Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Hälsa 7 mars

Erika drabbades av OCD

När Erika, 30, blev sjuk i OCD ville hon inte att någon skulle veta. Hon led och skämdes. Men tack vare terapi har hon fått kontroll på tvångstankarna.

 Erika Lindquists OCD bröt ut i tonåren. Hon har haft flera återfall men fått bra hjälp av KBT-behandling.
Erika Lindquists OCD bröt ut i tonåren. Hon har haft flera återfall men fått bra hjälp av KBT-behandling. FOTO: Irmi Persson

Det är sommar. Erika Lindquist är 14 år gammal. Hon hoppar studsmatta med en kompis hemma i villaområdet i Sollentuna.

Rädslan går över i skräck

Plötsligt drar det till i ryggen. Det gör rejält ont och smärtan går inte över. Erika blir rädd. När hon ser sig i spegeln upptäcker hon att kroppen är alldeles sned. Rädslan övergår nu i skräck.

Vanställd, ful och utstött

Erika ser framför sig hur hon får leva resten av sitt liv vanställd, ful och utstött. Det spelar ingen roll att en sjuksköterska konstaterar att hon bara fått en sträckning som kommer gå över av sig själv.

– Det där med ryggen utlöste min OCD. Även efter det har det alltid varit specifika händelser som golvat mig, säger Erika.

Läs också: Det här är OCD – tvångstankar

Går inte att resonera

Efter incidenten på studsmattan blev Erika orimligt orolig så fort hon gjorde sig det minsta illa. Slog hon till exempel i en armbåge sökte hon försäkran från omgivningen att hon var okej. Inte en eller två utan många gånger.

– Alla sa att jag inte behövde oroa mig. Men jag måste fråga om och om igen vilket bara förstärkte min OCD. Det går inte att resonera med en person med tvång.

Starka katastroftankar

Erika fastnade alltmer på sitt rum på grund av starka katastroftankar. De handlade om hur hennes liv skulle bli om hon fick en svår, kronisk skada. Hon målade upp bilder, den ena värre än den andra, av sig själv utan ena armen, i rullstol och så vidare.

Fokusera på annat

Så småningom fick Erika gå i samtalsterapi på BUP, barn- och ungdomspsykiatrin. Hon uppmanades att försöka fokusera på annat och skaffa nya intryck.

– Jag började laga mat med min pappa. Det var roligt tyckte jag, för han lagade oftast lite finare, godare mat än den vanliga vardagsmaten. Syftet var att avleda och under en period blev jag lite bättre.

Tvångstanken fastnade

På sommarlovet efter nian inträffade den andra specifika händelsen som triggade i gång Erikas tvångstankar och -handlingar. Hon hade varit på språkresa i England och stod och väntade vid bagagebandet på Arlanda. När väskan kom upptäckte hon att adresslappen var borta.

– Jag började leta efter lappen men hittade den inte. Jag fick mer och mer ångest, för jag tänkte att om någon fick tag i den skulle det kunna bli inbrott hemma hos oss. Det var en tvångstanke som fastnade.

Kontrollbehovet växte

Erika berättar att hon sedan barnsben varit lite känslig och ängslig av sig, men från början inte på något överdrivet vis. Det var först i tonåren som ångesten kom. Där någonstans började också hennes kontrollbehov att växa sig starkare.

Vem gömde sig i badrumsskåpet?

Efter den försvunna adresslappen blev Erika väldigt sjuk väldigt fort. Hon började med att kontrollera att dörrar och fönster var ordentligt stängda innan hon gick och la sig. Snart blev kontrollerna mer omfattande. Hon kände sig tvungen att försäkra sig om att ingen gömde sig bakom soffan och gardinerna, under sängarna och i skåp och garderober.

– Jag kollade till och med i badrumsskåpet. Ingen skulle få plats där, det är ju så här stort, säger Erika och tecknar en liten rektangel i luften med händerna.

Insåg det tokiga

Trots att hon insåg hur tokigt det hela var kunde hon inte låta bli. Hela kontrollproceduren tog till slut runt en timme varje kväll.

– Tvångstankarna är så oerhört starka och obehagliga och när man ger efter för dem blir de ännu värre. Det är som att ha en liten diktator i huvudet, man bestämmer inte själv.

Började med KBT

Situationen eskalerade och Erika fick på nytt komma till BUP. Den här gången fick hon börja med KBT, kognitiv beteendeterapi.

Erika var skeptisk och gillade inte terapeuten alls. Hon klev ju in och ”störde” och ställde krav. Samtidigt ville Erika vara terapeuten till lags, vilket hon i efterhand menar var positivt. Det tvingade henne att försöka göra övningarna de kommit överens om under terapin.

– Vi bestämde till exempel att jag fick känna på handtaget ett förutbestämt antal gånger. Jag kunde ju annars stå där hur länge som helst. Sedan gjorde vi samma sak med fönstren, sängarna, soffan och så vidare. Det var jättejobbigt men jag blev sakta bättre.

Accepterade inte beteendet

I samband med terapin fick också Erikas familj lära sig hur de skulle bemöta henne. Först ledde det till ännu fler konflikter, men oavsett hur mycket Erika nu skrek, grät och stängde in sig på sitt rum så accepterade de inte längre hennes beteende. På sikt bidrog det till att minska hennes tvångshandlingar.

Stoppar impulser

– KBT har lärt mig hur jag funkar och att känna igen en tvångstanke tidigt. Det gör att jag numera kan stoppa impulsen att agera på den. Tvångstankarna försvinner alltså inte, utan man får öva på att våga vara i ångesten tills den ebbar ut.

Läs också: Lotta lärde sig hantera sin panikångest

Stod i duschen i timmar

Erika har fått ett par större återfall i vuxen ålder. Det ena utlöstes när hon råkade hamna mitt i en flaxande duvflock och fastnade i en tanke om att fåglarna hade skabb.

– Jag kände mig besudlad och upplevde efter ett tag att hela huset var besmittat förutom mitt rum och min plats i köket. Jag tvättade mig ständigt och kunde stå i duschen i timmar.

Amputera benet

Det andra återfallet inträffade för ungefär fyra år sedan. Erika var på en semesterresa i Vietnam och brände sig svårt i solen. Hon fick blåsor över hela framsidan på kroppen och på låren. Det triggade en föreställning om att hon skulle tvingas amputera benen och därefter överges av pojkvän och kompisar.

Panikångest varje dag

– Jag fick panikångestattacker varje dag. Det slutade med att jag efter kraftigt inre motstånd skrev in mig på en psykiatrisk avdelning på Danderyds sjukhus.

Läs också: Ångesten styrde hans liv

Tvingade sig

Så småningom vände det med hjälp av antidepressiv medicin och terapi. Erika tvingade sig själv att göra saker och vara aktiv trots att hon helst bara ville ligga i sängen och vältra sig i ångest.

– Hela tiden har jag haft ett jättebra stöd av min omgivning. Det är väldigt viktigt och har hjälpt mig mycket.

Mår bättre

I dag mår Erika bättre än någonsin. Hon får fortfarande tvångstankar ibland men kan kontrollera sitt beteende. Hon är också medveten om att hon har en underliggande sårbarhet att ta hänsyn till. Ångesten får lättare fäste om hon till exempel blir stressad eller arg.

Finns hjälp att få

Sedan i december förra året jobbar Erika som vårdare på ett LSS-boende där hon verkligen trivs. Hon har också engagerat sig i OCD-förbundet.

– När jag blev sjuk blev mina föräldrar medlemmar men själv ville jag inte eftersom jag skämdes. Nu är det tvärtom. Jag vill bidra med mina erfarenheter och stötta andra om jag kan. Det finns hopp och hjälp att få även om man mår fruktansvärt dåligt, säger Erika.

Läs också: Självhjälp vid lindriga tvångstankar

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen