Olle nära döden i svår traktorolycka: "Det känns ofattbart och ibland gråter vi"

Vi träffas i köket i gårdens gamla charmiga boningshus i byn Kopprarp utanför Karlshamn. Hustrun Eva bjuder på kaffe och hembakat medan Olle berättar om den svåra olyckan som inträffade på eftermiddagen den 12 juli 2019.

– Vi har pratat och försökt bearbeta det som hände. Det känns ofattbart och ibland gråter vi.

Känner tacksamhet – vi har varandra

Men framförallt känner de en stor tacksamhet över att allt gick bra och att de har varandra.

– Vi har en stark sammanhållning i vår familj och det har betytt mycket under det gångna året, säger de båda och kramar om varandra.

Olle sög ner diesel i lungorna

Olle Persson var ensam hemma när han skulle tömma traktorn på gammal diesel och fylla på ny.

– Det var en varm dag och jag kände aldrig att jag fått upp diesel i munnen, det smakar inget. När jag tog ett nytt andetag för att suga mer fick jag ner det i lungorna.

Det svartnade för ögonen och han orkade inte ens ringa med mobiltelefonen. Men lyckades ändå släpa sig den korta sträckan fram mellan träden till landsvägen.

Olle hade änglavakt

Och han hade nästan overklig tur för just då kom en granne körande.

– Jag hade änglavakt. Han ringde 112 direkt. Larmet gick och snart var två ambulanser på plats.

Två sjuksköterskor följde med till Blekingesjukhuset i Karlskrona. En hjälpte Olle med syresättningen medan den andra talade med giftinformationen och akuten. Föraren körde på rekordtid.

– Jag såg en hel stab av grönklädda personer ta emot mig vid akutintaget.

Övervakades dag och natt

Läkarna gjorde vad de kunde men skadan på lungvävnaden var redan skedd. Nu var det bara att hoppas och prova olika metoder för att rädda hans liv. Första dygnen var Olle väldigt dålig. Han övervakades dag och natt och en sjuksköterska kom till och med på sin lediga dag för att se till honom.

– Jag blev behandlad och opererad av specialistläkaren Per Landelius som jobbar både vid Uppsala Akademiska sjukhus och här i Karlskrona. Som tur var fanns han på plats här när jag kom in. Han höll koll på mig även under de dagar han arbetade i Uppsala.

Yngste sonen David kom till sjukhuset när Olle blivit inlagd och då sa Olle – jag kommer nog inte hem idag. Föga anade han och familjen att det skulle ta 68 dagar innan han fick komma hem till gården igen.

Röntgen visade att nästan hela lungorna var angripna av dieselångorna, de skulle ha varit helt svarta, men de var nästan helt vita.

Kemisk lunginflammation är mycket svårbehandlad

Diagnosen kemisk lunginflammation är mycket svårbehandlad. De som fått diesel i lungorna överlever oftast inte, även om det bara handlar om en matsked. De flesta dör inom 2-3 veckor. Men har man tur kan lungorna återhämta sig och läkas till viss del.

– När läkaren sa till mig att det här kommer att ta tid tänkte jag ok, en vecka eller 14 dagar, max. Det kommer att ta lång tid, fortsatte läkaren.

– När jag väl accepterat det tog jag en dag i taget, då gick det lättare.

Vätternrundan hjälpte honom

Olle kopplade på uthållighets-systemet.

– Jag vet vad det innebär. Jag cyklade Vätternrundan, 30 mil, tre veckor innan olyckan. Jag har kört loppet åtta gånger med bästa tiden 11 timmar. När man cyklar så länge känns det motigt i början, men det är bara att stå ut. När man passerat mitten, räknar man neråt och då går det lättare. Det var likadant med sjukdomen.

Olle hade feber och hosta. Gamla skador och problem i ben, fötter och rygg, kom plötsligt tillbaka. Smärtstillande hjälpte inte, han var tvungen att sitta upp med hjälp av kuddar och stöd. Hela tiden med syrgas. Även respirator fanns till hands.

Hela kroppen var påverkad och han gick snabbt ner 16 kilo. Efter en månad försökte läkarna få bort vätska från lungorna. Plötsligt sprack ena lungan och Olle som var för dålig för att sövas opererades akut med lokalbedövning. Sedan beslöt man att försöka täta lungvävnaden med ”blood patch”.

– De tappade mig på blod som sedan sprutades in i lungan. Vävnaden läkte och slutade läcka.

Eva hälsade på sin Olle varje dag på sjukhuset och de fyra sönerna turades om. Hans tillstånd började sakta vända och de kunde andas ut lite och vågade tänka på framtiden.

Förlorade pappan i en traktorolycka

Olle var bara 21 år när hans far omkom i en traktorolycka i början på 1970-talet.

Olle tog över och fortsatte att driva gården med växtodling och värphöns. En period satsade han på specialodling av inläggningsgurkor. Men 30 tunnland åker och 40 tunnland skog blev till slut för knapert att leva på. 1982 började han jobba extra på ASG lastbilsterminal på kvällar och nätter.

Aldrig tänkt på faran

Numera är jorden sedan länge uthyrd. Olle och några av hans söner har specialiserat sig på att laga maskiner. När olyckan hände höll de på att bygga en ny stor maskinhall.

– Ända sedan ungdomen har jag reparerat maskiner, traktorer och redskap både egna och andras. Jag har slangat både bensin och diesel många gånger och jag har aldrig tänkt på att det skulle kunna hända något.

Olle är van att vara igång och jobba, han var ständigt aktiv. Hans goda fysik räddade troligen livet på honom.

– 2015 testades jag på sjukhuset eftersom jag var med i industribrandkåren på Volvo. Testet visade att min lungkapacitet då låg på 161 procent för min ålder.

Hunden vek inte från hans sida

Plötsligt en dag sa läkaren Per Landelius med glimten i ögat: ”Nu är dina lungor täta, vad gör du då här?”

– Jag blev paff. Äntligen skulle jag få komma hem. Sonen Niklas lovade laga raggmunkar och fläsk, säger Olle som lämnade sjukhuset den 18 september förra året.

Jag gick med rullator och satt i rullstol, mager och svag. Hunden Amira hade undrat var jag varit och hon låg hos mig i sängen och vek inte från min sida.

Propp i benet

Strax efteråt fick han en propp i benet. Fötter och ben har blivit bättre, men han har fått köldallergi, nässelutslag och klåda på händerna.

– I dag har jag återhämtat mig ganska bra. Jag har bara 50 procent av lungkapaciteten kvar. Men jag är tacksam att jag överlevde. Jag kan röra mig och gå själv, behöver ingen syrgas och kan fixa lite här hemma. Blir jag trött vilar jag en stund.

Nu är det på gång att några av sönerna ska ta över på gården.

Olle riktar en varning till andra lantbrukare: Slanga aldrig – det finns pumpar!

Och när det gäller alla andra jobb, tänk en gång extra. Jag vet vad som kan hända när man minst anar det.

Läs också: Dags byta till vinterdäck