Vi glider uppför Tarraälvens blågröna glaciärvatten. Den sista bilvägen ligger bakom oss, och bortom båtens för reser sig snöklädda fjäll.

Eftermiddagen i slutet av juli är solig och vi är på väg mot Padjelantaleden, 15 mil mellan Kvikkjokk och Ritsem som vi har drömt om i flera år.

Läs också: Hon vandrade hela Sverige på fyra månader

Padjelantaleden inte lika välkänd

Efter en halvtimmes båtskjuts sätts vi iland i älvstrandens björkskog, kränger på oss ryggsäckarna, viftar undan några mygg och tar de första stegen. Vi har 13 kilometer till den första övernattningen, Svenska turistföreningens stuga i Njunjes. Till kvällen kommer vi att vara där.

Padjelantaleden är inte lika välkänd som till exempel Jämtlandstriangeln och Kungsleden. Den liksom gömmer sig mellan Sareks nationalpark i öster och Norge i väster. På samiska heter området Badjelánnda, vilket betyder ”det högre landet”.

Vilken svårighetsgrad har Padjelantaleden?

Vi ska vandra från söder till norr och oftast befinna oss ett i vidsträckt och högt beläget landskap, omgivet av fjälltoppar på 1500 meter och mer. Ändå lär leden vara lättvandrad och utan galna stigningar, och därmed passa även måttligt vana fjällvandrare.

En av få vandrare vi möter berättar om björnspillning längre fram, och mycket riktigt får vi kliva över ett par klunsar någon kilometer före stugan i Njunjes. Spännande!

Stugvärden i Njunjes tar emot med ett glas kall saft, som brukligt är. En enorm och brant fjällvägg reser sig i norr, och en gäst i stugan berättar om en pilgrimsfalk däruppe i branten.

Övernatt i STF-stugan Sammarlappa längs Padjelantaleden

Vi spanar en stund efter kvällsmaten, förgäves. I stället tar vi en promenad på andra sidan Tarraälven och hittar så mycket mogna hjortron att paniken är nära. Allt borde plockas, men det får räcka med varsin överfull kåsa.

Efter övernattning i STF-stugan Såmmarlappa och ännu en dags vandring når vi Tarralouppalstugorna. De drivs av Badjelánnda Laponia Turism (BLT), en för samebyarna gemensam förening, och fungerar ungefär som STF-stugorna.

Det är alltså enkla och välskötta stugor med sovbritsar, gasspisar och husgeråd. El klarar man sig utan och vatten hämtas i närmaste jokk.

Läs också: Pilgrimsvandra – 8 leder i Sverige

Efter Tarraluoppalstugorna, i början av vår fjärde vandringsdag, bär det uppåt i en av ledens få ansträngande stigningar. Påhejade av ljungpipare och större strandpipare och med fjällglim och fjällsippor vid fötterna går det ändå lätt.

Därefter är vi uppe i ”det högre landet” och det går knappt att ta in skönheten. Fjällheden är trädlös och böljande. Jokkar och små sjöar lyser här och var. Nu kommer vi att ha kalfjäll nästan hela återstoden av vandringen, precis vad vi längtat efter.

Vandra längs historiska stigar

Det kan tyckas vara ödemark, men här har människor bott i otaliga generationer. Här är sommarbetesland för flera samebyar och här föds renkalvar på våren och märks på hösten. Och stigarna vi trampar har trampats i hundratals år, kanske tusentals.

Efter ytterligare ett par dagars vandring nära himlen når vi det stora samevistet Staloluokta vid sjön Virihaures strand.

Kyrkan byggd av torv

Hit går inga bilvägar, men efter att bara ha mött ett tiotal människor per dag är det ändå som att komma till storstaden. Hit kan man flyga helikopter och många börjar eller slutar sin vandring här.

Vi stannar en extra dag, vilar benen, badar bastu och går på kvällsandakt i kyrkan som är en stor torvkåta med renfällar att sitta på.

Läs också: Vandringsguide – undvik nybörjarmisstagen!

I Staloluokta kan vi också, liksom i flera av BLT:s stugor på leden, köpa rökt röding och nybakt tunnbröd. Det är en ofattbar lyx när man ätit torrsoppor, pasta, potatismos och frystorkat i flera dagar.

De återstående fyra dagarnas vandring norrut från Stalo är lika galet vacker, men vi möter fler vandrare än mellan Stalo och Kvikkjokk.

Till slut når vi efter en lång och knölig nedförsbacke STF-stugan i Vaisaluokta vid den stora sjön Akkajaures strand, och dagen efter tar vi båten över till Ritsem och bussen söderut. Nio vandringsdagar och 15 mil var ingen match faktiskt.

Så vandrar du Padjelantaleden

– Börja i norr, i Vaisaluokta eller Änonjalme, och gå till Kvikkjokk i söder eller tvärtom. Mer sol i ansiktet om du går söderut. Lättare att se djur och fåglar i medljus om du går norrut.

– I norr åker du buss från Gällivare till Ritsem och tar båt över Akkajaure till Vaisaluokta/Änonjalme (båten går till båda platserna). Tidtabell på Facebook (Storlule Baten). Även i Kvikkjokk ingår kort båttransport (battrafikikvikkjokk.se). Till Kvikkjokk går länsbuss från Jokkmokk.

– Sammanlagt cirka 15 mil. Etappernas längd 9-25 kilometer.

– Vid varje etapps början/slut finns övernattningsstugor med stugvärd, antingen i Svenska turistföreningens (STF) eller Badjelánnda Laponia Turisms (BLT) regi.

– Övernattning i STF:s vandrarstugor kostar cirka 400 natt/person. Ska bokas i förväg (svenskaturistforeningen.se).

– En del stugor har enkla butiker med specerier, godis m m. BLT:s stugvärdar säljer ofta nybakat tunnbröd och ibland rökt fisk.

– Det går utmärkt att tälta längs leden.

Andra populära leder i fjällen

– Kungsleden. Drygt 40 mil mellan Abisko och Hemavan. Tågförbindelse i Abisko. Bussförbindelse på flera ställen längs leden (bl a Nikkaluokta, Saltoluokta/Kebnats, Kvikkjokk och Ammarnäs). Längs stora delar av leden finns övernattningsstugor.

– Jämtlandstriangeln. 4,7 mil och tre dagars vandring mellan fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Logi och utmärkt mat på fjällstationerna. Bussförbindelse i Storulvån.

– Vålådalsfyrkanten. Cirka 6 mil (fyra dagsetapper) med Vålådalens fjällstation (Jämtland) som utgångspunkt. Boende i STF:s vandringsstugor. Via vandringsstugan Gåsen finns förbindelse med Jämtlandstriangeln.

– Nordkalottenleden. Tuff och krävande led på cirka 80 mil (varav 38 mil i Norge och 7 i Finland) mellan Kvikkjokk och Treriksröset. Sammanfaller bitvis med Padjelantaleden och Kungsleden. Tält ett måste.

– Grövelsjön-Tänndalen. Från Grövelsjöns fjällstation i norra Dalarna 7,6 mil till Tänndalen i Härjedalen. Boende i tre STF-stugor längs leden. Bussförbindelse i Grövelsjön och Tänndalen.