I skogsbrynet möts skogens och det öppna landskapets djur. Här betar rådjur och älg, här surrar humlor och bin och här äter fåglarna sig mätta på bär och insekter. De som bjuder på maten är till stor del de många buskar och träd som blommar under vår och försommar för att senare på säsongen bjuda på frukt, bär och nötter.

Först ut på våren är sälg som på håll avtecknar sig som gyllene bollar mot den i övrigt ännu kala vegetationen.

– Sälgen är tvåkönad och det är hanplantorna som med sina videkissar fyllda av pollen och nektar förser vårens tidigaste bin och fjärilar med näring, berättar Weronika Axelsson Linkowski, biolog som i många år arbetat med att kartlägga kulturlandskapets biologiska mångfald.

I sälgens spår följer en kavalkad av blommande buskar och träd som hägg, slån, hagtorn, olvon, apel, rönn och nyponrosor. De flesta tillhör familjen rosväxter och blommar i vitt, alla är de viktiga näringskällor för pollinerande insekter – men de bidrar med mycket annat.

– Buskarna och de lägre träden ger en variation i höjdled och en mosaik av olika miljöer som är värdefull för många djur. Smådjur och fåglar kan gömma sig och bygga bon samtidigt som det skapas soliga och vindskyddade värmefickor som är livsviktiga för en lång rad arter, säger Weronika.

Just de soliga och varma platserna har en nyckelroll i landskapet.

– Det är stor brist på död ved, men framför allt är det stor brist på solbelyst död ved. Ett dött träd som står i ett soligt skogsbryn är mycket värdefullare för vedlevande insekter än om det står inne i skogens skugga, förklarar Weronika.

Ett fint skogsbryn har en trappstegsformad siluett med högre lövträd närmast den slutna skogen och lägre buskar mot det öppna landskapet.

Ligger skogsbrynet mot en betesmark får det ofta en mer böljande och flikig form än när skogen gränsar mot en åker. Växter från brynet kan växa in i hagmarken samtidigt som djuren trampar upp gläntor och stigar som sträcker sig in i skogen. Det ger ett bredare bryn och en än mer varierad och värdefull miljö.

Att betande djur är bra för biologisk mångfald och att många blommande örter skulle gynnas av mer bete är välkänt. Mindre känt är kanske att när det väl betas, görs det ibland så hårt att blommorna istället missgynnas. I sådana marker kan taggiga buskar som slån och rosor vara extra värdefulla.

– I ett taggigt buskage kan blommor som blåklocka och ängsvädd skjuta upp och blomma och sätta frö även om de blir nedbetande i övrigt, säger Weronika.

Det gäller även skott av lövträd som inte har en chans att komma upp i hårdbetade och vältrampade ytor men kan växa till sig i ett taggigt snår.

– Finns det skydd av en taggig eller tornig buske kan en rönn eller ekplanta växa till sig där, berättar Weronika.

Senare på säsongen kommer många av de blommande buskarna och träden att digna av frukt. Hasselnötter, rönnbär, nypon, fläderbär, ekollon och slånbär… Skogsbrynet bjuder inte minst fåglarna på ett välfyllt skafferi.

Brynens mosaikartade och varierade miljöer är extra värdefulla när jordbrukslandskapet blir allt mer öppet samtidigt som skogen blir allt mer sluten. Dessvärre är även skogsbrynen en hotad miljö.

– Det pratas inte lika mycket om skogsbryn och brynlandskap som om ängs- och hagmarker men skogsbryn är en av de naturtyper som minskar snabbast just nu, säger Weronika.

Gränsen mellan skog och öppet landskap finns visserligen kvar – men gränsområdet blir allt tunnare och skarpare. Förr var det vanligt med öppna och flikiga bryn på gränsen mellan gles skog och jordbruksmark. De har ersatts av skarpa och raka gränser mellan tät skog och öppna marker.

Men skogsbrynen gynnar inte bara de vilda växterna och djuren. Såväl jordbruket som skogsbruket kan tjäna på att låta brynen bli bredare igen.

– Fåglar och många insekter som trivs i skogsbrynen pollinerar även odlade grödor och äter skadeinsekter i jordbrukslandskapet. Samtidigt skyddar brynen barrträden i produktionsskogen från avgaser och hårda vindar berättar Weronika.

Som en bonus gör skogsbrynen landskapet vackrare, matnyttigare och trevligare att vistas i. Här kan vi njuta av vårens och försommarens blomsterprakt, spana efter fjärilar och humlor, skåda fåglar och plocka bär. Eller stå på pass under jaktsäsongen.

12 ”huvudpersoner” i skogsbrynet

1. Sälg bjuder på frukost. Med sina matiga kissar erbjuder sälgen de första insekterna näring innan andra blommande buskar slår ut. Sälgen tillhör det stora videsläktet där även knäckepil och vitpil ingår.

2. Slån bildar snår. Växer i höga, taggiga och ogenomträngliga snår som när de blommar på bar kvist i maj tycks skumma i vitt. Bären är blåsvarta, 1–1,5 cm stora och kärva i smaken.

3. Hagtorn har försvar. Blommar i maj-juni med buketter av vita ”minirosor”. Hagtorn är ett släkte som känns igen på de torniga kvistarna, de flikiga bladen och de ovala, röda frukterna. Att skilja arterna är svårare, inte minst då de gärna korsar sig med varandra.

4. Hägg blommar i klasar. Hägg är ett vanligt, oftast flerstammigt träd. Det blommar i maj–juni med typiska, långa blomklasar. Bladen är enkla, fint sågade och liknar nära släktingen sötkörsbärs. De känns igen på de små, gröna körtlar som sitter vid bladskaftet. Bären är små och svarta.

5. Sötkörsbär lockar fåglar. Kallas även fågelbär, blommar i juni och får senare rödsvarta frukter som älskas av fåglar. När den inte avslöjas på blommor eller bär kan man känna igen den på de två röda körtlar som sitter på bladskaftet.

6. Rönn har karaktär. Med sina parfingrade blad och iögonenfallande bärklasar är rönnen lätt att känna igen. Den är ett nätt litet träd som pryder sin plats från blomningen i maj-juli tills de avslutande fina höstfärgerna.

7. Kusin oxel. Är nära släkt med rönnen och påminner om sin släkting i utseendet. Bladen är mer eller mindre oregelbundet flikiga och bären är färre och lite större.

8. Vildapel har tornar. Till skillnad från kvarstående odlade aplar är vildapel ofta försedd med vassa tornar. De skiljs även åt på att vildapeln är mindre hårig. Den har till exempel glänsande, rödbruna årsskott medan den ”tama” apeln har filthåriga skott.

9. Rosa vildrosor. Det finns många vildväxande rosor i Sverige. De blommar i juni-juli med stora, rosa och väldoftande blommor. Arterna blommar i skiftande nyanser, har olika typer av taggar och varierar i doft. De är inte helt lätta att skilja åt men bjuder alla på ätliga nypon.

10. Väldoftande fläder. De platta, väldoftande, vita blomställningarna i kombination med de sammansatta bladen gör flädern lätt att känna igen. Både blommorna och senare de svarta små bären är goda att göra saft av.

11. Bedräglig druvfläder. Blomställningarna är bulligt äggformade och har gulvita-grönaktiga blommor och är egentligen inte svåra att skilja från fläderns. Stenfrukterna är lysande röda och giftiga för människor men inte för fåglar.

12. Olvon har egen krans. Många känner olvon från ”Visa i midsommartid”. Färre har sett busken i verkligheten men när den blommar är den lätt att känna igen. Blomställningarna har en krans av stora, sterila vita blommor, som lockar pollinerare till de små fertila blommorna i mitten.