I däggdjurens värld är pappans roll oftast avklarad efter parningen. Det är mamman som bär ungarna under graviditeten, diar, skyddar och uppfostrar. Men det finns undantag, inte sällan bland rovdjuren.

Till exempel håller vargparen ihop och hjälps åt året om.

– Efter att tiken fött valparna i april–maj är hon bunden till dem och gömslet under en tid. Då skaffar hannen mat till både henne och valparna. Han kan också passa valparna så att tiken kan gå iväg för att äta av ett byte, säger Camilla Wikenros, forskare vid SLU och koordinator för det skandinaviska vargforskningsprojektet, Skandulv.

Rävpappan stannar kvar hos ungarna

Rödrävar bildar också par. Om honan dör händer det att rävpappan stannar kvar och tar hand om valparna själv. Det kan också hända att den listiga rödrävspappan har fler familjer och springer mellan olika lyor.

Läs också: Naturens starka mammor

Att det är svårare och tar längre tid att lära sig jaga än att beta eller leta upp småkryp har säkert betydelse för att närvarande pappor är vanligare bland rovdjuren än i andra däggdjursgrupper. Medan de blinda rävungarna tillbringar den första tiden hemma i lyan reser sig hjortdjurens kalvar snart, visserligen på vingliga ben, redo att följa i mammas klövspår.

Bäverpappan en hårt arbetande familjefader

Utanför rovdjurens krets är bäverpappan det stora undantaget. Bland dessa jättegnagare hittar vi hårt arbetande och närvarande familjefäder.

Bävrar bildar par för livet och bygger tillsammans på sin hydda. Ungarna stannar hos föräldrarna i ett par år och hjälper till med att lära småsyskonen att simma, samla mat, fälla träd, bygga bo och dämma upp vatten. På så vis har de tränat på både yrkes- och familjeliv när de själva ska sätta bo.

Fåglar mest jämställda

Bland fåglarna krävs stora insatser av föräldrarna innan ungarna är redo för sin första flygtur.

Att äggen måste ruvas och ungarna matas och vaktas har gjort att fåglarna utvecklats till djurrikets kanske mest jämlika grupp. Hos ungefär nio av tio fågelarter hjälps hanen och honan åt att föda upp ungarna.

Många fåglar håller ihop under en säsong. En del ”gifter sig” för livet, det gäller till exempel svanar, korpar, kråkor, skator och många rovfåglar.

Några riktiga hjältepappor hittar vi bland vadarfåglarna. I den svenska fjällvärlden har den smalnäbbade simsnäppan ett ovanligt parningssystem. Honorna är störst, färggrannast och konkurrerar om de bästa häckningsplatserna. När äggen är lagda lämnar hon ruvandet åt pappan.

Hon stannar kvar i området och kan para sig med fler hannar, eller med den första hannen igen om de äggen råkat illa ut. Sedan flyger hon söderut till vinterkvarteret i Indiska Oceanen.

Även hos svartsnäppa, storspov och fjällpipare är det hannarna som står för större delen av markservicen.

Fiskar vaktar ägg

Under vattenytan är ensamstående pappor vanligare. En tredjedel av världens fiskar vakar på något sätt över ägg och ibland yngel, och då är det oftast pappan som står för föräldraansvaret.

Storspiggshannen har fullt upp. Under leken bygger han ett bo som han försvarar aggressivt. Han uppvaktar honan med sina starka färger och en parningsdans för att locka henne att lägga en del av sina 100–400 romkorn i boet.

Läs också: Så gör du upp eld i skogen

Efter att han befruktat äggen ger hon sig av och han försöker locka dit nästa hona. Sammanlagt kan boet rymma 1 000 små ägg som han vaktar och fläktar friskt vatten över. Ynglen stannar kvar i boets trygghet någon vecka efter att de kläckts, medan pappa vakar över dem.

Den mest spektakulära papparollen har tångsnällan, en ganska vanlig men oansenlig fisk i grunda vatten på Västkusten och i Östersjön. Tångsnällan är nära släkt med sjöhästarna och precis som hos dem är det hannen som blir ”gravid”.

Barnen i fickan

Honan lägger äggen i en ficka på hannens stjärt. Pappa tångsnälla kan ta emot sammanlagt ett hundratal ägg från flera olika honor och ser sedan till att temperatur och salthalt i fickan är perfekt.

Äggen får till och med näring från hans blodkärl. Efter kläckningen stannar ynglen kvar i fickans trygghet några dygn innan de ger sig ut i fritt vatten.