En orange varningsflagga är det första jag ser sticka upp bakom kullen vid Pers hem i Kvedesta gård nära Södertälje. Den sitter fäst bakom hans unika rullstol.
– Det här är den enda i sitt slag i Sverige, säger Per.

Han har en muskelsjukdom som gradvis minskar hans rörelseförmåga. Det har kraftigt begränsat hans möjlighet till att sköta sin gård och sina ägor, han kunde till exempel inte ta sig ut i sin skog längre.
Visserligen finns elrullstolar och permobiler med fyrhjulsdrift, men de fungerar inte alls lika bra i lantlig terräng, eftersom hjulen lätt kör fast, menar Per.

Därför blev han glad när han läste en artikel i Land Lantbruk om en ny terränggående bandrullstol som en lantbrukare i Norge skaffat.
Actiontrackchair heter den och kommer från Minnesota i USA, där den konstruerades av Tim Swenson vars 16-årige son hade förlamats i en bilolycka. Han ville skapa en åkmaskin som gav sonen möjlighet att ta sig ut i naturen och vara med på jakt i skogen.

Och det lyckades han med, genom de smarta ”bandvagnshjulen”, som fördelar vikten över en större yta.
– Det ger ett lågt marktryck vilket gör att man kan köra även över mark med låg bärighet, som leriga, sumpiga platser och vintertid över skarsnö som inte bär att gå på. Stolen klarar också att köra genom en decimeter vatten, berättar Per.

Han visar hur stadig bandrullstolen är även i hans backiga trädgård. Han styr med en joystick och kan enkelt ändra sittpositionen när han ska uppför en ganska brant backe.
– Den kan i princip inte tippa bakåt eftersom det sitter hjul baktill som tar emot, Men man får se upp lite framtill så att man inte åker på en sten eller stock och får tvärstopp, för då kan man kastas ur stolen. Fast det har inte hänt mig tack och lov, och så finns det säkerhetsbälte, berättar han.

I dag njuter han av att åter kunna ta sig ut i skogen och på ägorna kring gården igen. Han har också kunnat plocka äpplen för första gången på flera år eftersom stolen klarar backarna i trädgården.
Det enda negativa är kostnaden. Bandrullstolen ingår inte i landstingens hjälpmedelsutbud och Per fick betala drygt 100 000 kronor ur egen ficka.
– Men det är värt enormt mycket för mig att ha fått min frihet tillbaka. Men förhoppningsvis kan man i framtiden få den som hjälpmedel – alla bor ju faktiskt inte i stadsmiljö, säger han.