Lukten är ormarnas viktigast sinne. De samlar in doftpartiklar via tungan. Att tungan är kluven gör att ormen kan avgöra från vilket håll en doft kommer.

Som alla reptiler och groddjur är ormar växelvarma och i vårsolen lockas de fram för att värma sig. Men de rör sig långsamt i den ännu kalla luften och är lättare att studera än på sommaren, då de bara behöver sola en stund på morgonen för att få upp temperaturen och sedan glida undan.

Övervintrar tillsammans

På våren kan det hända att man får syn på flera ormar i närheten av varandra. Det beror på att huggormar och snokar ofta övervintrar många tillsammans.

Av Sveriges tre ormarter är bara huggormen giftig. Men att en människa blir biten sker bara om huggormen känner sig hotad till livet, till exempel om man råkar trampa på den. Eftersom huggormen ogärna vill slösa dyrbart gift utsöndras inget gift i cirka hälften av alla försvarsbett.

Snoken är vår största orm och vår tredje orm, hasselsnoken, är den mest sällsynta. Tänk på att alla ormar är fridlysta. Det är förbjudet att döda eller flytta dem eller deras ägg.

Sveriges 3 ormarter

1. Huggorm

Världens nordligaste orm förekommer ända till östra Ryssland, Kina och Nordkorea. I Sverige saknas den bara i fjällen. Upp till 90 cm, men oftast 65-70 cm.

2. Snok

Snoken finns i södra och mellersta Sverige och upp längs Norrlandskusten. Vanligen 65-70 cm men enstaka kan bli 120-130 cm.

3. Hasselsnok

Hasselsnok finns på spridda lokaler i södra Sverige i restpopulationer efter att ha haft ett större utbredningsområde när klimatet var varmare. Upp till 80 cm lång. På ryggen löper två rader av mörka fläckar, vilket på minner om huggormens sicksackband.