Notering: Artikeln publicerades i januari 2020.

Det är tidig vintermorgon i jämtländska Ottsjö. Solen går upp över sjön och de snötäckta fjällen som omger byn.

Men det långt ifrån tyst och stilla.

Richard Rees har nämligen gått till hundarnas kojor för att ge dem mat och då brakar (o)ljudet i gång på högsta decibel.

Ivriga och tuffa huskeys

88 huskeys skäller och hoppar på samma gång – ivriga att bli utvalda för en slädtur.

– Det här är tuffa hundar, väldigt viljestarka, säger Richard och ler.

Han har haft hundar sedan han var barn och draghundar de senaste 15 åren.

– Hemma i Wales arrangerade jag också turer med draghundar men inte med släde utan med en vagn med hjul. Och det är ju inte riktigt samma sak, säger han.

Vidsträcka fjällvidder

Han ser ut över det snötäckta Ottsjö och de vidder och vildmark där hundspannen kan sträcka ut med släden bakom sig.

Att leva i vildmarken har varit Rickards dröm i över 20 år. Då var han en av de första att arrangera vildmarkskurser i Wales.

– Jag drömde om Alaska men jag kom bara halvvägs, säger han och skrattar.

– Men här finns möjlighet till samma livsstil så det känns bra.

Blev blixtförälskade

Claire var bergsguide i Wales och de började samarbeta tidigt och var bara kolleger.

När Richards dåvarande äktenskap tog slut och hans flyttade till Sverige tog hon hand om vildmarkskurser hemma i Wales.

Men det skulle snart förändras.

– När vi talades vid på telefon berättade Claire plötsligt att hon alltid hade varit kär i mig. Jag bjöd in henne på en date i Uppsala, och vi blev förälskade direkt. 2014 gifte vi oss i skogen i Jämtland, berättar Richard.

Tuff start i Sverige

Innan dess hade han tagit över ett mindre hundslädsföretag i Bräcke.

Nu flyttade de tillsammans till Huså med 20 000 på bankkontot och 21 hundar.

Början som småföretagare i ett nytt land var tuff när det gällde regler och kontakt med myndigheter.

Richard hade kvar sin dröm om en enkel timmerstuga i vildmarken och Claire delade den.

Läs också: Ingrid bor i väglöst land: ”Inget i det moderna samhället lockar mig”

Bodde i väglöst land

Nu fick de chans att flytta in i en timrad stuga med mosstak i ett väglöst land. Den låg långt inne i skogen utan rinnande vatten eller el. Vatten fick de hämta i en bäck i närheten.

Här bodde de i fem år med sina 30 slädhundar.

– Jag lovade att jag skulle fixa stugan mot att vi inte behövde betala någon hyra, berättar Richard.

Claire ett PR-geni

De flyttade dit och Claire visade sig snart vara ett PR-geni. Hon kom på att de skulle skriva till alla tidningar och magasin i Storbritannien och berätta om sitt nya liv i Sverige.

– Redan efter en timme började telefonen att ringa, och tidningarna ville göra intervjuer, säger Richard och skrattar.

Läs också: Sofie, 35, bor ensam i en stuga vid fjället

Tv-serie lockade turister

Sedan fick de vara med i en brittisk tv-serie om familjer som bodde i vildmarken.

Flykten till vildmarken hette den och blev en tittarsuccé över hela världen.

– Efter programmet var det så många nya människor som hittade till vår hemsida och ville boka våra hundspannsturer. Varje dag hade vi turister från hela Europa, Singapore och Australien, berättar Richard.

Fick ta över kennel i Ottsjö

Under fem års tid bodde de ensamma i sin timmerstuga tills en man i byn Ottsjö plötsligt dog och hans döttrar var tvungna att snabbt sälja kenneln med 30 slädhundar.

Men hundspannsturerna var mycket viktiga för byn, och Richard blev tillfrågad om han kunde ta över.

– Vi fick ta ett snabbt beslut, hundarna behövde mat. Vi lämnade timmerstugan i en hast och flyttade in till Ottsjö, säger han.

Tillhör de bofasta

Byborna var mycket tacksamma eftersom Ottsjö som många andra små byar är beroende av turismen för att överleva.

Nu tillhör han och Claire de cirka 100 bofasta i Ottsjö, med sina 88 hundar.

Claire är också med i Ottsjö byalag och vill utveckla fler aktiviteter i byn.

Nu på vintern är det högsäsong för turismen då de kör över 300 hundspannsturer.

Läs också: Svensk natur i klass med Amazonas

Slitsam vardag

Förutom allt annat arbete med hundarna, ge mat, motionera dem, städa burar med mera.

Hon och Richard sliter hårt. En vardag långt ifrån någon romantisk dröm om att färdas över snötäckta vidder med en hundsläde.

– Det är tufft fysiskt att arbeta med hundarna. Man står upp till låren i snö och händerna är stelfrusna. Ibland får man en blåtira av en ivrig hund som hoppar upp och krockar med en, berättar Richard.

Land följer med på en slädtur

Men idag jobbar paret tillsammans och ska ta med Land på hundslädtur upp på kalfjället, till Hållfjällets turiststation.

Richard väljer vant ut vilka hundar som ska vara med, ledarhundarna främst.

När alla tolv hundar har fått på sig sina selar bär det raskt av bland snötyngda granar och upp mot fjället.

Längst fram springer de vita ledarhundarna Bella och Smulan, och snön yr om medarna när vi far fram i det vackra snölandskapet.

Läs också: Hon bor ensam på Sveriges sista väglösa fjälljordbruk

Trivs trots allt slit

Det gäller att ha stenkoll. Släpper man på bromsen sticker hundarna i väg i rasande fart och i nedförsbackarna måste man ställa sig på bromsen med hela sin kraft för att sakta ner farten.

– Just när allt funkar med hundslädturerna och man ser glädjen i turisternas ansikten är det värt allt slit, säger Richard.

Richard och Claire Rees

Aktuell: Kör hundspannsturer och vildmarkskurser via sitt företag Wild Spirit Dog Sledding & Bushcraft courses.

Bor: I jämtländska Ottsjö.

Familj: Varandra och sina barn. Richard har barnen Freja och sonen Joe som har flyttat till Sverige. Claire har sonen James.

Gör: Richard är snickare, entreprenör, vildmarksguide, träskulptör och syr kläder av renskinn. Claire är projektledare, sköter administrationen och jobbar ibland på Ottsjö bryggeri.

Drömmer om: Båda har en stor kärlek till naturen och vill bygga en egen timmerstuga och bo långt ute i vildmarken.