"Tack hästar – ni gav mig livslusten tillbaka!"
Karolina Sörman älskar hästar och har ridit sedan hon var sex år. Så när hon fick en hjärntumör var det i stallet hon sökte kraft och tröst.
40-åriga tvåbarsmamman Karolina kramar om hästen Keira Knightley. Nästan varje dag åker hon över bron från Kalmar till Aledals ridcenter på Öland för att pyssla med hästarna. Ryktar, mockar och numera också rider.
Karolina rör sig hemtamt i stallet och i hagarna. Det ligger lite pudersnö i hagarna, och hästarna har fått på sig täcken mot vinterkylan.
Hästen njuter av ryktningen
– På dagarna är hästarna ute i hagen, då undviker jag att ta in dem och rida, förklarar hon, det stämmer inte med hästarnas dagsrutiner. Men umgås med dem går bra.
En del är kvar inne i stallet, som snyggingen Keira Knightley. En annan är Milagro, en vallack av rasen PRE, som nådigt låter sig ryktas, och verkar njuta av beröringen.
Hade återkommande huvudvärk
Hästarna har alltid varit en stor del av hennes liv. När hon var yngre tävlade hon i hoppning, och periodvis har hon haft egna hästar. När hon blev svårt sjuk i en hjärntumör fick de en extra viktig roll.
Det började förra hösten var Karolina föräldraledig. Under en längre tid hade hon haft problem med återkommande huvudvärk men förklarade bort det med ett stressigt liv med småbarn och chefsjobb i bilbranschen.
Fick chockbeskedet hjärntumör
Dessutom ansvarade hon för lokaltidningen Ölandsbladets bevakning av ridsport.
– Men när det började dyka upp små konstiga grå saker i synfältet sa min kompis att jag måste kolla upp det, berättar hon.
Det visade sig att Karolina hade en hjärntumör. Efter chockbeskedet fick snabbt tid för operation på universitetssjukhuset i Linköping.
–När jag var på väg in till operationen tänkte jag på allt som kunde hända. Om barnen skulle glömma mig om det inte gick bra. Jag hade aldrig hört den lille säga ”mamma”. berättar hon.’
Läs också: Här är gården där allt drivs av hästar
Lång väg tillbaka efter operationen
Tumören var godartad och klart avgränsad. Läkarna fick bort den totalt och Karolina har inte behövt någon behandling efter operationen. Håret har vuxit ut och det går inte att se att hon varit sjuk.
– Men det har varit lång väg tillbaka. Jag hade inte tagit reda på så mycket om operationen och sjukdomen. Trodde att jag skulle kunna resa mig och gå direkt, säger hon.
Så var det inte. Hon blev kvar på sjukhus i tre veckor.
– Jag var väldigt skör till en början och upptäckte att jag inte alls hade samma driv, berättar hon.
Hästarna viktiga i rehabiliteringen
Stallet och hästarna har varit enormt viktiga i hennes rehabilitering. Redan fyra månader efter operationen av hjärntumören satt hon upp igen för första gången, fast på en väldigt lugn häst.
– Jag måste vara försiktig, fick inte ramla av och skada huvudet, förklarar hon.
Idag är hon i stort sett återställd, men det har tagit tid.
– Det är jättebra rehabilitering att vara i stall. Man måste fokusera på hästen, och man måste vara närvarande och man kan stänga av allt annat. Och det är fysiskt att borsta och rykta, man får rörelse och motion, säger hon.
Läs också: Bevisat – hästar kan prata med människor!
