folkhopen och folk flydde hals över huvud.

Myskoxen Brutus lämnade flocken

Har du något drömscenario för den vilda flocken?

– Att kunna berika flocken med nya gener genom att sätta ut fler djur från hägn. Vi misstänker att det bara är ett par kor kvar på fjället nu, ledartjuren har inte setts till på väldigt länge.

– Tjuren Brutus lämnade flocken för över två år sedan. I nuläget är det därför ännu viktigare att söva och flytta honom från tätt bebyggda områden och gårdar till högfjällen där han hör hemma, säger Mats Ricklund.

Under brunsten är det vanligt att tjurar som inte får para sig lämnar flocken för att söka efter kor att bilda en ny flock med.

Stod vid elstängslet

Sven-Ols gård i Hoverberg var en av många gårdar som fick besök av Brutus i höstas, och när Anki och Bob Svensson släppte ut korna efter mjölkningen stod myskoxen och väntade vid elstängslet bara några meter bort.

– Vi trodde knappt att det var sant. Det hör inte till vardagen att möta en livs levande myskoxe, säger Anki och skrattar.

Hon berättar att efter ha varit några dagar kring deras djur drog han vidare.

– En söndag stod han på skolgården i Svenstavik och då blev vi väldigt oroliga att polisen skulle avliva honom. Vid ett annat tillfälle stod han utanför kyrkan i Hoverberg, det var tur att det var på en vardag då det inte var högmässa och fullt med folk.

Visa respekt – gå inte för nära myskoxarna

Myskoxar är normalt inte rädda för människor och springer inte undan som andra vilda djur. De går sällan till attack om de inte känner sig hotade. De varnar genom att fnysa, skrapa med klöven.

Du får inte gå närmare än 100 meter. Backa lugnt tillbaka om du råkat komma för nära. Under kalvningstiden på våren är de särskilt känslige och det råder skoterförbud inom stora delar av myskoxarnas vistelseområde.

Läs även: Invandrade djur som berikar Sverige

Fanns här för länge sedan

Myskoxar levde i norra Skandinavien för cirka 30 000 år sedan tillsammans med mammutar och ullhåriga noshörningar. Myskoxar försvann från Sverige för över 10 000 år sedan.

Ursprungliga bestånd finns på Grönland och i norra Kanada. Inplanterade flockar finns i Alaska, norra Ryssland, Svalbard samt i Skandinaviska fjällen. 1971 kom fem djur från flocken i Norge över till Sverige.

Tjuren väger 300–400 kg, är 2,5 meter lång och cirka 1,45 meter i mankhöjd. Kon är något mindre.

Myskoxen vill inte ha mer än tio plusgrader och klarar ner till minus 50 tack vare sin extremt varma ull.

Enligt Naturvårdsverket tillhör myskoxen inte den svenska faunan och är därför inte är upptagen på rödlistan över hotade djurarter. Dock har verket godkänt en förvaltningsplan.

(Källor: Wikipedia och Luleå tekniska universitet)