Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Hälsa 7 maj

Christoffer Lindhe förlorade sina ben och en arm i tågolyckan

Christoffer Lindhe vaknade upp till beskedet att hans ben och ena arm var borta. Han var 17 år – men vägrade knäckas.

 I dag är Christoffer Lindhe småbarnsförälder med eget företag.
I dag är Christoffer Lindhe småbarnsförälder med eget företag. FOTO: Joi Grinde

Det var en småkylig julinatt år 2006. Christoffer Lindhe och hans kompisar hängde på en bilutställning i Varberg och Christoffer ville gå och lägga sig före de andra.

På sin väg tillbaka till tältplatsen la han märke till tre killar som tycktes följa efter honom. Han tog vägen över järnvägsspåret och ökade takten.

 Christoffer Lindhe, 17 år, strax innan olyckan.
Christoffer Lindhe, 17 år, strax innan olyckan. FOTO: Joi Grinde

Benet kapades direkt

En timme senare. Christoffer ligger orörlig, raklång över spåret. Pannbenet är spräckt, troligen har han snubblat och slagit huvudet i rälsen. Lokföraren hinner inte bromsa. Benen kapas direkt, vänster arm efter att kläderna fastnat i hjulen.

En procents chans överleva

Det kunde ha varit slutet. Statistiskt sett borde det också ha varit det.

– En av läkarna sa att det är en procents chans att överleva under de här omständigheterna, säger Christoffer Lindhe.

Förblöder snabbt

När tre kroppspulsådror är av förblöder du snabbt. Men den ovanligt kyliga sommartemperaturen, det faktum att en av poliserna just gått en utbildning om olyckor som denna, att Halmstadspolisen valt att utrusta sina bilar med strypförband och att Christoffer själv var elitsimmare, gjorde att han hade marginalerna på sin sida.

– Det känns fortfarande overkligt att tänka på. Det ska inte gå att överleva.

Och det var just detta Christoffer bestämde sig för att motbevisa.

Nyförlöst sambo

I dag är det bråda dagar. Christoffer Lindhe har tvingats lämna sin två veckor gamla dotter, sin tvååring och nyförlösta sambo hemma i huset i Halmstad, för en protesmässa i Köpenhamn.

Döljer inte protesen

Han är klädd i skjorta och shorts. Långbyxor är bökiga att dra på, men framförallt döljer de proteserna. Varför skulle han inte vilja visa dem?

– Det är bättre att låta alla se varför jag haltar. De gör också att de ger mig mer space så att jag slipper riskera att någon råkar stöta till mig.

 Christoffer Lindhe på mässa med sitt företag.
Christoffer Lindhe på mässa med sitt företag. FOTO: Joi Grinde

Ny sorts protes

Nu sicksackar han mellan föreläsningar, kundmöten och montern där han visar upp det egna företaget Lindhe Xtends proteser.

– För mig är det viktiga att efterlikna människokänseln, och det gör den här foten på ett helt annat sätt än andra, säger han.

 Christoffer Lindhe har utvecklat en fotprotes som gett både honom och hundratals andra ett friare liv.
Christoffer Lindhe har utvecklat en fotprotes som gett både honom och hundratals andra ett friare liv. FOTO: Joi Grinde

Utbildat civilingenjör

Christoffers egen frustration över stela och oböjliga protesfötter har tagit honom hit. Redan under utbildningen till civilingenjör började han jobba med att ta fram andra material och tekniker för en större flexibilitet och böjlighet i sidled.

2015 blev prototypen godkänd och sedan dess har hundratals proteser sålts både i och utanför Europa.

– Mitt mål är att se till att alla får chans att testa dem. Du ska inte behöva leva med begränsningar som du inte hade behövt ha.

Smärta och förlorade drömmar

Men resan hit har varit både smärtsam och lång. När 17-årige Christoffer verkligen förstod vad som hade hänt, att hans ben var kapade över låren och armen en bit nedanför axeln, såg han sig själv som ett kolli. Det fanns inget annat än smärta och förlorade drömmar – och brutala begränsningar.

Tävlingsinstinkten vaknade

Dörren till hoppet öppnades av en film som hans pappa visade honom. Den handlade om amerikanen Cameron Clapp som varit med om en nästan identisk tågolycka och nu både kunde gå, springa och åka skidor med sina proteser. Kanske fanns det trots allt fortfarande ett liv där utanför sjukhusväggarna?

– Min tävlingsinstinkt vaknade. Kunde han så kunde jag.

Kroppen visste direkt

I slutet av den halvårslånga rehabiliteringen fick Christoffer, som tävlingssimmat på elitnivå, för första gången hoppa i sjukhusbassängen.

Än i dag kan han inte förklara hur, men redan under det där första doppet behärskade han de fyra simsätten. Han var i sitt rätta element.

– Kroppen visste direkt hur den skulle kompensera. En kille som var där sa på skämt ”Det blir Paralympics nästa för dig.”

 Två år efter olyckan simmade Christoffer Lindhe i Paralympics.
Två år efter olyckan simmade Christoffer Lindhe i Paralympics. FOTO: Joi Grinde

Det går–inställning

Det borde ha varit omöjligt. Alla sa att det inte fanns en chans, inte på så kort tid. Just därför bestämde han sig. Två år efter olyckan tävlade Christoffer Lindhe i OS i Peking.

– Det här var startskottet för min det går-inställning. Så länge jag tror på det så går det.

Tufft hela tiden

Christoffer utstrålar den framgångssaga han också beskriver. Den verkliga historien bakom sagan rymmer förstås också smärta, hinder och ständig motvind.

– Egentligen har det varit tufft hela tiden. Men det som verkligen betyder något är hur du hanterar det, en insikt jag hade med mig från idrotten. Även när det var jättejobbigt gav jag mig aldrig, och det gjorde ju att jag blev bra. Jag fortsätter helt enkelt tills jag löser problemet.

Läs också: Sofie, 35, bor ensam i en stuga vid fjället

Troget kompisgäng

Men ensam är sällan stark, hur driven och optimistisk man än är. Så vek heller inte vännerna från 17-åringens sida. Christoffers dåvarande flickvän var en stor trygghet, berättar han, liksom kompisgänget hemma i Ulricehamn. Var helgens fest på tredje våningen utan hiss, ja, då bar de helt enkelt upp honom i rullstolen.

– Jag tror inte att de förstod hur avgörande de var för mig. Än idag är de mina närmsta vänner.

Alla visste vad som hänt

Att han bodde i en liten stad spelade roll, menar han. Så gott som alla i samma ålder visste vem han var sedan innan och när han kom tillbaka till gymnasieklassen i rullstol visste de också varför.

– För mig var det jätteviktigt att människor kände till vad som hänt. Att jag var som de, jag hade bara råkat ut för en olycka.

Byter blöjor på dottern

I dag har Lindhe Xtend fem anställda. Christoffer kör bil och flyger på möten, och de egna proteserna gör det möjligt att promenera ut i skogen på picknick med familjen.

Med en specialdesignad och mjukstoppad arm kan han dessutom byta blöjor på sina döttrar. Men, konstaterar han, även för honom är det svårt att hitta lösningar på allt. Det handlar om småsaker som ställer till det, som när dottern skriker efter nappen efter att han själv krupit till sängs utan sina proteser.

– Det tar tjugo minuter att ta på sig dem, så allt måste ligga nära så att jag kan nå det med högerarmen. Jag får mycket hjälp av min sambo för att det ska fungera.

Martina och Christoffer träffades på Ulricehamns enda nattklubb ett år efter olyckan. Sedan dess har de stått vid varandras sida.

Lyckas med det omöjliga

Bitterheten har aldrig getts chans att gripa tag i Christoffer. Men han minns det destruktiva ältandet den första tiden på sjukhuset, innan han såg filmen om killen som hade lyckats med det som verkade så omöjligt.

– Det som Cameron Clapp betydde för mig hoppas jag nu kunna betyda för andra.

Läs också: Anders kom igen efter den svåra motocrossolyckan

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 43 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen