Så förändrar klimatet Sveriges natur

I och med den globala uppvärmningen ändras klimatet till en varmare nivå, och därmed skiftas förutsättningarna för såväl djur som växter.

Det sker stora förändringar redan nu och de drabbar olika organismer på olika sätt. Fåglar har vingar och kan flytta sig, liksom många insekter, men det kan inte växter.

Kommer inte söderut

Värmekrävande arter har lättare att klara vinterperioden, samtidigt som de förlänger aktivitetsperioden. De har även möjlighet att flytta längre mot norr, expandera sitt utbredningsområde. Nordliga arter kan däremot knappast expandera söderut.

Det går naturligtvis inte att hävda att klimatförändringar är den enda faktorn som är avgörande för att arter förflyttar sig. Ofta beror det på en kombination av flera faktorer, men klimatfaktorn är den viktigaste.

Ägretthäger

Första konstaterade häckningen i landet skedde på Gotland så pass sent som 2012. Antalet fynd har sedan dess ökat, och sannolikt kommer antalet häckningar att fortsätta öka inte minst i södra och östra delen av landet.

Blå kejsartrollslända

Det första fyndet av blå kejsartrollslända gjordes på Gotland 2003. Den expanderar längs kusterna och har dessutom spridit sig norrut. Den är idag vanlig i Skåne samt på Öland och Gotland. Nära kusterna i Småland och Halland är den lokalt allmän. Fynd finns också från Bohuslän, Västergötland och Sörmland. Det nordligaste fyndet är gjort på Hållnäshalvön i norra Uppland.

Brandkronad kungsfågel

Tidigare har vi betraktat gärdsmyg som vår näst minsta fågel, men sedan drygt 20 år är det brandkronad kungsfågel som är vår näst minsta häckande fågel (minst är kingsfågel).

De första fynden i Sverige gjordes 1959 och den första häckningen kunde bekräftas i Skåne 1990. Under 2000-talet har antalet fynd ökat ytterligare. Numera bedöms arten vara en årlig häckfågel med ett bestånd på drygt 100 par där majoriteten finns i Skåne men även enstaka par i Halland och förmodligen i södra Småland. Den nordligaste häckningen är konstaterad i Göteborg.

Läs även: 12 fjärilar – så känner du igen dem

Karminspinnare

Fram till 2000 fanns karminspinnaren endast Ösmotrakten i Södermanland och på Gotland. Sedan dess har den varningsfärgade fjärilen expanderat kraftigt. Den har numera mindre förekomster utmed Götalands kustnära trakter, på Öland, på flera skilda platser i Uppland samt i Bohusläns skärgård och möjligen även vid Skånes sydkust. Spridningen hänger sannolikt även ihop med att även växten stånds blivit vanligare i södra Sverige.

Kartfjäril

Fram till 2000 fanns kartfjärilen enbart i Skåne där den hade en västlig utbredning med Hofterups mosse, söder om Landskrona, som nordligaste utpost. Under perioden 2000-2020 har den flyttat nordgränsen till Norrköpingstrakten. Några ströfynd finns norr därom, och det allra nordligaste fyndet är gjort i Eskilstuna i Södermanland. Den har alltså förflyttat sig ungefär lika snabbt som körsbärsfuksen.

Körsbärsfuks

Körsbärsfuks har en sydöstlig utbredning och till och med 1999 fanns den som längst norrut i Högby på norra Öland. Under perioden 2000-2020 har den flyttat nordgränsen av sitt utbredningsområde till Uppsalatrakten och som längst till strax söder om Tierp i norra Uppland. Det är en kraftig förflyttning på cirka 45 mil på 20 år.

Röd glada

För 50-60 år sedan var det en mycket sällsynt fågel i landet, och man hittade den endast i södra Skåne, gärna på soptippar. Sedan dess har den ökat kraftigt, särskilt under 2000-talet, och är numera allmän i Skåne samt i angränsande landskap och på Öland. Den är starkt ökande i Västergötland, Gotland och Östergötland. Den är även på stark frammarsch i Södermanland och Uppland.

Sälgskimmerfjäril

Det är antagligen den art som utökat sitt utbredningsområde mot norr snabbast av alla organismer vi har i landet. Fram till år 2000 fanns den lokalt i Skåne och västra Blekinge med de nordligaste förekomsterna i Ängelholm och Karlshamn.

Under perioden 2000-2020 har den utökat sitt utbredningsområde mot norr till Falun och Gävle, en sträcka på drygt 60 mil.

Stånds

Om det är snöfritt och inte alltför kallt, blommar växten stånds betydligt längre än vad som idag står i flororna. Det kan vara en anpassning till ett varmare väderläge. Andra exempel på detta är baldersbrå, stor och liten blåklocka, flera kungsljusarter, lavendel, stinknäva, röllika, färgkulla och mattram.

Tovsippa

Tovsippa och en del andra arter som normalt blommar på vår och försommar kan sent på hösten återkomma i en andra blomning, om vädret är milt. Några andra exempel är gullviva, fältsippa och smultron. Detta är dock inte lika vanligt som förlängd blomning.

Bålgeting

Denna jättegeting försvann på 1950-talet från Stockholmstrakten. Den etablerade sig åter i huvudstadsområdet vid millennieskiftet och blev därefter allt vanligare. Länge trodde man att den följde ekens utbredning, alltså ungefär upp till Dalälven. Men under den senaste 20-årsperioden har den etablerat sig i Uppland, flugit över Dalälven och finns tämligen allmänt upp till Söderhamn med sporadiska iakttagelser ända upp till Skellefteå.

Svarthakad buskskvätta

Har under 2000-talet etablerat sig i litet antal i sydligaste Sverige. Den första häckningen konstaterades i Skåne år 2000, därefter i södra Västergötland 2004. Sedan 2007 är den årlig i Skåne. Sammanlagt till år 2015 har revir eller häckningar konstaterats på mer än 15 olika lokaler, samtliga i Skåne förutom häckningen i Västergötland. Det verkliga antalet är rimligen betydligt högre.

Läs även: Bästa platserna att skåda fåglar