Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Djur & natur 5 oktober 2016

Unikt möte! Han hittar nattskärror där ingen tror att de finns

En del har hört den men väldigt få har sett den. Land var med och satte upp nät i mörkret för att fånga och ringmärka den mystiska nattskärran.

FOTO: Fredrik Loberg

Klockan är fyra en sensommarmorgon efter en natt med fullmåne. Solen har inte stigit upp när vi ger oss ut på grusvägar till ett område med gles skog nära Tjuståsa, strax väster om Oskarshamn.

På avstånd hörs en kattuggla i ena riktningen och några människoröster i den andra för bockjakten har just inletts.
Cirka 200 meter från bilen knyter Urban Rundström först upp ett finmaskigt nät mellan två träd och sedan ytterligare ett strax intill. I en tall mellan näten hänger Urban upp den bandspelare han byggt av en plastdunk, en marinhögtalare och spelanordning med minneskort, och trycker på ”play”.

– Det du hör är nattskärrans ljud. Tanken är att det ska locka hit ­riktiga nattskärror, berättar Urban.
Vi går tillbaka till bilen och väntar. En halvtimme senare återvänder vi spända av förväntan till näten och den falska nattskärran.
Inte många nätter återstår av den här sommaren till att ringmärka verkliga upplagor av den mytomspunna nattskärran. De äldsta har redan påbörjat sin 70–80 dagar långa vinterflyttresa mot mellersta eller södra Afrika. De sista ger sig av ungefär i början av oktober.

– Det är lika häftigt och spännande varje gång att se om det sitter någon i nätet, säger Urban med något lägre röst när vi närmar oss näten.
Men jo, vi ser snart att flera små knyten fastnat i näten. Och minsann, det är nattskärror! De verkar vara orörliga, och jag funderar på om de verkligen lever, men sedan sprattlar en av dem så pass att jag rycker till.

– Tre stycken! utbrister Urban.

– Det här var lyckat! Så många lyckas jag sällan fånga på en gång.

Med vana händer greppar Urban nattskärrorna och lyfter dem ur ­näten Han lägger dem i var sin påse av tunt tyg och tar med påsarna till bilen. En av nattskärrorna skriker mer högjutt än de andra.

– Ja, den här är riktigt förbannad. Jag får nog ringmärka den först, säger Urban.

Aktiv på natten

Det här är den 543:e, 544:e och den 545:e nattskärran som Urban ringmärker. Ingen annan har lärt sig så mycket om denna fågel vars karaktäristiskt knarrande ljud många människor hört men vars trädgrenslika svartbrungråspräckliga fjäderdräkt få har sett.

– Att upptäcka honan där hon ligger på marken och ruvar är näst intill omöjligt.
Icke ruvande nattskärror gömmer sig på dagarna på trädgrenar eller i buskar. Den är bara aktiv på nätterna.

– Den har en ganska liten näbb men enormt breda mungipor. Många som följer med mig ut blir rädda när nattskärrorna spärrar upp sitt jättegap. Det är med öppet gap den flyger runt och fångar insekter, berättar Urban.
Förr i tiden kallades nattskärran för ”getmjölkaren” för att man trodde att den sög mjölk ur getter.

– Vi vet i dag att det inte stämmer men faktum är att den gärna söker sig till boskap, kohagar, hästar och runt gårdar där det är gott om insekter, säger Urban.
Beståndet av nattskärror ­minskade markant när bilismen blev allmän på 1950-talet och när det småskaliga jordbruket minskade.

– Nattskärrorna satt ofta på ­vägarna och väldigt många blev påkörda.
Nattskärran förmodades vara utrotningshotad och har varit rödlistad fram till förra sommaren. Rödlistningen hävdes i och med att Urban Rundström under sina inventeringar i trakterna runt Oskarshamn på ­några få år lyckades hitta flera ­hundra nattskärror. Han är ute och inventerar 40–50 nätter varje sommar, från maj till början av september.

– Kanske var det väl tidigt att häva rödlistningen för ingen vet egentligen hur stort beståndet är i Sverige. Men i markerna runt Oskarshamn med alla hyggen är förutsättningarna för nattskärran gynnsamma, förklarar Urban.
Tygpåsarna lägger han på bilens motorhuv och plockar raskt fram ett skrivblock, penna, en liten våg, linjal, kamera, en låda med ringar och en tång specialanpassad för nattskärrornas ringstorlek.

Föreläser om nattskärran
Urban Rundströms stora fritidsintresse för nattskärror har utvecklats till ett forskningsprojekt. Han mäter vingarna, känner på magarna hur mycket insekter de ätit, väger dem, tar fotografier från olika vinklar och ålders- och könsbestämmer dem.

– Dem vi fångade nu är inte så lätta att könsbestämma. De är årsungar, som inte hunnit utveckla de vita fläckar på fjäderdräkten som karaktäriserar en hanne.
Under vinterhalvåret går Urban igenom all fakta han skrivit ner och granskar bilderna han tagit. Han skriver forskningsrapporter och är ute i hela Sverige och föreläser om nattskärran.

– Det finns ett jättestort intresse för att veta mer om den här spännande fågeln. Jag fick en påringning från ett område i Uppsala där de inte trodde att det fanns så mycket nattskärror kvar men när jag var där så hittade jag många.
Urban finns även till hands vid inventeringar när miljökonsekvensbeskrivningar behöver göras inför vindkraftsbyggen. Det har hänt att han hittat betydligt fler nattskärror i ett område än vad miljökonsulten gjort.

– Ibland rapporteras det från ett visst område att man inte har sett eller hört en enda fågel, men sedan har jag hittat åtskilliga i alla fall. Hemligheten är att man måste stanna ­gans­ka länge i ett område.
Han berättar att hittills har ingen annan ringmärkare i Sverige eller utomlands fångat någon nattskärra som Urban fångat men han tror att det bara är en tidsfråga eftersom han ringmärkt så många.

– Jag har fångat en nattskärra som hade en italiensk ring och en med en tysk samt några från Utklippan i Blekinge och någon från Ottenby fågelstation.

Grupp av experter

För att utbyta erfarenheter mellan länder har Urban varit med och startat en europeisk grupp av nattskärraexperter, som träffades för första gången i Lund förra vintern.

– Genom ett sådant samarbete kan vi få fram ny kunskap.
Sedan uppväxtåren i Södermanland har Urban haft ett starkt intresse för fåglar. Han har ringmärkt i många år och arbetat på fågelstation. Hans särskilda intresse för nattskärror väcktes 2010, när han förstod att kunskapen om fågeln var så låg  och att många gärna ville veta mer.

– De väger ungefär som en koltrast men är lite längre och vingarna är betydligt längre. Det kan vara 70 centimeter mellan vingspetsarna.

– Jag brukar beskriva nattskärrans sång som ett surrande läte som stiger och faller i tonhöjd, lite som en spinnrock.

Nattskärrorna som Urban ­fångar in den här tidiga morgonen strax ­innan augusti går över i september väger mellan 72,4 och 80,7 gram. ­Efter att ha mätt och undersökt var och en i några minuter släpper han ut de tre årsungarna i det fria igen.

– För nattskärrorna är ringarna ungefär som att bära en armbandsklocka, de orsakar inga problem. De väger bara någon tiondels gram, säger Urban Rundström.

Nattskärran surrar

Vingspann upp till 70 cm.
Spräcklig i brunt, grått och svart med beigevita inslag. Mycket svår att upptäcka på dagen, då den vilar.
Jagar insekter i skymning och nattmörker.
Mycket karaktäristiskt surrande läte som kan hålla på i timmar
vår- och försommarnätter.
Häckar framför allt i gles tallskog, på hyggen och torra myrar.
Övervintrar i mellersta och södra Afrika.
Häckar i södra halvan av landet med cirka 7 300 par (enligt
Sveriges Ornitologiska Förening).

Relaterade artiklar

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen